Efter 17 dagar på tågluff har jag nu varit hemma en vecka. Återassimileringen till stockholmsvardag har skett genom olika faser, där den första var att gå upp på söndagsmorgonen, efter att ha kommit hem på lördagskvällen, och gå på gudstjänst.
Det var första besöket i Korskyrkan efter tre veckors uppehåll, och det gjorde gott att höra pastor Andrew predika med sin vanliga glöd, ta nattvarden och efter gudstjänstens slut prata med föräldrarna och vännerna, som alla tycktes ha koll på att jag varit ute och tågluffat oavsett om jag berättat det eller ej, förmodligen på grund av mina täta Facebook-uppdateringar. Månadens lunch för hemlösa hade ägt rum dagen innan – om jag skulle göra en lista på allt roligt och viktigt som jag missat under resan skulle den bli lång och förfärande – och jag fick berättat för mig om en ovanligt lugn och städad lunchservering, där det till och med blev mycket mat över.
Korskyrkan tycks ha klarat sig bra utan mig i tre veckor. Men det blev tydligt när jag kom in i lokalen att jag själv har saknat Korskyrkan, eller över huvud taget ett sammanhang där man upphöjer Gud tillsammans, mer än jag trott.
