
Läser och läser och läser. Krånglig engelska. Måste slå upp minst ett ord på varje sida. Men omslaget är snyggt.

Läser och läser och läser. Krånglig engelska. Måste slå upp minst ett ord på varje sida. Men omslaget är snyggt.
Lyssnade uteslutande på jazziga tyskarna Roger Cicero och Torsten Goods till och från jobbet förra veckan, och även i morse. Favorit just nu är Torstens It’s still rock n’ roll to me. Testa den vid tråkigt måndagshumör.
Men nu har jag gått över till Curtis Mayfield, allt för att förlänga gårdagens Berns-kväll.

Har haft en grymt trevlig kväll med vänner på Berns Asiatiska. JB Quartet, som tidigare spelade regelbundet på Berns någon söndagskväll i månaden under vinjetten ”Sköna söndag” eller ”Sunday Sessions”, höll hov med sin karakteristiska soulblandning. Hoppas de tar sitt förnuft tillfånga och går tillbaka till en gång i månaden, eller ökar på till varannan söndag. Inte varje, då skulle jag bli ruinerad.
Mitt i natten. Hemkommen från kyrkan, där jag och Anna var fikaansvariga i kväll, ett ansträngande men roligt jobb. Det var kanske hundra pers på plats på kvällsmötet ”19.10”, kända och okända ansikten, och de hängde med sina kaffekoppar och Pago-flaskor i foajén hur länge som helst. Om några timmar ska jag vara där igen.

Känner mig ganska fräck nu när jag har smitit efter en timme på 30-årsfest, men det är ju så trist att tacka nej när man blir bjuden bara för att man har lite ont om tid …
Man jag hann i alla fall träffa 30-åringen Susanne med familj och ett annat par som också hade två barn. Lika många vuxna som barn, alltså (om jag räknar bort mig själv), och det var tveklöst barnen som satte agendan. Maten var jättegod, och tårtan också, som jag fick med mig på en papperstallrik och åt där jag stod och väntade på bussen till Huddinge centrum tillsammans med ett äldre par.


Istället för att manifestera så mycket själv i år var jag en sväng i Kungsan och gladde mig åt att många andra gjorde det. Efter lite spejande hittade jag Västerås-Annika och hennes föräldrar och pratade med Annika en stund så pass långt från scenen att vi kunde överrösta Frälsningsarméns sångare.
Hade jag börjat leta hade jag nog hittat stora delar av bekantskapskretsen i Kungsträdgården och det hade varit väldigt roligt att vara med, men nu önskar jag dem en bra gudstjänst, ber för öppna hjärtan hos förbipasserande stockholmare och lämnar city. Tänk om man kunde vara på flera ställen samtidigt.

Klart man kan gå på after work en ledig dag. Enda skillnaden jämfört med en vanlig kväll på Fotografiska var för övrigt att det stod två DJ:er vid varsin uppslagen Mac i ena änden av caféet på översta våningen, den ena, med skägg, allvarligt blickande ner på sin skärm, den andra, med stor lockfrisyr, diggande i takt med hela kroppen.
Jag och Sofia satt en bra stund där uppe med utsikt över Gröna Lund och Kastellholmen och resten av stan innan vi gick neråt och tittade på utställningar. Vi såg Burtynsky/OIL, om olja från utvinning till användning till restprodukter, och Jacob Felländers I want to live close to you, där flera storstäder fogats ihop i samma bilder med hjälp av dubbelexponering. Sedan Albert Watsons bilder lite snabbt innan museet stängde, repris för mig.
Jag blir mer och mer sugen på en visning och ska försöka gå på en snart. Har man årskort så har man.

Jag har något slags ogenomtänkta fördomar om Vetekatten, att det ligger lite för nära Centralen (turistfälleområde) för att hålla tillräckligt bra kvalité till tillräckligt bra pris. Men de har ju faktiskt väldigt bra fika. Jag böjer mig och sällar mig till fansen. Nu är jag en Vetekatt.
Förra gången jag var hemma hos Wendy satt vi på en madrass och drack te och åt Ballerina-kakor. I går fanns det fortfarande inte något bord, men en soffa. I övrigt är den nyköpta lägenheten på södra Söder snyggt och smart renoverad, med en Josef Frank-fondvägg i sovrummet, en nyuppsatt vägg i betongglas och en riktigt spatiös inbyggd garderob. Jag, Wendy och Jenny åt kinesisk mat och thailändska sötsaker och googlade på bilder på designern som gjort kronprinsessans brudklänning för att Wendy skulle kunna bekräfta att jo, det var en av hennes grannar.