Etikettarkiv: Vänner

DCXXXVII Bekantskap på omvägar


En hjälpligt produktiv dag på Gamla stans bibliotek. Vår främsta prestation är nog att vi ordnat så att folianterna (bibliotekariska, betyder ”stora böcker”) om Stockholm kan stå upp istället för att ligga ner på en bortglömd hylla i en osorterad röra. I övrigt var målet att skapa en skylthylla mitt i Stockholmshyllan, ett helt tomt hyllplan för exponering av bokframsidor. Än har vi inte fått skyltställ, men just nu står böckerna av sig själva och balanserar. Med hjälp av exponeringen, tydligare sortering i hyllan, ett just nu yrvaket Twitter-konto och kommande Stockholmsprogram hoppas vi kunna väcka intresse för beståndet. Skenet bedrar ofta när det gäller sådan här litteratur – ett gammalt och slitet exemplar med dåligt vald omslagsbild och plastig biblioteksbindning kan ha ett hejdlöst spännande innehåll – så marknadsföringen är en utmaning.

Mitt i arbetet (som var ovanligt fysiskt krävande i dag, böcker är tunga) tog jag och kollegan Salomon en lite extra lång lunch, då vi åt på Café Stiernan med Mireia från Barcelona. Vägen till den här bekantskapen är lite ovanlig och ser ut som följer. Den trogna läsaren kan ha tagit del av ett par bloggposter i juni förra året, då jag berättade om hur en barcelonska tagit kontakt genom CouchSurfing, att jag blev ciceron på Söder på midsommardagen och ett par dagar senare visade henne Stadsbiblioteket och Sture bibliotek. När vi var på Sturebibblan och tittade runt bemannade Salomon där och vi växlade några ord, och inför att han under hösten skulle åka till Barcelona på studieresa med en annan kollega frågade han om jag trodde att Mireia kunde vara intresserad av att visa dem runt. Jag mailade henne, och hon sa att det hade hon gärna gjort, om hon inte skulle vara i Stockholm då, där hon numera hade, och fortfarande har, sin pojkvän. Under hennes Stockholmsvistelse i oktober bokade jag och hon in en lunch, och det råkade vara samma dag som Salomon skulle åka till Barcelona. På väg till flygplatsen hann han komma med och äta med Mireia och mig i närheten av Centralen.

Nu är Mireia alltså på besök i Stockholm igen och häromdagen bokade vi in en lunch den här torsdagen. Salomon och jag jobbar aldrig samtidigt på Gamla stans bibliotek, men just i dag var han på plats för att hjälpa till med bokflyttandet, så han hakade på, och så kom det sig att vi lunchade i samma konstellation ett halvår senare.

Och om drygt två veckor äter jag och Jenny F lunch med Mireia i Barcelona …

DCXIX Sällskapslekar är underskattat

Eftersom tre nya kommit med i hemgruppen under terminen bestämde vi oss för att sätta in en extra lära-känna-träff. I vanliga fall ses vi varje onsdagskväll hemma hos varandra och fikar, diskuterar och ber, nu sågs vi som kunde en lördagskväll hos mig och ägnade all tid åt att umgås, över indisk gryta, tipspromenad och en ritlek som jag skrattade åt tills jag hade ont överallt.

När jag på senaste onsdagssamlingen fick frågan om man skulle ta med sig något svarade jag nej, men, sa jag av någon anledning, man fick gärna klä ut sig om man ville. Två tog mig på orden, Lisette och Erik, som visar upp sig här.


Tipspromenaden höll sig inom några kvadratmeter i lägenheten och frågorna var svåra (vem av oss har haft flest husdjur? och liknande) och därför var alla värda varsitt pris. Jonas fick lika många poäng som Jenny H men kom närmast i utslagsfrågan ”hur gammal blev Noa?” och vann därmed en något mer välfylld godispåse än vi övriga.


Ritleken var en nyhet för mig, en av få roliga lekar utan tävlingsmoment. Konceptet är detsamma som i viskleken, men här ritar alla varsin bild och visar upp den för grannen, som sedan ritar av den ur minnet och visar för nästa. Eftersom vi var sju personer blev resultatet sju bilder som förvrängts i sju steg. Min personliga favorit var min egen bild, som föreställde Lisette i badmössa, och som i sjunde steget hade uppfattats och ritats av Veronica som ”en gubbe i egyptisk hatt”. Hur flugan kommit till på vägen är okänt.

DCXVIII Tvära kast

Vid lunchtid satt jag vid ett bord i Korskyrkan och lyssnade på en 66-årig man som berättade ingående om övergrepp han varit med om som barn på fosterhem. Under kvällen har jag suttit vid bordet här hemma med några vänner och skrattat mig hes åt teckningar vi ritat på tid.

DLXXXVI 590 dagar med Fotografiska


Det var kul att bläddra i boken som det var releasepartaj för i kväll – efter att ha följt Fotografiska ganska närgånget känner man igen många av bilderna – men framför allt hade jag och Sofia lite after work, en knapp timme uppe i caféet och sedan en stund i lokalen där Kajsa Grytt stod på scenen med en gitarr.


Jag köpte också Konstfack-produkten ”Anywhere – A Travel Guide”, en ask med kort där man hittar förslag på hur man kan tänka och agera på en resa för att fördjupa upplevelsen. Här är några exempel:

”Look especially for everything blue.”

”Figure out where to find the highest point of this city accessible by walking. Go there. Enjoy the view.”

”Imagine a song you haven’t heard in a long time. Move your body with the music. Turn right when the song ends.”

”Walk into a boring shop. Find something interesting inside.”

”Buy a newspaper. Find a beautiful sentence. If you don’t know what it means, ask someone.”

”Start running. Run for two blocks. Can you smell something while running?”

Jag blir oerhört peppad att testa dessa! Kalla mig traditionell, men helst hade jag haft dem samlade i en bok. Men nu står de på kort i en orange ask.

DLIII Pride and prejudice-maraton

Vi har gjort försök att få till ett gemensamt datum i mer än ett halvår och i dag blev det äntligen av – maratontittande på BBC-serien Pride and prejudice. Just precis, den där Mr. Darcy spelas av Colin Firth. Totalt var vi elva personer, nio tjejer och två grabbar, även om ett par avlöste varandra och inte var med under alla sex timmars effektivt tittande, med pizzapaus efter timme två. Vi använde Wikipedias schema över karaktärernas relationer, utskrivet på ett antal A3-papper som skickades runt, och somliga av oss fans – mest de övriga, jag höll mig oftast – ropade i kör inför de viktiga scenerna och förklarade detaljer i händelseförloppen för dem som såg serien för första gången.

Pappa Bennet var som alltid bäst med sin uppgivna, svarta humor.

DXXXVI Wagamama efter jobbet

Stockholms Wagamama har väl inte ett kanonläge direkt, Klarabergsviadukten har varken charm eller puls, men likväl är det väldigt centralt och folk hittar dit.

Jag och Lena W satt och var världsvana i vanlig ordning, vi svarade kort, unisont och närapå förnärmat ”ja” när servitrisen frågade om vi ätit där tidigare, och fortsatte när hon gått att jämföra den svenska Wagamaman med sina äldre syskon i London. Vi uppskattar att slamret inte är lika påtagligt här som på vissa andra håll, det är lite mer ombonat och långborden är inte så förskräckligt långa.

Beställer man en risrätt får man en hyggligt normal portion och beställer man en nudelsoppa får man en jätteskål, vilket innebar att jag för en gångs skull hade ätit klart först. Och jag har sagt det förr, men det tål att upprepas: Missa inte juicen på äpple och lime. Friskt och gott och förhoppningsvis även vitamintätt.

image
image
image
image

DXXVIII Söndag i Örebro


Det blev mindre stressigt än jag trodde det skulle bli att bara ha en drygt dygnslång Indienreunion i Örebro. Vi anpassade oss helt enkelt bra till våra ramar. Här är dagens höjdpunkter.


Gudstjänst. Att gå till EFK-kyrkan Filadelfia var som att komma hem. Blandade åldrar och stilar, ungdomar med tatuerade kors och fräcka bibelfodral, kostymgubbar, rollatortanter, de med minutiöst genomtänkta outfits och de som inte bryr sig, sådana som obesvärat rör sig i stim och sådana som trevar sig fram med blicken. En genomsnittlig frikyrka klockan elva en söndag.


Solevi. Anledningen till att vi sex svenskar fick en så grym Indienresa förra hösten var att att den planerades och leddes av så grymma personer, framför allt Solevi John, uppvuxen i Indien som missionärsbarn och gift med Victor John, grundare av organisationen vi besökte. Victor var i Indien, men Solevi var hemma i Sverige och med på gudstjänsten. Det här var andra gången jag och Anna träffat Solevi sedan resan. Ett glatt återseende.


Ännu mer mat. Vi ååå-ade och mmm-ade mycket åt gårdagens indiska middag, och nästan lika mycket åt dagens viltskavsgryta hemma hos Martina. Vi älskar mat.


Resa lätt. Det var ju bara en övernattning, och Martina stod för det mesta av själva sovutrustningen, men jag blev ändå positivt överraskad av hur bra packningskomprimeringen gick. Tygkassen från Hedengrens och Myrorna-väskan (en korsning mellan en gammaldags resväska och en portfölj) räckte till min stora necessär, ett par ombyten, datorn, läsning och alla handväskprylar som alltid är med. Till råga på allt råkade vi hamna på en Monki med väldigt generös rea, och även mina reafynd (två tröjor, en sjal och en täckjacka) gick ner.

DXXVII Lördagskväll i Örebro


Trots att det är mer än ett år sedan Indienresan, då vi lärde känna varandra, betraktar jag, Martina och Anna oss som ”Indienvänner”. Tidigare har vi träffats i Stockholm, men sedan i eftermiddag är vi hos Martina i Örebro. Det började tjejigt, med hemmagjord glass, och fortsatte sedan med ett långt samtal om de bästa sätten att rensa avlopp och därefter TV-spel.


Och självklart åt vi indiskt, på Karishma, en kort promenad från Martinas lägenhet. Vi delade på tre rätter i vanlig ordning och svängde oss med de originalnamn vi kunde på de olika rätterna i menyn. Gott och mättande. Många såser. Jag älskar sås.

DXI Nyårsdag

image
Knytkalas, det är en bra grej. Nyårsmiddagen bestod av fetaostsallad med melonsalsa följt av grönsakspaj och västerbottendito med kallskuret, till efterrätt marängsviss, som var mitt bidrag, och efter tolvslaget frukt och choklad. Men kanske uppskattade jag, för ovanlighetens skull, kan man nog säga, själva tolvslaget mest. Visserligen fanns de trista inslagen där, ynglingar som riskerar sina egna och våra kroppsdelar genom att skjuta iväg raketer mitt bland alla nyårsfirare, varav många ägnar sig åt årets snabbaste nedskräpning genom att lämna efter sig flaskor och engångsglas och serpentiner som ligger på marken där det fem minuter tidigare var rensopat, men med utsikt från Norr Mälarstrandsbryggan mot västra Kungsholmen och Söder och Gamla stan och Stadshuset kan man bortse ifrån det en stund. Fyrverkerierna var magnifika.

Strax före halv tre skingrades gästerna och jag pysslade ett tag och fortsatte i dag i takt med Wienkonsertens valser och marschmusik. Förutom disk, som diskmaskinen tar hand om, finns här lämningar som tulpaner, en hyacint och choklad.