Jag trodde faktiskt att jag skulle hitta ännu fler titlar när jag letade reseskildringar i Sture biblioteks bestånd till tipsaffischen, jag vet att jag har satsat lite extra på det området, men de måste ha utrangerats. Kanske dags att fylla på.

Det är drygt tre veckor sedan jag bemannade här på Sturebibblan. Det är sig likt, lite för likt, det är dags för förnyelse. Tyvärr har vi rätt dålig framförhållning och det finns inga nya programaffischer för terminen, något som jag hittade på ett alternativ till när jag var här sist, nämligen boktipsaffischer. Som den här:

Och den här:

Nobellitteratur kändes extra aktuellt kring Nobelfesten och kanske lite mindre nu, men å andra sidan kan man väl alltid tipsa om prisbelönta författare.

Den här däremot, känns ju passé:

Och när jag tänkte på saken kom jag på att jag ju faktiskt förberett för nedplockning av den. Bakom jultipsaffischen i affischhållaren satt nämligen den här:

I väntan på nya programaffischer kanske jag knåpar ihop ytterligare några boktips … Bokbeskrivningarna hämtar jag från vår katalog, och beskär om det behövs, och affischerna är skapade med färdiga mallar, så det är mest urvalet som tar tid. Och det är ju väldigt roligt.

På Sturebibblan har man ju nöjet att omge sig med den nya litteraturen, men ibland gör man minst lika intressanta fynd i sändningslådorna med låntagarnas reservationer från andra bibliotek. Fint att den här gamla godbiten får komma ut och röra på sig lite.

Hurra, de ryska påsarna lånas! Nu när vi erbjuder läsecirklar om rysk litteratur på Sture bibliotek följer ”T-påsarna” samma tema. Med det begränsade utbudet på vårt lilla bibliotek fick jag lov att beställa in rysk litteratur – i svensk översättning, alltså – från andra bibliotek och det var en riktigt lärorik övning bara att gå igenom den gamla och nya ryska litteraturen i bibliotekskatalogen. Eftersom syftet med påsarna är att locka till spontanläsning av sådant som man inte aktivt letar efter valde jag bort de tjockare böckerna och äldre böcker med intetsägande, slitna omslag, och även om det nog blev en hel del litteratur med samhällskritiskt innehåll ville jag i sammanhanget undvika alltför svartmålande historier. Mer berättarkonst än politik i påsarna den här gången. Därmed passade alla äldre men ofta nyutgivna noveller jag hittade perfekt, av klassiska författare – Dostojevskij är mest välrepresenterad – och några för oss mindre kända, i samlingar eller utgivna styckvis. Novellen är en utmärkt form om man vill provsmaka litteratur. Men där finns också romaner av olika slag, deckare, reportageböcker. Själv skulle jag kunna välja vilken av påsarna som helst.