Etikettarkiv: Stockholm
MDXLVIII Skeppsholmspromenad
MDXXXV En del vackert har vi kvar

Det var det, den allra sista föreläsningen i Stockholms historia. Vad fort det har gått. Jag hade kunnat ha den här tisdagsvanan resten av livet. Sorgligt nog handlade det den här gången om ”staden som försvann”, om hur City såg ut före rivningsvågen på 50- och 60-talen. Föreläsaren, Anders Sjöbrandt, vars två 50- och 60-talsdokumenterande fotoböcker jag plockade med på Slussens bibliotek i dag, berättade om hur han studerat politikernas retorik och allmänhetens respons, eller brist på respons innan det var försent. Hans egen retorik under föreläsningen lät muntert objektiv, men gick ändå oftast ut på vilken dålig idé cityomvandlingen var, med diverse detaljer om beslutsfattarnas personliga hatobjekt i stan och fula knep som togs till för att äldre bebyggelse skulle framstå som slum bortom allt hopp.
Man blev ju helt gråtfärdig. Ett antal händer i salen viftade efteråt och en och annan ville gärna ventilera sin frustration.
Efteråt muntrade jag upp mig med att titta på växtligheten i skymningen kring universitetet. Sedan blev jag ännu gladare av solnedgången över Brunnsviken. (För självklart hoppade jag av bussen vid tredje hållplatsen för att promenera resten av vägen hem, är det stegtävling så är det.)
MDXXXIV En liten fyr
MDXXXIII Kulturnatten 2014

Vilken kväll! Jag och Sofia kollade in:
– Stigbergets borgarrum på Fjällgatan. Ett lägenhetsmuseum som visar hur en borgarfamilj kunde bo under 1800-talets mitt.
– Riksdagsbiblioteket, där Birger Schlaug berättade om hur Elin Wägner och hennes Väckarklocka förändrade hans liv (vilket också går att läsa i hans Elin Wägner-blogg).
– En förhandstitt på en musikteaterföreställning om Kristina och Karl-Oskar på lilla Olympiateatern på Västmannagatan.
– En film om judarnas historia i Sverige på Judiska Museet.
– Och sist men inte minst en tur upp i Stadshustornet med 360 graders by night-vy över Stockholm. Annars bara öppet dagtid. Säkert häftigt det också, har inte testat.
Men det var inte helt självklart att det skulle bli ett sådant varierat program. Sofias förslag var att vi skulle gå på genrepet av helkvällsföreställningen Utvandrarna på Dramaten, och eftersom hon jobbade fick jag ta mig an uppgiften att köa för två gratisbiljetter. Det var ju lätt att räkna ut att de skulle gå åt som smör, och dessvärre kunde jag inte vara på plats så tidigt, men jag blev ändå ganska överväldigad när jag en kvart före släppet närmade mig Dramaten och upptäckte att kön ringlade från framsidan av det stora huset och ända till mitt på baksidan, och även bakom mig fylldes det på i en lång svans längs Almlöfsgatan. Så småningom började det röra på sig, och efter en trekvarts köande, när jag var ända framme vid trappan upp till entrén, tog biljetterna slut. Då gick jag några meter bort till 62:ans hållplats och åkte hemåt samtidigt som jag började göra upp en B-plan, och just när vi passerat Stadshuset läste jag i Kulturnattsprogrammet om tornbiljetterna, som skulle släppas 18.00 och, upplyste de, brukar gå åt snabbt. Klockan var kvart i sex. Jag plingade genast, gick av vid Kungsholms kyrka och skyndade tillbaka mot Stadshuset, där jag vid övergångsstället stannade ordningsamt, eftersom en pappa och en flicka stod där och väntade. Jag förstod på deras prat att de också var ute efter biljetter, och vips så gick de ändå ut i gatan mot rött och halvsprang mot Stadshuset. Hajen i mig vaknade. Jag skulle ha biljetter. Ingen fick smita före. Inne på gården var det kaos, med både löst folk och en lång kö, där jag frågade ett sällskap vad de köade till. Hade kunnat tänka mig ett antal olika rimliga svar, men inte: ”Det här är kön för att gifta sig.” Jag letade vidare och hittade så småningom rätt kö, och upptäckte efter en stund att pappan och flickan hamnat kanske fem personer bakom mig och att en mamma och en pojke anslutit. Det tog en ohygglig tid, och eftersom kön var lång och biljettutsikterna osäkra och det blåste kallt och jag var trött efter det tidigare köandet var det bara knappt, men ändå lite, underhållande att titta på alla bröllopssällskap som av någon outgrundlig anledning valt att stappla runt på höga klackar på Stadshusets gård tillsammans med mängder av andra bröllopssällskap Kulturnattskvällen 2014.
Vid halv sju informerades kön om att det bara var 30 biljetter kvar. Det var svårt att bedöma om jag låg bra eller dåligt till, eftersom det berodde på om personerna framför mig bara skulle ha en biljett var eller var där för att hämta maxantalet två. De två barnen där bakom var extremt angelägna om att ta reda på sina chanser och gick fram och tillbaka och räknade personer i kön. Till slut var jag framme. Jag ville ha två biljetter till samma tur och inte för tidigt, eftersom Sofia befann sig på Söder och vi tänkt börja kvällen där. 23.30 blev det, sista turen. När jag hade biljetterna i min hand rusade jag triumfatoriskt därifrån och lämnade familjen och övriga medköande med sina nu ännu mindre chanser att få gå en kvällstur i tornet. Väldigt små, faktiskt.
”Man pratar om kulturskymning”, sa Birger Schlaug retoriskt i början av sin föreläsning, och lär ha syftat på det enorma Kulturnattsintresset. Jo, så kan det vara, i alla fall ibland, att stockholmarna med stor entusiasm, och vassa armbågar när det behövs, kastar sig över kulturutbud. Särskilt sådant som är kostnadsfritt.
MDXXXII Stockholmare som springer jättelångsamt längs Karlbergskanalen
I morse packade jag två mackor och tomatjuice och tog en promenad med Lundströms bokradio i öronen. Målet var Hornsbergs strand, mitt nya favoritställe (näst efter good old Norr Mälarstrand, förstås). Där åt jag min frukost på en brygga, och på tillbakavägen bestämde jag mig för att dokumentera joggare med mobilens slow motion-funktion. För några dagar sedan tyckte jag nämligen att det var dags att börja experimentera med den inställningen, och sedan dess har jag varit på jakt efter ett lämpligt motiv.
Här är resultatet. (De märkliga bildövergångarna uppstod automatiskt när jag satte ihop de små filmsekvenserna i YouTubes Capture-app. Vet ännu inte hur jag slipper dem.)
MDXXX Tillbaka till sekelskiftet

Vilket gäng vi blev på Slussens biblioteks läsecirkel i Stuckatörens våning! Jag hade glatt mig åt att flera av de anmälda inte hade namn som Elsabritt och Majvor – alla Elsabritt och Majvor är självklart välkomna, men eftersom den allra mest frekvent förekommande läsecirkeldeltagaren är en äldre, svensk kvinna var det roligt med flera utländskt klingande mansnamn i listan. Jag fick också uppfattningen att de kände varandra. Det gjorde de – det var tre italienska män, oerhört intresserade av stuckatur! Och Stuckatörens våning beboddes alltså från 1880-talet fram till 1920-talet av en familj där fadern var italiensk stuckatör. Dessvärre hade bara en i trion läst boken. Fast inte riktigt hela. Och så var det ytterligare en man och en kvinna i gruppen, som gärna påminde om att det var Henning Bergers Drömlandet vi var där för att diskutera, inte i första hand stuckatur. Och min chef, som för första gången var med på en av våra cirklar. Och så jag, cirkelnörd.
Drömlandet från 1906 handlar om sjuttonårige Helge och utspelar sig runt sekelskiftet 1900 på Norrmalm, Södermalm, Helgeandsholmen och Gamla stan. Är man särskilt intresserad av den tidens Stockholmsliv är boken en guldgruva. Här skildras byggnader och torg, vattnet som glittrar och himlen som skiftar, tidens yrken och samhälleliga hierarkier, familjeliv och granngemenskap – i detalj! Det finns en intrig, framför allt kring en arvstvist, men den är sekundär till de ingående och ofta sentimentala beskrivningarna ur tonårsperspektiv. Inget för den som vill ha en spännande bladvändare, men nostalgikern kan här ge sig hän totalt.
MDXXVII Hornsbergs strand
Den här stegtävlingen är ju suverän, den tvingar ut mig på extra långa promenader i nya riktningar, den här gången till Hornsbergs strand. Vad fint det har blivit! Och det var rena sommarkvällen, med grillning och någon enstaka förbiglidande båt, barn som cyklade runt och mängder av hundar och motionärer.
Och vägen dit längs Kungsholms strandstig, som jag nu lärt mig att det heter, och koloniområdet är inte så dum den heller.
MDXXV Ytterligare en långpromenad på Söder
MDXXII Stan runt

Tog en avsiktligt lång promenad från Kungsholmen via Västerbron till Krukmakargatan för ett besök på Papercut, blev hungrig, åt kinamat med Lena, hon anslöt sig till min stadshike, vi tog en sightseeingtur i Gamla stan, inklusive The English Bookshop, gick över till Kungsholmen, kom på att Lakritsroten där långt borta på Sveavägen skulle ha öppet en timme till, gick dit, köpte lakrits. Sedan skildes våra vägar, jag gick till Vasahallen och handlade och vidare hem till Kungsholmen. 27672 steg blev det sammanlagt i dag, tredje dagen av stegtävlingen med jobbet. Får jag inte dagens bästa resultat … blir jag imponerad av den kollega som klår mig.






