MMCDXCVI Månadens diktsamling om Ut i det o-lösa

Här ser det nästan ut som att Elias står och pratar med den unga danska poeten Signe Gjessing, men så är inte fallet. ”Månadens diktsamling” i Poesibazaren på Stadsbiblioteket inleddes med en liten film där Signe Gjessing pratar om sin poesi. Tror vi. Det var ingen som förstod vad hon sa, mer än något om att ”banka på träden”, vilket hon vid ett tillfälle också demonstrerar.

Hur som helst handlade dagens lunchprogram om diktsamlingen Ut i det o-lösa, utgiven av Modernista och i svensk översättning av Ann Jäderlund, en av Elias favoriter …


… som var på besök i Poesibazaren tillsammans med Magnus William-Olsson i våras, då samtalet också spelades in och las upp på Podpoesi.

Uppskattar verkligen att vi har en aktiv poesiscen. Men nu kommer pressen – kollegan Lars säger att jag bara får gå på tio ”Månadens diktsamling” innan jag leder en själv.

MMCDXLII 10 sonetter av 154

Nä, man hade behövt lyda rådet på lappen, att lägga pappersasken i en tät glasask hjälpte inte alls när man får för sig att äta sina zürichska Luxemburgerli (Schweiz svar på macarons) tio dagar efter inköpet. De var knapriga som pepparkakor.

Kanske kunde vi dra lite nytta av sockerkicken i alla fall under tiden vi sovrade bland Shakespeares 154 sonetter. Helena och jag planerar en läsecirkelträff i höst då vi ska diskutera ett litet sonetturval, vi tror att tio är lagom, och dagens uppgift var att bestämma vilka. Vi kommer att behöva läsa på en del, men utlovar verkligen ingen sonettföreläsning, det ska vara som en läsecirkelträff vilken som helst, där alla bidrar med tankar, tolkningar och tyckande. Vi får se hur många vi lyckas locka. Själv känner jag mig hur som helst mer bevandrad i sonetterna nu än jag någonsin varit tidigare (men så startade jag också på en synnerligen låg nivå, trots ett par års litteraturvetenskapliga studier en gång i tiden).

Min favoritsajt för att förstå sonetterna rent språkligt är för övrigt Sparknotes och dess avdelning No Fear Shakespeare. Sonetterna översatta till modern engelska – till skillnad från litterära nytolkningar – var precis vad jag behövde.

MMCCCXXXVII April månads diktsamling

Maja presenterade månadens diktsamling på Stadsbiblioteket den här månaden, det enkla och det ensamma av Asta Olivia Nordenhof. ”Jorden är öm och jag inte nog att fatta det” lästes upp som ett extra bra citat och uppskattades av den lilla församlingen i Poesibazaren. ”Månadens diktsamling” är utan tvekan bland de gemytligaste inslagen i Stadsbibliotekets programflora.

MMCCCX ”Månadens diktsamling” i Poesibazaren

Ett nytt återkommande inslag i Stadsbibliotekets programkalender är ”Månadens diktsamling”, ett mycket opretentiöst och trivsamt litet evenemang i Poesibazaren.

Januari månads diktsamling var Kära fru Schubert av Ewa Lipska (läs om den på Ellerströms förlags sajt – och varför inte låna ett exemplar?).

Här ses mitt låneex ihop med en äppel-mynta-ingefärsjuice.

Och här en spännande iakttagelse av enfald.

I februari kunde jag dessvärre inte vara med, men här pratar mina glada kolleger Alice, Lars och Elias om mars månads diktsamling, Skuggorna tänds, haikudikter av Ola Lindberg (smakprov hittas här).

Har du möjlighet att komma till Stadsbiblioteket vid lunchtid rekommenderas vårens två återstående diktsamlingspresentationer.

MMCLXV Emily Dickinson-frukost

För alldeles för länge sedan lånade jag hem en bok med Emily Dickinson-dikter och först i går, när jag via Lena hade en biljett säkrad till dagens frukostprogram på The English Bookshop om Emily Dickinsons författarskap, började jag läsa. Och lyssna, på inlästa dikter på Spotify.

Dikterna är ganska svåra, sa Ann-Marie Vinde, Dickinson-översättaren som var morgonens talare, och eftersom de flesta i publiken sannolikt hade svenska som modersmål läste hon dem både översatta och i original. Kommentaren fick mig att känna mig smart, det lilla jag läst skulle jag kalla … medelsvårt. Dikterna har korta rader och engelskan är förstås ålderdomlig – Emily Dickinson levde 1830-1886 – och jag förstår inte alla ord, men det är inte värre än att de går att slå upp. Själva innehållet är jämförelsevis rakt på sak. Uppläsningarna vi fick höra var också väldigt väl utförda, med en lugn och okonstlad stämma.

Vi i publiken fick frågan om någon av oss ville höra en favoritdikt och jag kom på för sent att jag faktiskt hunnit få en, ”In a library”. Här är de första tre verserna av sju.

A precious, mouldering pleasure ‘t is
To meet an antique book,
In just the dress his century wore;
A privilege, I think,

His venerable hand to take,
And warming in our own
A passage back, or two, to make
To times when he was young.

His quaint opinions to inspect,
His knowledge to unfold
On what concerns our mutual mind,
The literature of old;

I går kväll hörde jag berättas om en 1800-talspoet från Massachusetts på biblioteket, morgonen efter om en annan i bokhandeln.

MDCCXII Skall

SkallJag vet inte varför jag har en sådan dragning åt att raljera över hur somliga beskrivningar av och omdömen om konstnärliga verk formuleras, men nu gör jag det igen.

I en recension i Svenska Dagbladet, som beskriver Agnes Gerners diktsamling Skall i positivt analyserande ordalag, läser jag följande meningar: ”Skall är ett djurläte men också ett verb. Ett läte utstött av en varelse som saknar språk och samtidigt en mänsklig föresats, en uppmaning: jag skall, du skall. På så sätt försätter redan titeln oss i ett tillstånd någonstans mellan hjälplöshet och beslutsamhet, mellan det djuriska och det mänskliga.”

Jo, jag håller med om slutsatsen att ”skall” är ett välvalt ord på grund av sina dubbla betydelser, men det försätter mig inte i något särskilt tillstånd alls.

En tisdagskväll i början av augusti stod jag lite i bakgrunden på Rönnells under releaseevenemanget för Skall (det blev helt fullt när alla var på plats, så bilden nedan är lite missvisande), där författaren läste upp några valda delar och förlagsrepresentanten pratade lyriskt om reaktionerna boken fått dittills.

Nu, två månader senare, har jag läst den lilla boken med det tilltalande omslaget och formatet. Jag gillar ändå hur Svenska Dagbladet-recensenten förklarar dikternas djurtema, men läste själv, för ovanlighetens skull, mer oreflekterat och kom snart in i textens bildvärld, tämligen tolkningsfritt. Kanske försattes jag i något slags tillstånd, trots allt.

IMG_6409

Så här kunde det låta:

De cirklar fortfarande omkring oss,
rävarna
Deras faluröda päls
antyder ett blodsband:
vårt hus och deras kroppar

MDLXXXIII Blandad poesi bland böcker och bokmänniskor

20140614-123805-45485232.jpg
Kvällens båda poesiuppläsare justerar glasögonen.

San Francisco-poeten Maketa Smith-Groves var en mycket fin uppläsare av sina dikter ur samlingen Red Hot on a Silver Note med flera publikationer. Spontan, trevlig, glad och stolt på det där bra amerikanska sättet, som inte viftar bort egna prestationer utan istället gärna lyfter fram både bedrifter och utmärkelser.

Helene Polite, änka efter amerikanske Allen Polite, berättade om sin makes resa från femtiotalets konstnärskretsar i Greenwich Village till Stockholm, där han fortsatte att måla och skriva poesi, men inte publicerades. Postumt har tre poesisamlingar getts ut.

De två, tre stolsrader som ställts fram till poesikvällen på The English Bookshop i veckan blev fullsatta, och själv var jag i så pass god tid den här gången att jag fick en av skinnfåtöljerna, som jag markerade med mina saker när jag gick och hämtade ost och kex, medan trivseljazz spelades från någon liten högtalare någonstans och butiken började fyllas. The English Bookshop vet hur man sätter rätt stämning.

Till poesikvällen för några veckor sedan kom jag däremot sent, direkt från jobbet, och Mireia försökte hålla en plats åt mig, men det var så fullt och trångt att det inte var möjligt. Istället dundrade jag in genom dörren när det just börjat – jag visste ju hur mycket klockan var, varför kunde jag inte ha smugit in lite diskret? – och började snitsla mig fram, via den lilla ytan som fungerade som scen, till en stol längre bak som var ledig. Den gången var det releaseevenemang för 2014 års upplaga av det årliga poesi- och prosamagasinet Two Thirds North som ges ut av Engelska institutionen vid Stockholms universitet. Några av de bidragande skribenterna av olika nationaliteter var på plats och läste korta stycken. Här är några små smakprov (den sista texten är av Johannes Anyuru, uppläst av två andra, på svenska och engelska).

MCDXLVII Nora Gomringer på Goethe-institutet

20140213-231045.jpg
Trotsade förkylningssymtomen i kväll och gick på det första tillfället i en evenemangsserie kallad Soundtrack på Goethe-institutet. Den tyska spoken word-poeten Nora Gomringer, som jag hörde på bokmässan 2011, läste ett antal dikter och den svenska poeten Cecilia Hansson läste dem i svensk översättning. Två violinister, systrarna Eva och Anna Lindal, spelade mellan uppläsningarna.

Jag uppskattade verkligen kvällen, men hade gärna velat uppleva ännu mer Nora Gomringer, som är en scenpersonlighet av rang, särskilt vid uppläsningar, förstås, men även under mellanprat. Tråkigt nog förstår jag bara hälften, och när det går fort mindre än så, men trots det går det att ta till sig ordströmmen. Och hennes dikter vinner definitivt på att höras.

Det var mycket folk på plats, och jag blev lite förvånad när jag fick höra att evenemanget skulle pågå från 18.30 till 21.00, varav en och en halv timme skulle vara eftermingel, men precis så verkade det bli, om inte längre. De flesta tycktes stanna kvar efter det timslånga poesiprogrammet, vilket nog är beroende av att ganska många känner ganska många andra. Kollegan Alice från Stadsbiblioteket var där, och som två programarrangörer på program hade vi mycket att prata om, varefter vi växlade några ord med Goethe-bibliotekarien Maria och den nya, energiska programkoordinatorn Anne. Alla har vi mycket på gång under våren som vi försöker locka varandra till.

MCCCXXXIX ”Kristallskrift” eller ”Årets kanske smalaste kulturevenemang”

20131104-220139.jpg
Ibland arrangerar biblioteken så oemotståndligt smala evenemang. I kväll stod två poeter, en svensk och en norsk, och läste sina dikter inför publik på Almedalsbiblioteket i Visby, vilket samtidigt visades via Skype på Stadsbiblioteket i Stockholm och Arvika Bibliotek. Dan Gustavsson och Gunstein Bakke hade mycket olika uppläsningsstil, men upplevelserna blev ganska likartade, i och med att Dan Gustavssons dikter var så långsamma och abstrakta att man bara kunde sitta och lyssna på ordströmmen och Gunstein Bakkes nynorska så svårbegriplig för mina öron att hans dikter strömmade ungefär lika diffust. Den förstnämnda tilltalade mig mest (men på grund av språkförbistringen blir inte jämförelsen riktigt rättvis).

Vi var sju åhörare plus de två arrangörerna, mina kolleger Anders och Alice, i den trivsamt roströda Poesibazaren där programmet visades på skärm i form av en stor Skype-bild från Almedalsbiblioteket, en liten där vi själva syntes och en lika liten från Arvika, där kameran vette rakt ut i ett tomt utrymme där en bibliotekarie nervöst gick fram och tillbaka med jämna mellanrum (nämligen Mikael, som jag hade en del kontakt med för två år sedan, under sociala medier-kursen Delning). I Arvika hade man ljud från Almedalsbiblioteket men fick inte bilden att fungera, tråkigt nog.

Efter uppläsningarna gjorde kameran ett svep över publiken i Visby, där en och annan vinkade glatt, biblioteksbesökare till biblioteksbesökare på olika håll i landet. Under tiden greppade Alice mikrofonen och berättade om nästa samarrangerade program, om den indiske poeten och kompositören Rabindranath Tagore som tilldelades Nobelpriset i litteratur för 100 år sedan. 2 december är det alltså stockholmarna som har gästerna hos sig, medan Visby och Arvika visar programmet via Skype.

Läs om detta och övriga program i Poesibazaren här.

MCXXXIV Poesikvällen med Ann Smith

20130517-091405.jpg
Vem som vill sitta på ett fönsterlöst bibliotek en vacker majkväll och höra poesi? Några, faktiskt, och de fattade ett bra beslut. Andreas Åberg (min kollega Nikes man) höll först en presentation av Ann Smiths poesi och sedan läste och berättade Ann, ett lagom långt, fint program. Hon sålde alla böcker hon tagit med sig och flera stannade kvar och pratade en bra stund.