MCXCVI A Picture of Autumn på Mint Theater

904744_10151402727852058_1962746276_o

Häromdagen var alltså LW och jag på brittisk teater mitt på Manhattan, en fantastiskt trevlig liten kulturinstitution, tre trappor upp i ett vanligt hyreshus, med bortglömda pjäser som specialitet: ”Mint Theater Company commits to bringing new vitality to worthy but neglected plays. We excavate buried theatrical treasures; reclaiming them for our time through research, dramaturgy, production, publication and a variety of enrichment programs; and we advocate for their ongoing life in theaters across the world.”

Jag blev genomcharmad så fort vi kom upp med hissen. En hemsnickrad foajé med försäljning av några böcker och tygkassar (vi köpte varsin) och en disk där en kille sålde kaffe, te, kakor, chokladbitar, salta pinnar och ”teeny candies”, miniförpackningar med godis.

Själva salongen var liten, men scenen väldigt, väldigt snygg (se bilder här). Pjäsen ”A Picture of Autumn” är från 1951 och spelades då bara en enda gång. Fyra äldre personer – herr och fru Denham, herr Denhams bror, som varit änkling i många år, och familjens nanny som blivit kvar i huset – bor i en herrgård med arton sovrum. Trädgården förfaller och fru Denham försöker ta på sig att underhålla själva huset, men saknar kraften. Att både föräldrarna och huset brutits ner under åren som passerat kommer som en chock för sonen Denham, som återkommer med fru och dotter efter flera år i Afrika. Han bestämmer sig för att hjälpa föräldrarna att sälja herrgården och köpa ett mindre hus närmare civilisationen, men en sådan drastisk förändring tilltalar inte de fyra åldringarna, hur besvärligt deras boende än är.

Recensenten i New York Times tyckte pjäsen var bra men lång. Jag och LW håller inte med om det klagomålet. Två timmar och tjugo minuter, inklusive två korta pauser, var precis lagom långt för att intresset skulle hållas uppe för både historien och de komiska poängerna. Den lilla publiken var på hugget och skrockade vid varje dräpande kommentar från gamle bror Denham och den halvsnurriga nannyns julpsalmskrålande i oktober.

Jag satt bredvid en australiensisk herre som berättade om den imponerande scenografin i tidigare uppsättningar och sa att han återkom till Mint Theater så ofta han kunde. Det ska jag också göra.

MCXCIV Happy 4th!

20130704-232657.jpg
Några höjdpunkter från min och Lenas 4th of July:

– Maxad, mättande dinerfrukost – pannkakor, scrambled eggs, fruktsallad.
– Allt annat än måttfull chokladshopping på Hershey’s-butiken vid Times Square.
– Varsin tedrink från den omfattande temenyn på Argo Tea.
– Långpromenad genom Central Park. Kvävande varmt, men fint och folkligt.
– Sopplunch på Fika på 58:e gatan.
– Omvägar genom stan på jakt efter en Coldstone, glasstället för den som egentligen är sugen på godis. Godis, choklad och kakor hackas och blandas med glass till en sliskig men beroendeframkallande röra.
– Brittisk teater på tredje våningen i ett hyreshus på 43:e gatan (mer om detta senare).
– De traditionella fjärde juli-fyrverkerierna, sedda på ganska många kvarters avstånd, varifrån vi istället hade en bra vy över Empire State Building som blinkade i olika mönster i blått, vitt och rött.

(De flesta punkterna rör mat och sötsaker, vilket är helt och hållet representativt för våra prioriteringar.)

MCXCIII Födelsedag 2013

Det här kan ha varit min märkligaste födelsedag hittills, kanske mest för att jag trodde att den skulle bli annorlunda.

Så här skulle den ha blivit:
Familjens beställningar skulle effektueras under dagen, under tidig kväll skulle jag möta Lena vid flygbussen och därefter skulle det bli födelsedagsmiddag på favoritrestaurangen The Little Owl.

Så här blev det:
Under förmiddagen satt jag på hotellrummet och fixade ett mailutskick till volontärer till Korskyrkans hemlösluncher, sedan brunchmacka på snygga Spreads på Park Avenue och lite Facetimande med mor och far ute på gatan (snyltade på Starbucks WiFi i vanlig ordning). Vädret växlade mellan sol och moln. Jag gjorde mina planerade inköp på Whole Foods Market nere vid Union Square, råkade se reaskytar i fönstren på klädaffären Loft, plockade ihop ett antal plagg, skulle vidare och såg att folk stod och tryckte under tak i entrén och att regnet öste ner i enorma mängder. Floder på gata och trottoarer. Oh well, det var fortfarande lika kanonvarmt och jag ville inte ödsla tid, så jag skyndade till drugstoren mitt emot för att köpa önskade sötsaker till bror och svägerska och tog sedan tunnelbanan i riktning mot hotellet. På den korta promenaden fram till hotellet, då jag var genomblöt men nära räddningen, kände jag hur min shoppingkasse gick från tung till lätt på ett ögonblick. Alla kläder låg i en flod på gatan. En gentleman var naturligtvis framme på ett ögonblick och plockade upp dem åt mig och jag skyndade vidare och bävade för att allihop skulle vara förstörda med fläckar från asfalten, men de klarade sig oväntat bra, bara två solkiga plagg som nu hänger tvättade i duschen.

Samtidigt hade jag fått veta att Lenas flyg blivit ordentligt försenat, så jag fick ändra planerna för kvällen. Det blev ytterligare en reading, den här gången på favoritbokhandel nummer två, McNally Jackson. Den 26-åriga israeliska författarinnan Shani Boianjiu läste ett kapitel ur sin bok The People of Forever Are Not Afraid, om tre kvinnor som gör militärtjänst. Efteråt ställde en moderator och publiken frågor och en sak är säker, Shani Boianjiu har huvudet på skaft. Hon betedde sig som den unga tjej hon är, eller nästan ännu ungdomligare, som en tonåring, samtidigt som hon formulerade klokskaper som imponerade på oss alla, om våld, jämlikhet, språk och litteratur. Men hon tyckte inte att de frågor hon fick var enkla att besvara, tvärtom. ”It’s like doing an interpretational dance about interpretational dance!” utbrast hon apropå att hon skulle prata om språk genom att använda – språk.

20130704-023811.jpg

Efter en Double Chocolaty Chip Frappuccino på Starbucks vid Astor Place tog jag mig till hotellet, lyssnade lite på P1-Morgon och väntade in Lena, som nu, mitt i natten, äntligen har kommit fram. Vi är hungriga, men har valt att vänta till i morgon bitti istället för att gå ut till Scotty’s Diner i nästa kvarter, där det enligt en skylt serveras frukost dygnet runt.

MCXCII Lunch i Brooklyn och några godbitar på Manhattan

Första heldagen i New York började vid 4.22, då det kändes lagom att vakna, men jag tillät mig en extremt utdragen morgonprocedur (genomgång av alla TV-kanaler, planering av dagen och resten av vistelsen, sengångarfart i badrummet) och satt inte på enkla dinerartade fiket Guy & Gallard på Park Avenue förrän efter nio och åt min omelett.

Därpå shopping på klassiska bokhandeln Strand, långt ner på Broadway. Jag graderar mina upplevelser efter hur turistig jag känner mig. Frukosten fick lågt betyg trots god omelett (jag fattade inte hur man skulle beställa och kände mig lite dum), medan browsandet på Strand placerade sig högt på skalan (jag frågade efter avdelningen för graphic novels och bemöttes som van och självklar Strand-besökare).

På tunnelbaneresan ut till Brooklyn hann jag läsa mer än halva serieboken som jag köpte och planerar att ge bort. På Vanderbilt Avenue (ej att förväxlas med den på Manhattan med samma namn) mötte jag Mirjam vid Milk Bar, där vi åt en mycket lång lunch och löste livsgåtor. Tråkigt nog ska Mirjam och hennes man flytta ifrån New York kring årsskiftet, men trevligt nog planerar de att bo i Stockholm.

20130703-082447.jpg

20130703-082229.jpg

20130703-082300.jpgSärskilt på grund av temperaturen och den maxade luftfuktigheten kändes det efter återkomsten till Manhattan som en god idé att ta sig till hotellet och ladda om – lämna shoppingen, ladda mobilen, kolla mail, ta en sval dusch – innan jag promenerade 3rd Avenue hela vägen från 39:e till 8:e gatan (med ett kort stopp på Kips Bay Library) och vidare ner till Housing Works Bookstore Cafe. Till skillnad från vid högläsningseventet jag och Jenny var på där i vintras, då vi köade länge utanför, kunde man inför kvällens program knalla in trekvart innan, köpa lite fika, sätta sig på en bra plats och bara vänta in talarna. Men fullt blev det, så det var ändå bra att vara ute i god tid. Förra året utnämndes stället av Time Out till ”best venue for quirky book events” och det är ingen hemlighet för New Yorkarna. Den här gången var det skribenter från tidskriften Capital New York som firade släppet av sin första e-bok Making the City: A selection of stories from Capital New York. Vi fick höra uppläsningar av texter om politiker, Valentine’s Day-firande, en olaglig båtutflykt till en avspärrad ö, hjälparbete efter orkanen Sandy och annat med varierande mått av seriositet. Ganska härligt att delta i lokalpatriotismen.

20130703-082456.jpg
Nu börjar jag känna mig mogen att lämna hotellet och ta mig an heldag två. Hur den kommer att se ut? Det får vi se. Det är min födelsedag och jag har semester och kan göra vad jag vill i the land of the free!

MCXC Tröttare än tröttast på Lexington Avenue

20130701-195929.jpg
Bra: Väldigt nöjd med valet av plagg att långflyga i, en lagom löst sittande knälång jerseyklänning, skrynklar inte nämnvärt, mjuk och skön och ändå lite dressy.
Dåligt: Extremlång väntetid på flygbussen från Newark till Grand Central Station och när det väl kom en med platser kvar i var det ett gammalt skrälle och inte en ny fin buss med det utlovade WiFi:et.
Supersuveränt: Har checkat in på hotellet på 39:e gatan och fick ett sådant rum som jag ville ha och har nu parkerat mig på närmaste Starbucks, på Lexington, där jag äter en egg salad sandwich och dricker varm choklad med ögonen i kors.

Nä, kvällen är ung, men jag måste nog gå tillbaka till hotellet och sova. Eller titta lite på TV först. Amerikansk TV med amerikansk reklam.

MXXVII Höga hus på stadig grund

Empire”Under Manhattan löper två band av särskilt hård berggrund: ett under Financial District och ett under Midtown, och det är på dessa som alla skyskraporna står. Högst är – återigen – Empire State Building, ett torn i art déco-stil som var högst i världen från att det byggdes 1931 tills den sista våningen på World Trade Center-tornen blev klar 1972.”

De första raderna ur kapitlet ”Skyskrapor och brownstones” i den informativa New York-boken av Martin Gelin och Eva Wisten. Den har jag haft hemma alldeles för länge och återbördar nu till Sturebibblan. Varsågod att låna!

(Bilden visar en julfärgad Empire State Building som den såg ut 21 december förra året, då jag och Jenny F sista-minuten-dokumenterade innan vi åkte till flygplatsen.)

CMLVIII Tarek Hamid, restaurangägare

Så småningom, när jag kommit längre i rapporteringen om New York-resan, kommer jag att berätta lite om den enkla men trevliga restaurangen i Jackson Heights i Queens, som jag och Jenny F hittade ganska nära tunnelbanestationen där vi klivit av och där vi beställde på tok för mycket indisk mat.

Döm om min förvåning när jag några minuter in i Destination New York på SVT Play i kväll ser en välbekant restaurangmiljö i ett inslag som visar sig handla om Dera Restaurants ägare!

Screen Shot 2013-01-02 at 10.09.49 PM

CMLI New York 2: Avfärd och ankomst

Korskyrkans luncher för hemlösa äger rum en gång i månaden terminstid. Under hösten har tillfällena varje gång krockat med mina jobbhelger förutom jullunchen 15 december, och då skulle jag åka till New York. Lösningen var att välja en eftermiddagsflight och i alla fall kunna vara med ett tag, drygt två förmiddagstimmar (dokumenterade här).

Uppfylld av julmatsbestyr, julmusik och julglädje tog jag därefter mina väskor och åkte till Centralen och Arlanda Express, där jag och Jenny till och med hann med ett tidigare tåg än planerat till lilla märkliga terminal 2, dit Air France flyttat. Tacka vet jag 5:an, trots gyttrig taxfreehandel och avstånd till gaterna. Efter en försening gjorde vi ett hastigt byte på obegripliga Charles De Gaulle och kom med planet till New York, som visserligen lyfte i tid, men som väl framme på JFK stod stilla i kanske en och en halv timme med oss passagerare ombord. Därmed missade vi elvabussen in till Manhattan och vi hade ingen lust att vänta på tolvbussen, så det fick bli taxi.

Jo, jag vet ju att det är oerhört smidigt att resa över Atlanten nu jämfört med förr i världen och vi råkade egentligen inte ut för några allvarliga förseningar, men jag kan inte nog ofta upprepa att flygtrafiken har en del att jobba på när det gäller den totala resupplevelsen. Med tågresan som förebild (från innerstad till innerstad på ett bekvämt fortskaffningsmedel utan bagagerestriktioner och kontroller) skulle man vilja ha något slags komplett, köfritt och sömlöst paket. Skjuts inifrån stan med buss eller tåg, där bagaget tas omhand på en gång för kommande inlastning i planet. Incheckningsmomentet slopas, det är detsamma som att köpa en biljett. Säkerhetskontrollen för passagerare och handbagage är okomplicerad och automatisk, en scanner att gå igenom med ytterkläder och skor på och väskan över axeln. Självklart kollar den även att alla medhavda vätskor är ofarliga. Planet står klart att kliva på samtidigt som passagerarna är på plats, och tydliga nummerskyltar blinkar fram vilka rader som ska gå ombord. Slut på otydliga utrop vid gaten, där alla ändå står i en enda stor folkmassa. Komforten på planet får gärna uppgraderas en aning för alla prisklasser, till exempel genom att sätena är av typen som lutas utan att påverka raden bakom. Kunde man få till avskilda familjesektioner och tysta sektioner vore det ännu bättre.

Det var hur som helst skönt att komma med taxi ända fram till hotellet, även om det kostade lite extra. Chauffören var trevlig och det var läckert att glida in på Manhattan i mörkret. Vi bodde på nya Pod 39, på 39:e gatan, i ett litet men mycket rent, fräscht och fint rum med våningssäng och varsin TV. Men vad tänkte de på när de designade badrumsdörren? En skjutdörr i tämligen genomskinligt glas med glipor längs kanterna. Det är inte vad man önskar sig, särskilt inte i ett så litet rum, där man aldrig är så många meter ifrån varandra. Men i övrigt var vi nöjda. Ett överkomligt hotellrum i New York utan lortig heltäckningsmatta, solkiga gardiner, trasiga lampor, spruckna kakelplattor och ofräsch dusch är en dröm.

DCCLXV Allra allra bästa resmålen just nu

”I New York är en vanlig tunnelbanetur, ett samtal med en vresig polis och fönstershopping klockan tre på eftermiddagen roligare än andra storstäders allra hetaste turistattraktioner”, sammanfattar Svenska Dagbladet CNN:s beskrivning av New York som resmål.

Den mening man plockat ut lyder i original: ”The point is, any city where just riding the subway, talking to a grumpy cop or window shopping at 3 a.m. offers a more singular experience for visitors than the best thing going in Minneapolis or practically anywhere else possesses a certain irresistible cockiness that even draws in folks who hate New York.”

(Notera att Svenskan föredrar att fönstershoppa på eftermiddagen, medan CNN pratar om att vara på stan mitt i natten.)

Beskrivningen kommer från CNN:s topplista över de tio bästa resmålen just nu – topplistornas topplista, menar CNN, eftersom den är en sammanslagning av alla listor och motiveringar de kommit över.

New York hamnade på sjunde plats, och om någon undrar är topp tre just nu:

1. Tokyo
2. Shanghai
3. Santiago

Läs CNN:s lista här och Svenska Dagbladets översättning och sammanfattning av motiveringarna här.