Den här mastiga arbetsdagen från 8.07 till 20.39 har inbegripit två av många ändar, om man kan använda en sådan bild, av biblioteksverksamheten. I morse ägde ett inspirationsmöte kring digital skyltning rum på Sture bibliotek, med 20 biblioteksanställda som delade erfarenheter av budskap på skärmar i den offentliga biblioteksmiljön, allt från boktips till Twitter-flöden och egentagen film. Själv hade jag ett kortkort pass om hur man kan planera sitt skärminnehåll utifrån målgrupper, grad av personligt tilltal och uppdateringsfrekvens.

Låter det torrt? Jo, det kan verka lite tekniskt och sterilt när man diskuterar det, men hela poängen är att sprida inspirerande information, en av mina favoritgrenar. Jag önskar att jag hade hur mycket tid som helst till att skapa bildspel med genomtänkta, aktuella, relevanta och gärna slagkraftiga meddelanden, om riktigt bra filmer i filmhyllan, vilka databaser vi abonnerar på och vad man hittar i dem, att det är gratis att låna (inte helt solklart för alla), eller varför inte en teckningskavalkad med de alster våra yngre besökare åstadkommit vid det lilla bordet med papper och färgpennor?

Efter lunch var det dags att förbereda för kvällens finalträff i läsecirkelkursen. Det tog lite tid, tid som jag egentligen var ålagd att ägna åt Stockholmskällan den här eftermiddagen, så mellan diplompåskrivning och packande av goodiebags fixade jag pliktskyldigast ett par ämnesordsproblem i databasen, fast jag egentligen ville ta fram fliken i webbläsaren där jag hade The Curious Case of Benjamin Button framme – det fina med äldre, i synnerhet engelskspråkig, litteratur är att den så ofta finns webbpublicerad i fulltext och därmed är så lättillgänglig – och förbereda mig för att cirkla om den.

Och nu är alltså kursen slut. Vi hoppas att kursdeltagarna tyckt att det varit värt att lägga fyra tisdagskvällar på våra bibliotek och att de tagit till sig en del nya tankar, fått idéer och samlat på sig några konkreta tips för fortsatt cirklande. Och att vi får positiv respons om vi bestämmer oss för att vi vågar skicka ut en utvärderingsenkät till dem, alltid lite nervöst. Men så har vi ju också smörat med fika alla träffar och goodiebagutdelning som allra sista moment.

Vi har sent omsider börjat marknadsföra den här träffen. Gott om plats. Kom och gör mig sällskap! En liten novell går fort att läsa.

Lyssnade i dag på Bibliotekspodden Solen och dess avsnitt om bokcirklar. Där nämndes en cirkelträff om en grafisk roman där jag var med och läsecirkelkursen jag var med och ledde och man cirklade live om just den Novellix-novell som vi också cirklade om på läsecirkelkursens återträff häromdagen, En utflykt av Ida Jessen. Och i samband med det nämndes Ida Jessens besök på Kulturhuset i höstas, där jag fanns med bland åhörarna, och att hon även varit gästbloggare på Bokcirklar.se, vilket flera av de poddande bibliotekarierna också varit, liksom jag själv.

Men det pratades också en hel del om Stadsbibliotekets poesicirklar, som jag inte har något med att göra, och lite om att cirkla om bilderböcker, vilket jag aldrig gjort.

Återträffen, som ses ovan, var riktigt kul, vi drog över nästan en timme, pratade om hur deltagarna hade det med cirklandet, tog upp några specifika cirkelproblem, delade boktips, cirklade och fikade. Sedan fick jag bråttom hem eftersom jag inte ens hade börjat läsa den roman som skulle avhandlas på en läsecirkelträff dagen därpå.

Ett studiebesök från norra Spanien skulle komma till Stadsbiblioteket. Vi visste att de var omkring 30 stycken, lärare och studenter från någon form av vuxenutbildning, att vissa engelskakunskaper skulle finnas och att de läste nordisk litteratur, t.ex. Stieg Larsson och Arto Paasilinna, i bokcirkelform.

Ewa, informatör i huset, bad bibliotekariekollegan Alice och mig att medverka under besöket, som skulle börja uppe i styrelserummet. Alice skulle tipsa om några böcker av nordiska författare och jag skulle berätta om hela Stockholms stadsbiblioteks läsecirkelverksamhet. Vad ville de veta? Vad var för internt och vad var intressant? Skulle de förstå engelskan? Skulle nivån bli för hög eller rentav för låg? Att ha bilder att berätta till är alltid bra, så jag förberedde några, men hur kul skulle det vara att se soffhörnan på Sturebibblan där vi brukar sitta och diskutera böcker eller en läsecirkelaffisch på svenska?

Den stora grupp som ramlade in i styrelserummet var lite matt efter trapporna men entusiastisk. Vissa förstod engelska, men den av lärarna som ledde gruppen agerade kontinuerligt tolk, vilket gjorde våra små föredrag ganska långa, särskilt mitt, som var rätt omfattande redan från början. De fick höra om våra läsecirklar för olika åldrar, på olika språk, inom olika genrer, om kurser i att leda läsecirklar och även Sture biblioteks ännu inte genomförda matchmakingkväll för personer som vill hitta läsecirkelvänner. De hade av någon anledning extra många frågor om den, som var svåra att besvara eftersom konceptet ännu är oprövat, åtminstone inom Stockholms stadsbibliotek. Tolken pratade ofta ganska länge på spanska, eller om det var galiciska, och jag blev snart tvungen att fråga om jag själv verkligen hade pratat så där mycket. ”I’m adding some other things!” sa hon. Vad det kan ha varit har jag ingen aning om, men åhörarna verkade intresserade.

Efter Ewas introduktion, min redogörelse för läsecirklarna (en genomgång som var lärorik även för mig som satt ihop den) och Alice boktips släpptes gruppen ner i rotundan via gallerierna. Ewa och gruppledaren hade ett sjå att vinka ner deltagarna, som aldrig ville sluta fota utsikten över den runda boksalen, sig själva och varandra.

På skolan studerades olika språk och vi fick veta att de hade tematerminer, just nu Norden. Den nordiska litteraturen lästes på kursernas respektive språk, bland annat engelska och kinesiska, och så gjordes en resa till den aktuella regionen. Jag skulle gärna skriva in mig som student hos dem.