Årets inslagningstema ”winter forest” har jag valt att tolka som vitt, silver och grått (i kontrast till de verkliga färgerna den här så kallade vintern). Här är de julklappar jag hann slå in hemma innan jag tog pendeln och fyra kollin hit till Storvreten.
Här ses två lussekatter, katter i saffransmarsipan, alltså, som jag fick i present av Lena, stående på ett pyttelitet kinesiskt fat, present (fast egentligen specifikt beställt) från Anders, som varit i Kina några månader igen, intill den lilla granen från mamma. Alltihop från julgodisprovningen. Lussekatterna är vid det här laget slut.
Jag hade satt mobilalarmet på 8.10. 8.07 kastades en orm i min säng.
Efter frukost hann brorsbarnen och jag leka affär. Alla varor kostade en krona styck.
Gudstjänsten i Pingstkyrkan hade rubriken ”Stora julkalaset” och bestod bland annat av ett improviserat julspel med handplockade, mer eller mindre frivilliga skådespelare ur församlingen. Här ses herdar, ett lamm och en gammal bagge, en fundersam ängel, Maria och Josef, en gråklädd åsna och i en korg med lakan ett litet Jesusbarn på kanske sju år.
Efteråt sponsrade mamma och jag matkassar till behövande medmänniskor.
Tillbaka i Ekeby-Almby visade brorsonen upp varje detalj i sitt egeninredda kontor. Leksakerna var mer avancerade än mina i samma ålder, men det var inte svårt att känna igen tankegångarna – samlandet, ordnandet, funktionerna, ”allt man behöver”.
Utgångspunkten för besöket var att laga julgodis. Vi hann med lite i går kväll och fick mer tid än väntat i dag. Själv hade jag köpt tågbiljetter för länge sedan och ganska nyligen bestämde sig mamma och pappa för att komma till Örebro samma helg, då den årliga utomhuskonserten ”O helga natt” skulle gå av stapeln, men på grund av blåsten, stormen ”Helga” av alla namn, ställdes hela spektaklet in. Tråkigt för alla inblandade i konserten, som också skulle spelas in och visas i TV4, men vi fick en minst lika bra helg ändå. Det blev marsipanpyssel för brorsbarnen …
… och jag ägnade mig åt evighetsarbetet att skära upp och sockra marmelad med lingon och kanel.
Några av gårdagens Mozartkulor försvann till fikat.
På lördagskvällen i Wien häromveckan hade Jenny F och jag kommit tillbaka till Airbnb-lägenheten efter en dag på stan, då vi pratat lite löst om Starbucks-fika. Allt utom restauranger hade vid det laget stängt – att inte ens matbutiker är öppna efter 17.00 eller 18.00 en lördag är chockerande för en stockholmare – och vår enda förhoppning om Starbucks-fika var att det fanns ett Starbucks på Hauptbahnhof en kort bit bort. En googling visade att det fanns det och de skulle stänga om en halvtimme. Vi sprang.
Väl framme beställde Jenny kaffe, men mitt fikasug hade gått över. Jag satsade på en guldglittrig termos istället – jag hade länge behövt en termos – och hoppades att julsmaken Honey & Almond Hot Chocolate, som jag annars hade valt, skulle finnas på menyn nästa gång jag kom till ett Starbucks.
Jodå, den fanns i Stockholm, upptäckte jag för någon vecka sedan när jag lyxade till rasten från Sturebibblan med ett besök både på Starbucks och vid Hedengrens resehylla. Efter att ha instagrammat mina fynd fick jag en förfrågan från svägerskan, som udda nog samlar på Starbucks-muggar med julmotiv, sedan tio år eller så, och ville ha ett exemplar av årets. Muggen på bilden var då slängd, men chokladen var god, så nog kunde jag offra mig. På Götgatan, på väg till gårdagens film- och fudgekväll hos Lena, köpte jag en till, diskade ur muggen, fotade den och skickade bilden till Johanna. Aj då, fel julmotiv, det fanns redan i samlingen. Som den generösa svägerska jag är köper jag naturligtvis en tredje Honey & Almond Hot Chocolate att dricka på tåget till Örebro i kväll, för på Centralen fanns de helröda muggarna. Muggen är levererad, samlingen är i fas, Johanna är nöjd och jag är i Örebro på julgodishelg.
Julgodisprovningen är avverkad för i år, gästerna har gått hem, en hel del godis gick åt, en hel del finns kvar. Två av sorterna gjordes före jobbet i går morse – för på kvällen var jag själv bjuden på adventsfestligheter hemma hos Tova i Barkarby – och övriga tre i dag. En av de planerade sorterna fick jag lov att skippa när jag insåg att det i förberedelsetiden ingick övernattning i kylskåp och en annan – inte lika stilig men god – fick tänkas ut i sista stund. Och eftersom gästerna började droppa in en timme efter det utsatta startklockslaget i Facebook-eventet hann jag både duka fram godiset och sätta på mig glitterblusen innan det knackade på dörren.
För några veckor sedan startade jag på allvar årets rekognosering i Spotifys julmusiksutbud – bland annat är jag intresserad av nutida artister som gör jullåtar i smäktande amerikansk 50-talstappning utan att skoja till det, som Seth MacFarlane och hans julskiva Holiday for Swing! från förra året – och först nu har jag gjort den första egentliga julspellistan, vilket blev en uppsättning sånger i en annan favoritgenre, nämligen klassisk körsång. Bäst gillar jag manskör just nu, särskilt Orphei Drängar, som alltid, men blandad kör går också bra. Men av någon anledning har jag inte hittat speciellt mycket, trots att jag vet att det görs hur många inspelningar som helst – antingen har de inte hamnat på Spotify eller också är jag dålig på att leta. Barnkörerna är fina på sitt sätt och finns representerade, men går bort i sammanhanget. Lägger jag ner lite tid tycker jag att jag i alla fall borde hitta några schysta brittiska kyrkokörer.
Men hittills är listan alltså ganska kort. Och så hittade jag ingen svensk körversion av Stilla natt som jag gillade, så det fick bli en finsk.
(Nu har jag lovat att skriva om ”pyssel och annat inför julen”, så det är lika bra att sätta igång, det är ju trots allt november, den första julmånaden för somliga, den fjärde för mig. Inläggen kommer att taggas ”Inför julen”.)
När jag träffade svägerskan i förrgår påminde hon om att vi i julas kom överens om ett julklappsinslagningstema för julen 2015, nämligen ”winter forest” (fråga mig inte varför vi tog det på engelska). Det var bara en tidsfråga innan den här jul- och julklappstokiga familjen skulle ta steget. En bildgoogling på orden ger vackra vyer som ovan (jag tror visserligen att en är en mindre stämningsfull krigsscen), men tolkningen kan göras ganska bred, har vi sagt. Jag tänker:
– snöflingor, snöflingsmönster
– glitter
– barr
– träd-, gren- och trämönster
– stenar
– mossa
– skidor, kälkar
– skogsdjur
Skaffa julklappspapper med rätt sorts bilder, klippa silhuetter, klistra på äkta skogsmaterial? Återstår att se.
Sedan förra julen är pepparkaks-s’mores en tradition. Vi tänder en brasa, grillar marshmallows och monterar dem med choklad och jordnötssmör mellan mammas tunna och spröda pepparkakor, i valfri ordning och fason.
På bilden syns även popcornbollar med jordnötssmörssmak och Ivankaka. Andra kallar den radiokaka, men den som äts hos oss är i princip utan undantag bakad (eller vad man ska säga om radiokaka) av pappas kusin Ivan, numera 80 plus.
Theomis 