MDCCXCV Djupdykning i Hötorgets historia

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/33a/22621664/files/2014/12/img_0205.jpg

Min näst sista arbetsdag på Slussens bibliotek. Jag började lite på måfå bläddra i en bok om Hötorget där i informationsdisken och den allra första bilden, ett foto taget 1855, gjorde mig förvirrad. Vad var det för väderstreck, gata, byggnader? Jag kollade kartor från olika tider på Stockholmskällan men fick bara fler frågor, så jag vände mig till Faktarumskollegan Maria, som inte kunde svara på rak arm, men tog fram både fler foton och böcker som bringade klarhet. Det här självklara nörderiet, bara utifrån en nyfiken undran, kommer jag att sakna. Det var Västra Hötorgsgatan, motsvarande en del av Kungsgatan, som syntes där intill torget.

Det ena ledde som vanligt till det andra, och snart läste jag i en av böckerna en dotters beskrivning av hur hennes mor brukade vara klädd under arbetet som köttmånglerska på Hötorget på 1880- och 1890-talet: ”På fötterna hade hon grova, höga kängor. Utanpå kängorna bar hon om vintrarna stickade damasker, långa som strumpor samt stora ryska galoscher av tjock kvalité med rött yllefoder. Utanpå galoscherna kunde hon ha halmskor.” (Sankt Eriks årsbok 1962, s. 103.) Hur kunde tanten gå?

Medan vi sökte information om Hötorgets historia åt vi fruktvarianten av Turkisk peppar, som Maria tagit med just för att vi två skulle bemanna i dag. Vi är båda svaga för Turkisk peppar (som egentligen är ett dåligt jobbgodis, med tanke på att man ofelbart behöver hjälpa en besökare just när man stoppat in en hård karamell i munnen).

Under andra hälften av öppettiden jobbade jag med Klas, som innan vi skildes åt gav mig ett nyårskort, i form av ett broderi han gjort som knappt fem år 1955. ”Jag la det i scannern”, sa han och förklarade att det föreställde en tunnelbanevagn (inte en buss, som man kan tro) och ett höghus i Vällingby.

Konstigt att den här tiden med de nygamla kollegerna, från mina år med Stockholmskällejobb, nästan är över.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/33a/22621664/files/2014/12/img_0206.jpg

MDCCXC Lokalpatriotism våren 1906

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/33a/22621664/files/2014/12/img_0169-0.png

Slussens biblioteks korta levnadsbana går mot sitt slut, i och med Stadsmuseets renoveringsperiod som snart börjar, och jag passar på att göra sådant som jag sett besökarna göra i vår värdlokal, Faktarummet, och som jag själv blivit nyfiken på. Som att kolla vad det står om mitt kvarter och min stadsdel bland pressklippen på mikrofiche. På kvartersnivå hittade jag inte direkt något spännande, men det fanns en hel del kul att läsa om Kungsholmen. Jag gick bara igenom en liten del och hittade bland annat den här artikeln, ”Det nya Kungsholmen”, ur Stockholms Dagblad 29 april 1906.

Den börjar med underrubriken ”En vårpromenad kring en framåtgående stadsdel” och följande försvarstal:

På Kungsholmen har jag en bekant, som är besjälad af en utomordentligt stark lokalpatriotism. Hvarje gång jag yttrat mig i någon mån nedsättande om nämnda stadsdel – det har inträffat en eller annan gång, men nu händer det ej mer – har min vän alltid blifvit mäkta förgrymmad.

– Rynka inte på näsan du och tala om mitt Kungsholmen som en efterblifven stadsdel. Den har framtiden för sig och har redan, säga hvad man vill, kommit ett godt stycke förbi Söder. Titta dig omkring, men inte bara från fönstret af en spårvagn, utan sakta och noggrannt, och du skall få se, att här är mycket i görningen som hastigare än man tror skall ge Kungsholmen prägeln af en riktigt modern stadsdel.

MDCCLXXXVIII Litterärt lunchrum

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/33a/22621664/files/2014/12/img_9934.jpg

I dag har Östermalmsenheten varit på studiebesök på Kungliga biblioteket. Jag uppfattar det fortfarande, efter ett antal studie- och privata besök, som ganska hemlighetsfullt. Trots alla beskrivningar och förklaringar. Det är en egen värld.

Det var ju trevligt med bokhyllesofforna i det här lunchrummet, men det måste bara finnas ett till, minst, med mer mahogny. Där vi inte får komma in.

MDCCLXXXI Americanah-cirkel avklarad

IMG_9725.JPG

Nästan femhundra sidor om hur det är att vara afrikan utanför Afrika och nästan omöjligt att tröttna på vägen. (Men läser man dygnets alla timmar inför cirkelledning kan man hålla sig vaken med kinesiska riskakor.)

Tråkigt nog har kyrkan och kyrkans män och kvinnor samma onyanserade roller i Americanah som i den förra Adichie-boken jag läste, Lila hibiskus – en kristen är antingen en riktigt vidrig hycklare eller harmlös men lättledd, ointelligent och gärna smått galen – men bortsett från det temat köpte jag allt. Det är bara en enda författares iakttagelser kring hudfärg och ursprung, och dessutom en roman och inte en debattbok, men så oerhört många aspekter hon får in, politiskt, moraliskt, historiskt. När jag läser om livet som nigerian i USA får jag samma känsla som när jag läser Jhumpa Lahiri-noveller om att leva som indier i USA – jag har levt som svensk i USA en begränsad tid och vet att jag inte kommer i närheten av minsta chans till insikt i de immigrationsrelaterade svårigheter som beskrivs, och ändå upplever jag att jag förstår precis. Till en extremt liten del på grund av erfarenheter och till en extremt stor del på grund av skickligt litterärt hantverk.

Cirkeldeltagarna på Sturebibblan gav alla ett gott omdöme och jag tipsade om att huvudpersonen, bloggaren Ifemelu, går att följa på americanahblog.com. Meta så det förslår.

MDCCLXXVIII Modiano i fokus

IMG_9704.JPG

Så har vi haft det traditionsenliga Nobelprogrammet på Sture bibliotek, i år under namnet ”Modiano i fokus”, med Gun Ekroth och Torsten Wahlund, ett föredrag om den aktuella Nobelpristagaren i litteratur och professionell högläsning. Som avslutning, efter att julmusten, pepparkakorna och After Eight-asken skickats runt, fick vi höra en bit ur Jonas Karlssons God jul. Jag var mäkta nöjd.

MDCCLXXIV Ett ärende till Filmhuset

IMG_9687.JPG

Vad gör man inte för den kulturtörstande allmänheten? När jag nu väljer böcker och filmer att prata om på Slussens bibliotek på torsdag kväll vill jag gärna att båda formaten ska vara lånbara. Och så vill jag särskilt gärna prata om Johan Klings lilla roman Människor helt utan betydelse och Gustaf Skarsgårds kortfilm som bygger på densamma. Så vad gör jag när jag konstaterat att filmen inte går att låna inom Stockholms stadsbibliotek? Jo, skaffar mig ett lånekort på Filminstitutets bibliotek och lånar filmen där, ser om den här hemma i kväll för att fräscha upp minnet och tar på torsdag med den till bok- och filmtipskvällen bara för att kunna hålla upp den och tipsa om att den finns att låna på biblioteket i Filmhuset på Gärdet.

Hoppas nu att det kommer någon kulturtörstande allmänhet!