Under två dagar förra veckan upplevde jag en märklig händelsekedja i det lilla litterära Stockholm, och förloppet börjar med Sture biblioteks kvällsprogram om översättning.

Inbjudna var översättarna Magdalena Sørensen och Olov Hyllienmark och de intervjuades av Lena Hammargren, som har många hattar – hon jobbar på Översättarcentrum, är själv översättare och driver tillsammans med en kompanjon förlaget Novellix.

Samtalet handlade bland annat om yrkets många utmaningar – kluriga ord, kulturskillnader mellan Sverige och bokens ursprungsland, misstag i originaltexten, översättarens magkänsla kontra redaktörens önskemål – och så småningom började åhörarna lägga sig i. Det var en liten men högst intresserad skara som samlats på biblioteket den här kvällen och det mest frekvent förekommande yrket i församlingen var, just det, översättare. För oss icke-översättare var det en riktigt bra bonus att få höra initierade kommentarer från personer som verkligen visste vad de pratade om. När frågan kom upp om hur man angriper texten, till exempel, fick vi därför höra ett flertal svar. Ska man göra helt rätt från början eller skriva ett utkast som gås igenom och görs om flera gånger? Den modell som överraskade mig mest var att översättningen görs parallellt med läsningen av boken, för har man läst boken innan man börjar är det ”tråkigt att veta hur den slutar”.

Samtalet pågår.

Blomsterpassagen under biblioteket hade gjort extrafina buketter.

Magdalena och Olov.

Ja, de hade bestämt innan att det var blommigt som gällde.

Det blev ett långt och underhållande eftersnack översättarna och bibliotekspersonalen emellan, och innan vi gick hem fick biblioteket förhandsexemplar av de kommande Novellix-novellerna av Lena. Jag ville läsa en av dem på en gång och valde att ta med Arne Dahls Migrän hem.

Så här långt inga konstigheter. Trevliga kvällsprogram på Sturebibblan har vi oavbrutet och Novellix är en av våra högt uppskattade samarbetspartner. Fortsättning följer.