Har läst kapitel 8, 9 och 10 i När himmelriket tränger fram inför kvällens hemgruppssamling (en träff för en av många grupper i Korskyrkan som ses hemma hos varandra någon kväll i veckan). Stark och utmanande läsning. Även om jag ägnar mig åt och uppskattar all slags läsning går den som rör autentisk tro inte att jämföra med något annat. Ser fram emot att höra om de övrigas intryck.
XXXIX Milky Way Midnight
Eftermiddagsfika vid skrivbordet. Privatimporterade Milky Way Midnight.
För den som inte redan har stenkoll på chokladbitar över världen: ”The American version of the Milky Way bar is made of chocolate-malt nougat topped with caramel and covered with milk chocolate and is very similar to the Mars bar sold in other countries. The non-US Milky Way bar, on the other hand, is not topped with caramel and is therefore similar to the American 3 Musketeers bar.” Detta enligt Wikipedia.
XXXVIII Betongen brinner
Brand på KTH i Stockholm. DN rapporterar och uppdaterar. Usch vad jag egentligen avskyr att vara så här krass, men min första tanke var att det åtminstone är det fulaste huset i området som brinner. Ja, jag är enkelspårig och konservativ, men jag har alltid suckat lite när jag passerat det och fortsatt till ljuvt pittoreska Danderydsgatan.
För övrigt känns brandlukten ända hit till arbetsrummet en bra bit bort på Odengatan. Undrade en lång stund vad det var.
XXXVII Glassfest
Småläser i Dagens Medias blogg Köksveckan och kom till ett inlägg där det rapporteras att kommunikationsbyrån Prime vunnit två fina priser och säger: ”Det firar vi med att tömma en glassbil utanför Slussplan.” Och så en bild på glassbilen och en skock glassätare runtomkring. En vacker dag vill jag ha kommit upp mig så pass att jag efter en särskilt stor framgång kan fira med att tömma en glassbil. Jag ber den parkera utanför Stadsbiblioteket. Välkomna!
XXXVI Smolk
Tänk om böcker inte hade blivit vågiga av att läsas i badkaret, då hade ju livet varit perfekt.
XXXV Förvrängd verklighet
SvD:s sida om Stockholm – uteslutande olyckor och brott. Absolut ingenting annat. Snälla ni!
XXXIV Superlativer
”Last June, Stockholm was energized by the Swedish crown princess’s glamorous wedding extravaganza. But over the last few years, this style-setting city has also seen the opening of a world-class photography museum, a large number of design shops and clothing boutiques, a Michelin-starred restaurant and some gorgeous hotels.”
Detta ur en recension av Hotel Skeppsholmen i New York Times. Oavsett hur lite man har att göra med style-setting och restauranger i Michelin-klass sträcker man på sig en aning.
XXXIII Delning
Är vrålhungrig och det är lunchtid, men hur ska man få ro att lämna datorn när det är så mycket – roligt! – som ska göras? En deltagare i webbkursen Delning (mitt skötebarn) behöver Twitter-hjälp, en biblioteksassistent i Västerås vill bli handledare på kursen och underlag till nästa månadsrapport ska samlas in från diverse bibliotek i landet. Den som inte har arbetat med att minska den digitala klyftan har inte levt!
XXXII Om du dödar mig så dödar jag dig
Ska vi fira Usama bin Ladins död? Tidningen Dagens utrikesblogg om reaktionerna på dådet och möjliga måltavlor och offer i dess spår, nämligen Pakistans kristna minoritet. För det är klart att det kommer att slå tillbaka. Man straffar inte ostraffat, även om man redan straffats för en bestraffning … vem var det som började nu igen? Eller finns det någon som tror att mordet på en mäktig ledare, en symbol och en människa leder till en besegrad terrorgrupp som äntligen står och viftar med vit flagg?
För att smula sönder minsta hopp om lugn reagerar högt uppsatta politiker med att helt onyanserat prata om ”seger” medan folket i somliga delar av världen firar på gatorna.
Som Dagens Anders Gustafsson säger är den som mördar mördaren en del av den onda cirkeln, och den triumf som som visas hos den sida som för närvarande har övertaget kan sticka så mycket i ögonen på den andra att bägaren rinner över. Det är så självklart. Och ändå – sorgligt nog visar dagen.se:s läsare vad de tycker redan på förstasidan, där det står att artikeln ”Tio års jakt över – Usama bin Ladin dödad” har fått läsarna att på känslobarometern klicka på ”glad”.
XXXI Nytt från Liza
Nya röster sjunger samma sånger. Nylånad från biblioteket. Lite svag är jag ju för Annika Bengtzon, även om det var länge sedan jag läste om henne, och jag hör till dem som blev riktigt tagna av Gömda när det begav sig – i sak blev väl historien lite solkad när Mia : sanningen om Gömda kom, men det jag minns är drivet, när jag som 18-19-åring inte kunde lägga boken ifrån mig. Så den här krönikesamlingen ser jag fram emot. Baksidestexten lovar att man här bland annat hittar Liza Marklunds ”brinnande engagemang för de allra mest utsatta”.
Theomis 