Lunch med grafiska Mad Men. Och där hemma har jag en härligt osedd skiva med de sista avsnitten av andra säsongen. Hittills har jag alltid hävdat att jag inte är jätteförtjust i Mad Men, jag vet inte om jag kan fortsätta med det med någon vidare trovärdighet.
Har just skrivit ett omdöme om Mairowitz och Crumbs tecknade Kafka-biografi på biblioteket.se. Har du Stockholms stadsbiblioteks lånekort? Logga in på hemsidan och gör din röst hörd! Skriv om böcker, eller nöj dig med att sätta betyg. Och kolla evenemangsutbudet när du ändå är där. Ett extra hett tips är torsdagskvällens program på Sture bibliotek, The English Bookshop hälsar på och berättar om litterära priser i USA och Storbritannien.
Sent påskgodis från modern.
Södra Sverige tömdes på blod. SvD om hur Sahlgrenska tvingades köpa blod från andra svenska sjukhus och även från Finland. Det är ju inte klokt. Vi går (nästan) alla omkring och bär på reservblod. Du som inte redan gjort det – anmäl dig hos närmaste blodcentral! Genast!
Hur lätt det är att sätta upp hyllor på väggarna i ett hus från 1927? Det är omöjligt! Är väggarna skeva kan inte hyllorna bli raka, och är innanmätet i väggarna mjöl är det inte lätt att få skruv att fästa. Men nu sitter de faktiskt där, högt upp under taket i hallen. Inte särskilt snyggt, men compact living kräver oortodoxa lösningar.
Mutade föräldrarna med hamburgare, innan vi började mäta, borra och skruva, med giftigt lila Grape Kool-Aid till.
2:an snirklar runt på Norrmalm för att undvika 1 majtåg. Jag hade visserligen kommit fortare från Korskyrkan till Stureplan om jag promenerat, men busschauffören underhåller på vägen och tanterna ombord fnittrar.
Så här dags skulle man ha suttit på Dramaten, men ”Under hallonbusken” blev inställd på grund av sjukdom, så i kväll blir det jag och Herman Lindqvist, närmare bestämt ”Hermans historia”-avsnittet om drottning Désirée. Under tio års tid var Uppsala-valborg obligatoriskt, sedan har det blivit vanligt brasfirande i Stockholm några gånger, men så här lågt har nog aldrig sjunkit på en valborgsmässoafton. Nä, nu tar jag en bit fudge och försöker lära mig något om svensk historia.
Kungsträdgården har ett blandat program. Den här lördagen kunde man fira körsbärsblommans dag, kommer man nästa lördag får man se radiostyrda monstertruckar.
Mina föräldrar ringde från firandet av kungens 65-årsdag utanför slottet och föreslog att vi skulle titta på körsbärsblommorna när kungen var färdigfirad. De hade fått bra platser, berättade de, förutom att beridna högvakten kommit och parkerat sig rakt framför dem (eller, enligt pappa, ”hästorkestern”).
Konstigt men roligt nog var det mängder av ungdomar i Kungsan som var japanskt sminkade och klädda. Vissa av dem var nog rentav japaner. På tunnelbanan på väg dit mötte jag även Pokémon (tonårstjej i helgul overall med Pokémon-huva).
Men den stora behållningen var ju faktiskt körsbärsträden, som bildade ett ljusrosa tak över folksamlingen. Senast jag beundrade körsbärsblom var i Brooklyn Botanic Garden för två veckor sedan, under deras japanska månad, ”Hanami”. (Den som är riktigt angelägen om att se den botaniska trädgårdens utbud av körsbärsblom kan före besöket titta på hemsidans ”CherryWatch Blossom Status Map.)
I kväll ägde ett F’n’F rum här hemma, en fin tradition som snart kan fira sexårsjubileum. F’n’F står för film och fudge och går ut på att jag och Lena W ser på film och gör fudge. Kvällens filmer var The social network, som väl borde vara obligatorisk om man som jag lär ut sociala medier, och israeliska Polisorkestern som kom bort, en lågmäld komedi som jag har hört gott om, och jag måste nog säga att den var mer minnesvärd än Facebook-filmen. Och kvällens fudge var mint (med nedsmälta opera mints) samt chokladlakrits (med nedsmälta lakrits-Plopp).
Wow. Efterfrågan på olja och vinäger måste vara omättlig.
Theomis 