CLXXX Stora Henriksvik revisited

image

Klart det går att besöka ett typiskt sommarfik även en regnvädersdag. Jag och Emma E, som jag känner från den tid då hon jobbade på nu hädangångna förlaget Sellin och jag korrekturläste för detsamma, fikade nästan ensamma på caféet och uppdaterade oss på varandras jobb och övriga liv. Vi gillar båda att jobba med text, men konkurrensen är stor, oavsett om man vill skriva eller redigera, vilket har gjort att Emma nu har gjort ett avsteg från förlagsbranschen medan jag får möjlighet att skriva om jag gör det gratis.

Fikat är gott och miljön är charmig på Stora Henriksvik på Långholmen, och tjejen som sköter stället är språksam och trevlig. Högt betyg överlag.

CLXXIX Kärlek och sanning

Kan man hålla sig till och uttrycka en övertygelse men ändå uppfattas som mild och kärleksfull? Predikan i dagens gudstjänst i Korskyrkan handlade om balansgången mellan två diken – i det ena prackar man på människor sanningar utan diskussion, i det andra struntar man i sanningen, som kanske svider, och föredrar en god stämning.

Johannes andra brev fokuserar på kärlek i kombination med sanning, bud, rätt lära. Många skulle gärna ta till sig budskapet om kärlek och strunta i resten, för att det skulle uppfattas som onyanserat, intolerant och exkluderande. Men om en sanning faktiskt är en sanning spelar det ju ingen roll hur den känns, om den är lätt eller tuff att ta till sig. Pröva den, även om det är enklare att hålla för öronen och sjunga högt.

Jag vände alldeles nyss sista sidan i Kyrkan som aldrig sover av Matthew Barnett, pastorssonen som grundade Dream Center (Los Angeles International Church). Kyrkans arbete går till hundra procent ut på att återupprätta människor, framför allt fattiga, gängmedlemmar, hemlösa, prostituerade, alla med stora behov av omsorg, kärlek och bekräftelse. Här finns enormt många framgångsberättelser om hur trasiga och vilsna människor mött Guds kärlek – ofta på ett väldigt konkret sätt via människors kärlek – och genast eller stegvis valt att överlämna sina liv till Jesus som dött i deras ställe.

Självklart finns samma typer av lidande här i Stockholm (även om situationen i vissa delar av downtown Los Angeles är extrem), och i viss mån kommer jag i kontakt med det, men chansen är mycket större att man pratar tro med välbeställda, välutbildade och välanpassade vänner och bekanta, och av olika skäl blir det nästan aldrig fokus på kärlek och nästan alltid fokus på intolerans. Det är tråkigt och ganska icke-konstruktivt. Och det är vi troende som måste ändra på det, utan att bli vindflöjlar som gömmer undan obekväma sanningar.

För övrigt kollade jag upp Matthew Barnetts blogg och fastnade för det här inlägget från 19 maj, ”The ‘I Don’t Do That’ Christian”. Här pratar vi icke-konstruktivt, och jag måste själv ta till mig av tanken.

CLXXVII Stockholm är ett paradis


Hur man får ett uppfriskande nytt perspektiv på sin hemstad? Man tar en promenad med en belgare som var tjugonde meter utbrister att Stockholm är ett paradis. Genom mitt medlemskap i CouchSurfing har jag sovit över hos främmande människor (i Luxemburg och Bulgarien) och här hemma har jag tagit emot resenärer och visserligen inte erbjudit en soffa men däremot guidning i stan efter deras önskemål. Manu från Belgien ville gärna se vatten och grönska, så vi sågs vid Stadshuset och gick längs Norr Mälarstrand, med paus på en av bryggorna, och vidare längs med Rålis och bort till kajakuthyrningen. Han var lite paddlingssugen och tog telefonnumret. Längs vägen träffade vi Jenny H, och både för mig, Jenny och kajakuthyraren berättade Manu om hur han kollar upp möjligheterna att jobba i Sverige, för han vill så gärna flytta hit. Han är utbildad jurist och lärare i nederländska, och ingetdera är särskilt lätt att överföra till svenska förhållanden, men han har några olika idéer, för Sverige är hans drömland.


Vi höll långsamt tempo och allt runtomkring var fantastiskt – fina båtar, rent vatten, vacker natur, män som körde barnvagnar – jag skulle bara veta hur lyckosam jag var som fick bo i en sådan här stad! Och det vet jag ju.

CLXXVI Nu fick du strike, Margareta!

image

Sorterar papper och ramlade över Vårdguiden för Stockholms län, nummer 2, 2011. Artikeln börjar: ”Undersköterskan Abraham Kashay ropar högt och klappar i händerna. Margareta skrattar och väntar ivrigt på nästa bowlingklot, som naturtroget rullar fram på den stora tv-skärmen. Det är tv-spelsdags på Hornkrokens vård- och omsorgsboende.” Har själv aldrig fastnat för tv-spel, men när jag hamnar på hemmet, då ska jag ge det en chans!

CLXXIII Foto under tak


I går telefonintervju, i dag fotografering. Från och med snart ingår jag i Vårt Kungsholmens bloggarstall.

Fotografen Andreas hade nog tänkt sig utomhusbilder, men vädret ville annorlunda. Det blev ett par varianter i mitt hus, där fotografen stod på piskbalkongen och jag inne i trapphuset och sedan ytterligare ett par i en av Rådhusets tunnelbaneuppgångar, fotografen ute i regnet, jag under tak. Jag såg mig själv speglas i linsen, en aning grodlik, misstänker att jag kommer att få leva med resultatet en tid.

CLXXI Stämma

image

Å så skönt, årets föreningsstämma i ”föreningssalen” vid Kungsholms kyrka var över på en knapp, smärtfri timme. Det klagades en del på den nya hissen (med rätta), vi informerades om den nya grillen (som jag och hemgruppsvännerna redan invigt), fick veta att ytterdörrarna ska brandsäkras och valde in min granne Sammi i styrelsen. Med dåliga erfarenheter av stämmor har jag gruvat mig sedan kallelsen kom, men det här var ju närapå trevligt.