Rostade och med mycket smör. Det engelska kökets krona.
(Medhavda hem från den stora mataffären Waitrose i Bath.)
MCDLXXIII Upptäcktsresa: Tensta
Jag och Jenny H fortsätter att beta av orter i vår närhet. Den här gången tog vi blå linjen till Tensta, där vi tillbringade några schysta timmar.
Vi hittade genast typiskt förortsutbud, som en kiosk med ett oväntat namn, ett medborgarkontor och oinspirerad arkitektur.
Det lokala biblioteket (som jag har haft anledning att besöka flera gånger tidigare) bjöd på lite mer färg och inspiration, med sitt mångspråkiga utbud.
Maxat grått var det uppe vid vattenreservoaren. Graffitin piggade kanske upp en aning, på sitt sätt, men inte heller utsikten var det något bevänt med.
Vi tog glatt emot tips via Facebook under vistelsen, och från Maria N kom ett lunchförslag – kebab på Gott Gott Grillen (ja, det tar emot att särskriva, men vad ska man göra om stället heter så). Vi kom strax före lunchrushen och fick plats inne i den lilla kuren, där vi åt kebab i något slags stora frallor. Om det inte var gott fick man pengarna tillbaka, lovade den trevliga mannen i luckan. Klart det var gott! Gott-gott!
Nästa tips kom från Marias mamma Inga, som rekommenderade ett besök på Livstycket, ett ställe dit kvinnor kommer och både syr och språktränar. Fint, färgglatt och frestande i butiken. Plaggen ovan skulle vara med i en kommande modevisning. De verkar ha en massa roliga och bra grejer på gång.
Konsthallen var dessvärre stängd, men fiket där inne var öppet. Vi satt och fikade och pratade tills vi blev varnade att det var nära stängningsdags, vilket inte hindrade oss från att de allra sista minuterna plocka med oss en räv från en barnhörna, sätta oss på några kuddar på golvet och pyssla med en självutlösarapp.
Sedan gick vi ut på parkeringen, där vi inte visste om de hysteriska asfaltsmarkeringarna hade praktiska funktioner eller om det var fråga om konst även där. Och från den fantasifullt dekorerade tunnelbanestationen åkte vi tillbaka in till stan.
MCDLXXII Bristol – Stockholm
En enda lång resdag, som började med en solig morgonpromenad i Bristol hemifrån Maria till busstationen och två timmar på buss genom grön engelsk landsbygd. Därefter den vanliga pärsen med köer, kontroller, väntan och trängsel på Heathrow, i planet och på Arlanda. Min barnsliga förtjusning i flygplatser har inte gått över, men även när allt går precis som det ska är flygresande ett smärre tålamodsprov fullt av obekväm dödtid. Vi tog dessutom den långa men billiga vägen hem, med kollektivtrafiken via Märsta.
Men alla turer följde tidtabellen och av oss tre resenärer hade jag trots allt, som innerstadsbo, den smidigaste resan hem. Allt är nu uppackat – som mina favoritmarshmallows från Whole Foods Market i London, ett paraply med molnmönster från Oliver Bonas i Bristol med flera inköp – och till min glädje har tulpanerna från i onsdags hållit sig i fint skick.
MCDLXXI Bristol är fullt av street art
Som den här räven på Nelson Street.
MCDLXX Tillbaka i Bath
Har fått återuppleva de Bath highlights som jag och Bristol-Maria gick igenom i höstas. Då som nu gick vi bland annat och tittade på The Royal Crescent, det väldiga halvmåneformade huset. Den stora skillnaden var att vi den här gången var fyra. Jonas och Anders hängde ganska snällt på till ställen som Maria och jag gärna ville se och gå in på, och gnället över att det var hon och jag som satte agendan – underförstått ”ville göra tjejgrejer” – tror jag var tämligen fejkat.
MCDLXIX Får en välgörande storstadskick på Regent Street
MCDLXVIII Bok- och biotips
Boken läste jag för några år sedan, en novellsamling där alla berättelser hänger ihop och utspelar sig på Gondolen, och filmtolkningen är jag förstås nyfiken på. (Men jag får hålla mig ett tag, på premiärdagen befinner jag mig inte i landet.)
MCDLXVII Tarzantanten
Vissa böcker läser man i ett svep, som Ängeln på Malmskillnadsgatan av och om Elise Lindqvist, kvinnan som växte upp under konstanta övergrepp, blev kristen vid över 50 års ålder och började arbeta bland Stockholms prostituerade.
Det är otroligt sorglig läsning, förstås, om människor som tar sig rätt att utnyttja, visa makt över och tjäna pengar på andra, men andra hälften är mestadels ljus och det finns riktigt roliga stycken. Som det här, om en incident som inträffar när teamet som jobbar bland de prostituerade kvinnorna är klara för natten:
En natt när vi lämnar Malmskillnadsgatan tar vi vår vanliga tur ner mot Sergels torg och Drottninggatan för att ge bort de smörgåsar som blivit över. Vi tar aldrig med oss något tillbaka till köket.
Vi knallar iväg efter att vi sagt adjö, kramat om och vinkat till tjejerna. Vi går mot köket, och just då hör vi hur några skriker, gapar och svär.
Det är två gäng ungdomar med omkring sju personer i varje grupp. Det ena gänget skriker och gapar att de ska slå ihjäl de andra, som står utanför trottoaren på gatan.
Jag ser att gängen går mot varandra och vi förstår allesammans att ett rejält slagsmål kommer att bryta ut.
Då är det något som händer inom mig. Jag kan inte förklara vad det är, men jag blir plötsligt som Tarzan.
Jag tar smörgåsarna som jag har i näven och springer och ställer mig mitt emellan gängen. Jag skriker för full hals:
”Vad är det ni håller på med? Måste ni göra på det här viset? Är ni inte kloka? Kan ni inte sluta?”
Jag börjar dela ut smörgåsarna till dem och säger:
”Här har ni smörgåsar. Ät istället, och bli lugna! Ät och bli sams.”
Jag tar smörgåsarna och trycker ner dem i nävarna på grabbarna. Det blir totalt tyst. Man hade kunnat höra en knappnål falla. Killarna står bara och gapar.
En kille kommer fram och säger:
”Nej, men får vi smörgåsar? Men tack!”
Och sedan kom det flera killar och tackar.
Jag svarar: ”Ät nu, och bli sams istället. Var vänner – det är mycket roligare.”
Varje fredagskväll, fram till på småtimmarna, står denna lilla fantastiska dam vid kaffebordet på Malmskillnadsgatan med omkring tre andra volontärer. Hon vet precis vad tjejerna behöver, både själsligt och materiellt. Och allt detta pågår på en tjugo minuters promenads avstånd från där jag bor.
MCDLXVI En postmässigt fenomenal dag
I återanvänt julklappspapper anlände romanen Fosterbarn, en kommande läsecirkelbok som jag via Bokbörsen beställt från en Peter i Göteborg, och från Berliner Philharmoniker kom köpta konsertbiljetter.
MCDLXV Bilder från Afrika
Tänk att det skulle dröja till resans årsdag innan jag blev klar med urval och sortering. Nu finns i alla fall bilderna från Sydafrika, Swaziland och Moçambique att beskåda på Flickr.
Men att se och pyssla med dem med jämna mellanrum har jag inte haft något emot alls. Barnhemsbarn, pastorer, studenter, en bibliotekarie, sjungande serveringspersonal, marknadsbesökare, bokhandlare, och förstås resesällskapet och de missionärer vi besökte, och växterna, djuren, bebyggelsen, trafiken – allt vill jag hålla kvar i minnet.
Theomis 