Kategoriarkiv: Text

MDLXXXI Priset är betalt

Före mig i kön på ICA Kungsholmstorg i går stod två unga romska kvinnor. Den första skulle köpa tomater som hon betalade genom att lägga enkronor i myntautomaten, en efter en, vilket fick personer som ställde sig bakom mig att ge upp och byta kö. Nästa kvinna stod och räknade halvhögt sina enkronor som låg samlade i tunikan hon höll upp kanten på, och jag började fumla efter mynt i min plånbok. Jag ger aldrig pengar till tiggare, trots att pengarna sannolikt går till en fattig familj i hemlandet, helt enkelt för att jag inte vill stödja tiggarreseindustrin utan heller bidrar ekonomiskt på annat sätt, men mat till en hungrig medmänniska, det är något annat.

Kvinnan som räknade pengar skulle köpa en halv grillad kyckling, några tomater och en limpa och det jag hade att bidra med i kontanter var sex kronor. Äsch, det var bara för larvigt. Istället visade jag henne bankkortet jag hade i handen, sa ”jag betalar”, pekade och hade mig för att hon skulle förstå. Jag betalade mina och hennes saker medan hon räknade vidare och hon blev förvirrad när hon såg sina varor skickas iväg till kassans bortre ände. Hon hade trott att jag velat gå före i kön. Jag försökte igen med teckenspråk, och till slut förstod hon och såg på mig med en outgrundlig men mycket varm blick.

En rad dök upp i huvudet medan jag stod och fäktade för att göra mig förstådd: ”Priset är betalt.” Det var från sången som går: ”Jesus har gjort allt, priset är betalt …” Nä, jag kunde inte riktigt jämföra min insats med avrättningen på korset. Men jag gillade tanken på att ge något litet tillbaka. Dö på ett kors – högt pris. Kyckling, tomater och limpa – lågt pris.

I morse kom ett sådant där glädjande sms från Karolinska: ”Tack! Det blod du gav har nu kommit till nytta för en patient. Hälsningar, Blodcentralen.” Hm … ”Det finns underbar förlossning i det blod som göts en gång, det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång …” Återigen, dö på ett kors – högt pris. Gå till Blodcentralen vid Fridhemsplan och pysslas om av trevlig personal – lågt pris.

Vad händer härnäst? Ska jag ta någon annans pyttelilla skuld på mig? Javisst, kom an bara!

MDLXVII Ska aldrig glömma Östermalms- och Djurgårdshyllan

I dag jobbade jag på Östermalms bibliotek för första gången sedan i somras. Det mesta gick bra, om än inte alldeles strömlinjeformat, särskilt inte när jag letade efter boken om Thielska galleriet. Vid en så enkel fråga som ”var står den och den boken?”, en bok som faktiskt finns inne och på sin plats, vill man ju gärna gå raka spåret till rätt hylla, med blixtsnabb blick lokalisera rätt bokrygg och plocka fram den till den imponerade besökaren. Helst ska man också, tack vare sin vana och kompetens, förstå precis vad besökaren menar även om han eller hon ger en lite felaktiga uppgifter. Och det började bra …

Besökaren: Hej! Var har ni Lib-c?
Jag: Lib-c … Menar du Iib-c?
Besökaren: Ja, det kanske inte var ett litet ”L” utan stort ”I” …
Jag: Ja, det tror jag. Här har vi dem. Vad heter boken du letar efter?
Besökaren: Ernest Thiel och hans konstgalleri.
Jag (som inte hittar boken): Jaha … Men det låter ju som en konstnärsbiografi.
Besökaren: Skulle den stå på ”Personhistoria” då?
Jag: Ja, det borde den.
Besökaren: Och då står den efter den det handlar om, eller hur? Thiel?
Jag: Just det.
(Vi letar på ”Personhistoria”, utan resultat.)
Jag: Nej, jag går och ser vad det står i katalogen …
(Kollar och kommer tillbaka.)
Jag: Det var, hrrm, oväntat, den ska vara placerad på ”Stockholm”. Det är här borta. Nähä, inte på Thiel. Inte på författarens namn, Linde. Boken är från 1969, det är ju möjligt att den hamnat i magasinet, även om det inte står så.
(Går mot magasinet, möter Margaretha.)
Jag: Böcker placerade på ”Stockholm” står alfabetiskt, oavsett signum, eller hur?
Margaretha: Ja. Och Östermalms- och Djurgårdsböckerna står för sig.
Jag: Vänta nu, var ligger Thielska galleriet …
(Skyndar ut till besökaren, via rätt hylla.)
Jag: Här är den! Den stod bland Djurgårdsböckerna. Eh … dagens klurigaste, tror jag!
(Besökaren blir glad och tackar, jag ler generat.)

MDLXVI Två väskor till

I dag har jag impulsköpt en kabinväska och en datorväska som ser ut som en miniportfölj. Jag hade klarat mig med de två kabinväskor jag äger, men … jag är en väskjunkie. Och den här har fyra hjul, ett vattentåligt fack och en stor ficka på framsidan som är precis en sådan som jag saknat. Och datorväskan, som bara var oemotståndlig, kan sättas på kabinväskans teleskophandtag.

MDLV En och sextiofyra

Jag har krympt! När jag var fjorton och opererades för skolios drogs jag ut från 163 till 165 centimeter, och när någon har frågat mig hur lång jag är har jag alltid svarat – eller ja, oftast bara tänkt – att jag är alldeles lagom lång, en och sextiofem! Och nu – jag är en och sextiofyra! Konstaterade sjuksköterskan som jag var på hälsoundersökning hos. När jag sa att jag ju brukar vara en centimeter längre, kan jag ha krympt? så sa hon att ja, du har ju passerat trettio … Menade hon det, kan man börja bli kortare i min ålder? Jag trodde inte att det kunde ske förrän någon gång bortom sjuttio! Och inte är det bra för BMI:et, kan jag meddela, att gå ner i längd.

Nåväl. Hädanefter är jag alldeles lagom lång, en och sextiofyra!

MDXXIII Jesus calling

”I have designed you to need Me moment by moment. As your awareness of your neediness increases, so does your realization of My abundant sufficiency. I can meet every one of your needs without draining My resources at all. Approach My throne of grace with bold confidence, receiving My Peace with a thankful heart.”

Ur dagens text i boken och, i mitt fall, appen Jesus calling av Sarah Young. Den är suverän.

MDVIII Bara om det gäller Stockholmsundulater

Inte för att jag vill driva med seriösa författare och förläggare, men jag blir ibland smått irriterad och ibland full i skratt när jag läser all reklam för nyutgivna böcker som landar i inboxarna för Sture respektive Slussens bibliotek, båda starkt profilerade. Om vi vill köpa ryska klassiker till stockholmsinriktade Slussens bibliotek? Nej. Och inte undulatböcker heller, hur bra de än är:

”Vi är glada att Stockholm har köpt in vår nyutkomna bok ‘Undulaten som sällskapsfågel – en färggrann liten personlighet’. Vi hoppas att de av era bibliotek som ännu inte har köpt in undulatboken, frågar de bibliotek som redan har köpt in boken, vad de tycker och anser om kvalitén på boken. Det vore ju tråkigt om ni skulle missa tillfället att delge era låntagare en modern undulatbok som passar hela familjen, även barn från 10 år och uppåt.”

Gör lite research samtidigt som ni samlar på er biblioteksadresser. Det skulle uppskattas.

MDVI Morgonhälsning från mitt undermedvetna

Vaknade just en solig sommarmorgon på en stenhäll vid sidan av en ladugårdsvägg där det växte hallon och vimlade av surrande bin. Kollade mobilen. Ett mail hade kommit från den kursansvariga på Historiska institutionen, som skrev att min lilla film – en uppgift i kursen Stockholms historia – i hård konkurrens vunnit en internationell tävling och blivit översatt till engelska. Den engelska speakertexten var bifogad, samt ett inscannat handskrivet brev från kungen med varma gratulationer. Han tyckte filmen var jättebra. Tyvärr fick jag inte läsa allt han skrivit, eftersom brevet var bitvis censurerat. God morgon!

MCDXCIX Nog för att jag presterar som bäst under press

En gång skrev jag en B-uppsats i estetik, inklusive omfattande research, på fem dagar. Intervjuer och transkribering inför magisteruppsatsen i biblioteks- och informationsvetenskap tog sin tid, men själva uppsatsen skrevs på en vecka, mer eller mindre dygnet runt.

Under kursen i Stockholms historia har jag faktiskt läst ganska kontinuerligt – det har bara gått alldeles för långsamt. Så när det var dags för hemtenta var det väldigt mycket läsning kvar, men jag väntade in i det sista med att läsa strategiskt, alltså enbart hundra procent tentarelevanta avsnitt.

Om du har möjlighet – skriv din historiatenta först och åk på långweekend i Berlin sedan. När jag kom hem räknade jag timmarna till inlämning och läste på allvar igenom tentafrågorna. Stormaktstiden! Hur kunde de fråga om stormaktstiden när vi bara fått kurslitteratur om medeltid och frihetstid? Den enda stormaktstidsföreläsning vi haft tyckte jag inte var underlag nog för frågan, så jag började se mig omkring – hade jag någon lämplig litteratur i hyllorna här hemma? Jo, faktiskt, en liten bok om stormaktstidens privatpalats och två böcker med avsnitt om Stockholm under rätt tidsperiod (som är 1600-talet, för den som inte har stenkoll). Men mer behövdes. Under eftermiddagen tog jag en skrivpaus för att gå på ett författarbesök på Hedengrens, inbokat vid den tid då jag trodde att tentan skulle vara överstökad vid det laget, och efter att ha lyssnat på haitisk-kanadensiske Dany Laferrière tolkad från franska till svenska stack jag till Stadsbiblioteket och lånade Linnea Forsbergs Stormaktstidens Stockholm tar gestalt.

Två frågor klarades av under dagen, en kvar. Den grundade sig helt, tror och hoppas jag, på ett enda kapitel i en bok om 1700-talets köpmän, så jag började lusläsa, men inte hann jag skriva något innan energin tog slut någon gång efter midnatt. Det skulle få ske under inlämningsdagen, i informationsdisken på Slussens bibliotek. Jag var på plats ganska tidigt och skulle sätta igång innan vi öppnade. Boken hade jag med mig, skulle bara kolla frågan en gång till på universitetsplattformen. Men där kom jag inte in! Så jag fick chansa. Det var något med grosshandlare. Jag skrev ihop en text, som jag snart insåg handlade ganska mycket om hur besviken jag blivit på att avhandlingens jämförelse mellan förmögna och mindre förmögna grosshandlares bohag egentligen inte sa något intressant, utan borde ha utförts på ett annat sätt. Efter jobbet skulle jag ha åkt direkt ut till universitetet för att gå på första föreläsningen på kursens andra moment, men jag kastade mig hem emellan för att logga in på plattformen och kolla frågan. Oj då. ”Redogör för vad som var karakteristiskt för de stockholmska grosshandlarnas konsumtionsvanor …” Några snabba omformuleringar, klicka på skicka, skynda ut till bussen. Nu får det gå som det går.