I söndags var det ”Birkastans dag” på Rörstrandsgatan med omnejd, ett återkommande evenemang som varje gång gör gatan levande, med utomhusförsäljning, uppträdanden och specialsöndagsöppet i butikerna. Med tanke på vilken gata det gäller är atmosfären någonstans mellan småstadscharmig och storstadsstylish.

Jag hade en maxad dag och försökte hålla besöket kort, men det var inte helt enkelt. Jag började vid en klädställning tillhörande secondhandbutiken Ayla Danielle Kristina. I närheten av Filla, där någon precis slutat spela på en provisorisk scen och en polis börjat prata, fanns ett litet marknadsområde med kläder och prylar. För att betala för jackan jag hittade behövde jag gå till bankomaten, där Korskyrke-Christian kom och trängde sig i kön och var språksam ett slag, och när jackan var betalad gick jag till det huvudsakliga målet, Plezuro, nästan längst bort på gatan. Där var det en hel del tjejer och damer som bläddrade bland plaggen och två herrar satt i en soffa och underhöll varandra. Ögonen fastnade genast på en krämigt beige klänning med vita detaljer och jag insåg att det skulle dröja innan man fick tillträde till det enda provrummet, så till slut gick jag fram till kassan och hörde mig för om öppet köp. Det skulle gå bra, sa de båda tjejerna, som jag inte kände igen, och den ena sa att hon också genast kastat sig över den där klänningen, men den hade varit för liten. Jag började måtta. Jo, förmodligen var den för liten för mig också, men den var värd en chansning.

Med klänningen i en påse gjorde jag det obligatoriska stoppet i stans bästa godisaffär några butiker bort och gick sedan hem och tog på mig en sagolik krämigt beige klänning som smet åt och stramade och inte såg riktigt klok ut.

I dag gick jag tillbaka till Plezuro, där jag var ensam förmiddagskund och kunde titta på klänningar och småprata med butiksinnehavaren i godan ro. Den blommiga klänning jag nu bytt mig till sitter som gjuten.