Tio vuxna och en åttamånaders runt bordet. Jag åt bland mycket annat en liten laxkanapé bara för att kunna säga att jag ätit lax i påsk. (Så långt kan jag som fiskkräsen sträcka mig, men sill – det går bara inte.)
Vit chokladmousse med mango- och passionfruktsspegel och massor av påskgodis till efterrätt.
Jag gillar traditionsmat.
En hjälpligt produktiv dag på Gamla stans bibliotek. Vår främsta prestation är nog att vi ordnat så att folianterna (bibliotekariska, betyder ”stora böcker”) om Stockholm kan stå upp istället för att ligga ner på en bortglömd hylla i en osorterad röra. I övrigt var målet att skapa en skylthylla mitt i Stockholmshyllan, ett helt tomt hyllplan för exponering av bokframsidor. Än har vi inte fått skyltställ, men just nu står böckerna av sig själva och balanserar. Med hjälp av exponeringen, tydligare sortering i hyllan, ett just nu yrvaket Twitter-konto och kommande Stockholmsprogram hoppas vi kunna väcka intresse för beståndet. Skenet bedrar ofta när det gäller sådan här litteratur – ett gammalt och slitet exemplar med dåligt vald omslagsbild och plastig biblioteksbindning kan ha ett hejdlöst spännande innehåll – så marknadsföringen är en utmaning.
Mitt i arbetet (som var ovanligt fysiskt krävande i dag, böcker är tunga) tog jag och kollegan Salomon en lite extra lång lunch, då vi åt på Café Stiernan med Mireia från Barcelona. Vägen till den här bekantskapen är lite ovanlig och ser ut som följer. Den trogna läsaren kan ha tagit del av ett par bloggposter i juni förra året, då jag berättade om hur en barcelonska tagit kontakt genom CouchSurfing, att jag blev ciceron på Söder på midsommardagen och ett par dagar senare visade henne Stadsbiblioteket och Sture bibliotek. När vi var på Sturebibblan och tittade runt bemannade Salomon där och vi växlade några ord, och inför att han under hösten skulle åka till Barcelona på studieresa med en annan kollega frågade han om jag trodde att Mireia kunde vara intresserad av att visa dem runt. Jag mailade henne, och hon sa att det hade hon gärna gjort, om hon inte skulle vara i Stockholm då, där hon numera hade, och fortfarande har, sin pojkvän. Under hennes Stockholmsvistelse i oktober bokade jag och hon in en lunch, och det råkade vara samma dag som Salomon skulle åka till Barcelona. På väg till flygplatsen hann han komma med och äta med Mireia och mig i närheten av Centralen.
Nu är Mireia alltså på besök i Stockholm igen och häromdagen bokade vi in en lunch den här torsdagen. Salomon och jag jobbar aldrig samtidigt på Gamla stans bibliotek, men just i dag var han på plats för att hjälpa till med bokflyttandet, så han hakade på, och så kom det sig att vi lunchade i samma konstellation ett halvår senare.
Och om drygt två veckor äter jag och Jenny F lunch med Mireia i Barcelona …
Känner mig småkrasslig och matt och har för mycket att göra – men vad betyder väl det, när påskharen (förvillande lik min kollega Lisbeth) varit förbi Sture biblioteks arbetsrum och droppat ett ägg i min väska!
Det verkar som att jag i lördags sträckläste en bok som kommer ut på torsdag. Weird things customers say in bookshops finns att köpa på The English Bookshop på Lilla Nygatan och innehåller stycken som detta:
Customer: Hi, I’d like to return this book, please.
Me: Do you have the receipt?
Customer: Here.
Me: Erm, you bought this book at Waterstone’s.
Customer: Yes.
Me:…. we’re not Waterstone’s.
Customer: But, you’re a bookshop.
Me: Yes, but we’re not Waterstone’s.
Customer: You’re all part of the same chain.
Me: No, sorry, we’re an independent bookshop.
Customer: ….
Me: Put it this way, you wouldn’t buy clothes in H&M and take them back to Zara, would you?
Customer: Well, no, because they’re different shops.
Me: Exactly.
Customer:… I’d like to speak to your manager.
Många av dialogerna passar för övrigt väl in på mina snart elva års erfarenhet av biblioteksbesökarbetjäning.
Och enligt författaren är ”official release date” alltså 5 april, vilket hon skriver i sin blogg, där hon också sympatiskt meddelar att den som önskar köpa ett signerat exemplar bara behöver maila, så skeppas det över.
Jag går här flera gånger i veckan. Klottraren har rätt.
Fest hos Anders är lika med kakbuffé.
Och teprovning.
När jag var på Lakritsroten nyligen och utnyttjade presentkortet jag fått från jobbet köpte jag bland mycket annat en liten påse rödsvarta hallonlakritskolor som jag tänkte bjuda mina kolleger på. I dag tog jag med kolorna till jobbet och gick glatt in till lunchrummet för att ställa fram dem. Men någon annan hade hunnit före.
Kvällens läsecirkelbok var Siri av Lena Einhorn, ett slags dokumentärroman om August Strindbergs första hustru Siri von Essen och ett givet komplement för den som läst årets ”Stockholm läser”-bok, Strindbergs En dåres försvarstal. Medan den senare inte bara är ett försvarstal utan framför allt detaljrik smutskastning av författarens fru, som han då fortfarande var gift med, är den förra en skildring av samma äktenskap, fast ur fruns perspektiv.
Det blev en trevlig kväll, med diskussioner och spekulationer kring Augusts och Siris såpoperamässiga relation, men finast av allt var att en av cirkeldeltagarna firade sin 30-årsdag genom att tillbringa kvällen med oss på Sturebibblan och bjuda på tårta.
Jag har faktiskt inget minne av att ha läst någon enda Sherlock Holmes-historia tidigare, så den nyöversatta samlingen Sherlock Holmes verus professor Moriarty tog jag till mig utan andra referenser än filmatiseringen från 2009, med Robert Downey Jr, och en timslång dokumentär om Arthur Conan Doyles författarskap och hans hjältes tillkomst. Båda dessa såg jag kort innan jag började läsa.
Så det var hela min erfarenhetsbank inför kvällens ”litterära salong” på Sturebibblan kring just den här novellsamlingen som gavs ut av Bakhåll 2005. På grund av en tweet jag skrev om den nämnda filmen för några veckor sedan blev Sherlock Holmes-kännaren Mattias Boström, på omvägar via en kollega till mig, involverad i den här träffen. Han fanns alltså på plats i egenskap av expert, och även om vi andra förde samtal om berättelserna och karaktärerna utifrån våra egna varierande kunskaper blev det ofta relevant att vända sig till Mattias för en fördjupning.
Efter den här kvällen känner jag mig mer påläst och har fått större förståelse för entusiasterna i ämnet. Sherlock Holmes är en superhjälte enbart med hjälp av din exceptionella intelligens och slutledningsförmåga. Och han var först i sitt fack.
En stor våffla på våffeldagen, nygräddad och gratis på Stureplan. Efter en stund i kö fick man dela ståbord med främlingar i solen och hålla ordentligt i fatet så att våfflan inte blåste bort.
Theomis 