De senaste nätterna har det blivit fyra, fem timmars sömn. Timmarna före och efter har jag läst inför dagens två läsecirklar, en som jag ledde med Helena på eftermiddagen på Östermalms bibliotek och en som jag ledde med Lisbeth på kvällen på Sture bibliotek.

Den ena boken, The Tiger’s Wife av Tea Obreht, började jag på för minst en vecka sedan och hoppades kunna avverka på några dagar, men Tea Obreht kan väldigt många engelska ord som inte jag kan, jag fick pausa för att slå upp de mest avgörande och även den övriga texten plöjde jag fram igenom med låg hastighet. När min medledare Lisbeth i kväll pratade om bokens miljöskildringar nämnde hon att just miljöskildringar är väldigt energikrävande läsning. Det är ett bra sätt att uttrycka saken, läsningen går inte bara långsamt, själva visualiseringen är extra ansträngande för hjärnan.

Lite före nio i går kväll läste jag ut den och började på roman nummer två, Svarta havet av Kéthévane Davrichewy, en 245 sidor lång bok på svenska med föredömligt tjocka marginaler. Efter kvälls- och morgonläsning hade jag tjugo sidor kvar som jag klämde under arbetsdagen.

The tiger’s wife utspelar sig i ett icke namngivet, krigsdrabbat balkanland, berättarglädjen är uppskruvad på max, persongalleriet är stort och varierat. Minnet av en nyligen avliden morfar står i centrum och de spännande historier han fört vidare till sin dotterdotter. Svarta havet utspelar sig i Georgien och Paris från tidigt 1900-tal fram till Berlinmurens fall, också här är det våldsamt och oroligt och farligt att vara politiskt aktiv georgier. Huvudpersonens familj är stor och med i berättelsen är hennes morföräldrar, föräldrar, syskon, kusiner, barn, barnbarn, barnbarnsbarn.

Om jag blandade ihop böckerna? Jag kan ha gjort det. På kvällscirkeln pratade jag om vidskepelsen att en hatt inte får ligga på en säng, men så här i efterhand undrar jag om den detaljen skulle ha hört hemma på eftermiddagscirkeln.

Hur som helst är mattheten och frihetskänslan stor och bragden är firad med lyxost.