Lena åker till Indien i morgon och hade nougat hemma med kort datum. Vad göra? Ge den till mig! Så vi sågs i går kväll för Skeppsholmspromenad och nougatöverlämning.
(Och i skrivande stund sitter jag på bussen hem från jobbet längs en regnig Hamngatan. Tvära kast. Gillar.)
På långpromenaden hem från Östermalmsbibblan tog jag en avstickare in i Humlan och satt och lyssnade på ett upptäckt olyssnat avsnitt av Bibliotekspodden Solen, från 2013.
Och så låtsades jag att det redan är höst.
Tack, Henrik Fexeus, intervjuad i DirektPress lokaltidningar, för ditt trevliga perspektiv på oss 08:or!
Djurgårdsfärjan från Slussen under massiva men inte heltäckande moln.
Anna och jag tar en liten lov via öns södra strandkant och Waldemarsviken.
Framme vid Djurgårdsbrunnsviken. Pastasalladen serveras.
Filt över gräsbevuxen avsats, nästan som en liten bänk.
Inhemska delikatesser, och några från England och Jersey, till efterrätt. Anna hade tagit med äkta indiskt te och jag kunde inte sluta prata om min läsupplevelse om Mumbais sluminvånare, Bakom det evigt vackra. Som tur är delade jag min enda personliga erfarenhet av Indien med just Anna, hösten 2010, och hon har varit där både före och efter, så vi hade både gemensamma och olika referensramar.
Äsch, regn. Vi flyttar filten ett par meter. Grenverket är en perfekt koja.
Båtar far förbi. Vi ser dem genom fönstret.
Det klarnar upp inför promenaden tillbaka.
Kanadagässen har som vanligt invaderat gångvägen nära Djurgårdsbron.
Färjan till Slussen.
I eftermiddag klättrade mamma och jag och fyra personer till upp för de 160 trappstegen i Hedvig Eleonora kyrkas torn, efter att ha laddat med mackor och glass i det lilla sommarcaféet. Stämningen var som en kombination av Café Nyfiket, caféet som föräldrarna – och jag bakom disken – hade öppet två somrar i bygdegården i Östra Ny under tidigt 90-tal, och allmän församlingskänsla, som jag är van vid sedan barnsben. Småskaligt och familjärt. Billigt fika. Insläpp till torntrapporna via sakristian och ett litet kök. Hon som tog betalt i caféet och han som dukade av var också de båda som följde med gruppen upp i tornet.
Det fanns stora öppna fönster i alla väderstreck där uppe och mycket att titta på. Att investera i en tornuppstigningsbiljett för 20 kronor rekommenderas för alla som vill ha ett intressant perspektiv på Östermalm och resten av stan.
Om någon råkar vara nyfiken på hur den temporära saluhallen, som byggs på Östermalmstorg, ser ut ovanifrån precis just nu så har jag svaret.
Videobutiken är borta, ICA har brett ut sig och Wayne’s har flyttat in. Jag tror jag gillar det.
Jag måste säga att jag hellre hade haft solsken under midsommarafton, något annat vore lögn, trots min regnvurm, men för att vara en regnig midsommar var den riktigt fin. Planen var att se Parkteaterföreställningen From Sammy with Love på Djurgården, men den ställdes inte oväntat in. Förvånansvärt många tappra Parkteaterentusiaster satt ändå på bänkarna i ihållande regn ända tills Sissela Kyle, Karl Dyall och Rennie Mirro gick upp på scenen och officiellt avblåste det hela, men inte utan plåster på såren. På bänken framför Lena och mig ställde sig Karl Dyall och Rennie Mirro och rev av Once in a Lifetime a cappella, till publikens förtjusning.
Den picknickmat vi inte ätit upp framför scenen plockade vi fram på en parkbänk en bit därifrån. Ja, det regnade fortfarande, men mat utomhus smakar alltid bra.
Efter att ha värmt oss, torkat en aning och druckit varsin latte macchiato på Espresso House kollade vi in firandet i Vitabergsparken. Dansen var slut, men dragspelsfarborn satt i ett litet bås fortfarande och höll ångan uppe. Hela arrangemanget var charmigt till tusen, trots att regnet föll och lerpölarna bredde ut sig.
Klart man ska gå! Överkomligt pris också.
Theomis 