MMLXXX Lättmutad

Inom några veckor ska det magasin som varit stängt i flera år på Stadsbiblioteket öppna och böckerna bli tillgängliga för lån. I morse var jag en av dem som skrivit upp sig för magasinstjänstgöring och som mutades med godis nere i de underjordiska korridorerna där vi hade i uppgift att sortera och sätta upp magasinsböcker som var utlånade när magasinet stängdes och som nu samlats ämnesvis på olika vagnar. Jag valde signum K, historia. Vad mycket spännande litteratur det finns där nere. Och ganska mycket ospännande också.

Senare fick jag mer sötsaker, bokstavskex som används till program kring barnboksfigurer.

Det är lätt att få mig på bra humör på jobbet.

MMLXIX Lättlurad godisköpare

Köpte lite smågodis på ICA Kungsholmstorg enbart för de fina påsarnas skull. Jag tänker mig att det faktum att de stora påsarna kompletterats med små ska se ut som en hälsofrämjande åtgärd, att den schysta butiken gärna ser att kunderna är måttliga i sina godisinköp. Men förmodligen är det fler som påverkas åt andra hållet och gör som jag – köper en liten mängd godis istället för inget godis alls.

MMXXXVII Lite Roly’s Fudge på kvällskvisten

Hemkommen från kvällens litterära salong på Sturebibblan – smått utsjasad som man alltid blir, hur trivsamt och intressant det än är – plockar jag fram födelsedagspresenten som Jenny H köpte i Brighton.

Blandade bitar fudge från Roly’s Fudge Pantry. En kopp te. En bok som inte är den vi pratat om i kväll, utan en helt annan. Läskigare.

MMXXXIII Lavendelfudge

Bjöd syrran på middag i går med fudge till efterrätt, lavendelfudge från Jersey Lavender Farm och hemkokt saffransfudge. Hon tyckte den senare var godast. Rätt svar. Men jag är ganska förtjust i lavendel, och över huvud taget blomsmaker i desserter och annat sött – ros, viol, syrén – och lavendeloljan i fudgen var markant. Gott, men en bit åt gången är lagom.

MMXXIV Jul i juli 2015

Årets jul i juli har ägt rum och hemmet är julpyntat.

Mamma kom förbi under eftermiddagen, strax innan Lenas och mitt årliga julkalas skulle börja, och hade med anledning av högtiden med sig kanelmandlar, hallon (för att de är röda) och en röd kofta för att själv smälta in i miljön.

Tre paket grädde gick åt under kvällen, till två sorters fudge och gräddsåsen till julköttbullarna.

Det blev chokladfudge med krossade Marianne – smulig men god – och en klassisk saffransfudge, som jag tror blivit perfekt varje gång vi gjort den. Vi såg A Christmas Carol-versionen med Jim Carrey och Colin Firth som röster till Mr Scrooge och hans systerson, som också var tecknade med deras utseende, därpå Hermans historia från 1999 om Lucia-legenden och avslutningsvis A Christmas Without Snow, en amerikansk ”TV movie” från 1980, om en kör som repeterar Händels Messias. En helt okej blandning.

MDCCCXLVI Hembakt

IMG_1185

Bästa semlorna i stan? Mammas, förstås. Och då menar jag inte ”mammas semlor” så där generellt, utan min mammas semlor. ”Man måste skrämma upp bullarna”, var förklaringen, med jäst och bakpulver, och det är mandelmassa både på själva bullen och på undersidan av locket.

MDCCCXXVII Svartvit sång och dans och färgglad undervattensmiljö

2015/01/img_1082.jpg

Lena och jag fick till en riktigt bra filmkombo och en överjordisk fudgedito under gårdagens film- och fudgekväll.

Först For Me and my Gal från 1942, med Judy Garland, 19-årig stjärna, och Gene Kelly, 29-årig filmdebutant, en inte jättefantastisk men intressant sång- och dansfilm om vad första världskriget ställde till med tillkommen under andra världskriget, och därefter Hitta Nemo. Ja. Vi står för att det blir barnfilm ibland. Inspirationen kom från att vi av någon anledning sjöng på Havet är djupt ur Den lilla sjöjungfrun i köket när vi gjorde potatis- och purjolökssoppa och varma mackor.

Under en paus mitt i den första filmen kokade vi fudge och under andra filmen åt vi av den. Det blev en med choklad och jordnötssmör, lite smulig i konsistensen men den höll ihop fint, och en fantastiskt len och mjuk variant med choklad och kaffe.

Den traditionella post-film-och-fudge-promenaden var snöig och grann och gick via Katarina kyrkogård i natten.

MDCCCXIV Pepparkaks-s’mores

2015/01/img_1019.jpg

2015/01/img_1029.jpg

2015/01/img_1022.jpg

Sedan förra julen är pepparkaks-s’mores en tradition. Vi tänder en brasa, grillar marshmallows och monterar dem med choklad och jordnötssmör mellan mammas tunna och spröda pepparkakor, i valfri ordning och fason.

På bilden syns även popcornbollar med jordnötssmörssmak och Ivankaka. Andra kallar den radiokaka, men den som äts hos oss är i princip utan undantag bakad (eller vad man ska säga om radiokaka) av pappas kusin Ivan, numera 80 plus.