Etikettarkiv: Konst

CCCLXIII Brittas vernissage


image

Vernissage pågår av Britta Grassmans utställning. Konstnär och besökare är glada och harmoniska, dricker Pommac, knaprar salta pinnar och pratar konst. Men så var det inte för en timme sedan.

Britta kom sent och insåg när hon väl var framme att flera målningar står kvar i hennes trapphus hemma i Midsommarkransen, så vi fick nöja oss med tre. Det var väl den tråkigaste missen, men min personliga favoritmiss är nog att jag bar de tre stora oljemålningarna staplade på varandra – en syn i sig – från Brittas bil ute på Birger Jarlsgatan ner till tunnelbanestationen och lyckades komma åt med ett tavelhörn på nödstoppknappen på väggen så rulltrappan stannade.

Efter många omknytningar av fiskelina och trillande krokar var målningarna till slut på plats och folk strömmade till. Pommacen var populär och tog slut alldeles för fort, men de håller till godo med mineralvattnet. Stressade Britta som ursäktade sig och grämde sig över de frånvarande målningarna verkade glömma missödet helt och hållet när hon fick en liten och enkel chokladask från biblioteket och med ett stort leende genast började bjuda gästerna på ”vernissagechoklad”. Nu ska jag gå och titta till dem igen.

CCXXI Liu på Sergels torg



Jag kunde bara inte låta bli – när Fotografiska la upp en bild på nya favoriten Liu Bolin som just nu blir målad i Plattans mönster tänkte jag äsch, man skulle ha varit där! När de la upp andra bilden, där killarna med penslar och färg kommit en bit till tog jag mobilen i handen och stack. Tog Sveavägen i stora kliv.

Man blir ju nyfiken på resultatet! Var ska han stå? Ska det vara folk i bakgrunden, eller ska de tömma Plattan?

CCXVII Liu Bolin

När jag såg danskompaniet DV8:s föreställning nyligen var ett av de mer spektakulära inslagen den äldre kvinnan som håller en monolog sittande på en ung man – hans rygg, ben, händer, beroende på hur han vänder sig i olika positioner på golvet och lyckas flytta runt henne över sig, medan hon till synes oberörd balanserar både sig själv och en tekopp med fat. Budskapet fanns i monologen (om ett livs människorättskamp) och kunde fördjupas med hjälp av tolkningar av själva rörelserna och deras symbolik, men om man ville kunde man strunta i budskap och betydelser helt och hållet och bara sitta och gapa åt det ovanliga och imponerande akrobatiknumret.

På samma sätt kan man se kinesiske Liu Bolins bilder på Fotografiska. Utställningen öppnade officiellt i dag och i går var det vernissage med besök av fotografen och fullt med Fotografiska-medlemmar i lokalen. Alla bilder föreställer Liu Bolin själv med kläder och hud målade exakt som bakgrunden. Står han mot blommor ser han ut som blommor, står han mot en mur ser han ut som en mur. Att han började experimentet att kamouflera sig som sin bakgrund har en allvarlig grund (en protest mot myndigheters rivning av ett konstnärskollektiv), men det går lika bra att betrakta bilderna som humoristiska utmaningar, utmaningar som fotografen och hans assistenter hittat på och antagit och ibland en liten utmaning för den som står framför bilden – var är Liu någonstans? Utställningen heter The Invisible Man.

CLII Crewdson i sista minuten

Söndag är sista dagen att se Gregory Crewdsons foton i Galleri 3 på Kulturhuset. Den som inte varit där bör ta chansen. Den mest spektakulära uppsättningen bilder är ”Beneath the Roses”, utomhus- och inomhusmiljöer kring och i amerikanska hem och motellrum med tydligt belysta människor, superregisserade och onaturliga. Snyggt och obehagligt.

Från Kulturhusets hemsida: ”Bilderna gör upp med den amerikanska drömmen och dess mörka sidor och refererar till Hollywoodfilmens myter och schablonbilder. Arrangemangen inför varje bild liknar dem för en mindre filminspelning, med ett stort produktionsteam och veckor av förberedelser.”

CXLVII Emma Virke på Rica Hotel

Favoritkonstnären och -illustratören och -bilderboksförfattaren Emma Virke ställer ut på Rica Hotel vid Hötorget och i eftermiddag var det vernissage. Gammal favorit (som jag stötte på för första gången på Sture bibliotek för två år sedan): Melankoliske mannen i ett nedsläckt rum, kaffefläckar i hörnet av bilden. Ny favorit: Damen med kaffefilterkjol. Ett riktigt kaffefilter, alltså, med utklippt mönster, fastklistrat i bilden.

Tack, Emma, för att jag fick komma och titta på dina fina bilder! Man blir glad av dem, även av den med melankoliske mannen!

LXIII Foto och film

Affärer och museer ska man gå på när alla är på jobbet eller när solen skiner. Eftersom de flesta var ute och åt glass behövde jag inte trängas på Fotografiska i kväll. Med ett sprillans nytt årskort (så nytt att jag inte ens kunde hämta ut det i kassan, eftersom det inte hade hunnit tryckas) bestämde jag mig för att bara se en utställning i dag, nämligen Albert Watsons superregisserade kändisbilder och andra porträtt. En liten stund hakade jag på en grupp – det var ändå omöjligt att inte höra guidens röst i lokalen – och fick veta lite om de olika modellerna. Jag vet ju det mycket väl sedan innan, men det slår mig alltid hur upplevelsen av en bild, oavsett om det är en modebild av Albert Watson tagen på 90-talet eller ett stilleben från 1600-talets Flandern, förändras och fördjupas så fort man får veta något om dess tillkomst. (En riktig puritan kanske skulle säga att man då inte är en sann konstälskare.)



Sedan kastade jag mig in i en annan glamourös värld, nämligen Wall Street från 1987 med en ung Charlie Sheen, som ser upp till och jobbar för den hänsynslöse Michael Douglas och hålls kvar på jorden av den rättrådige fadern Martin Sheen (vilket måste ha varit märkligt, att göra ett känslosamt far-och-son-porträtt med sin egen pappa). Men bäst i en toppmodern film från ett annat decennium är förstås miljöer, mode och teknik. Titta bara på den läckra telefonen och de ännu läckrare glasögonen.



Hittade för övrigt den här informationen på imdb.com:

What’s up with the phone Gordon is using in the movie?
It’s the first handheld cellular phone in widespread use called the DynaTac, it’s one of the 8000 series of phones. Cellular phones did exist long before the 80s but the private handheld ones didn’t come out until the early 80s. Dr. Martin Cooper led the team that developed the phone. The phone was nicknamed ”The Brick” by users because of its large size and weight.