Häromveckan såg kollegan Nike en klänning med rävar och andra djur i skyltfönstret på & Other Stories på Biblioteksgatan. Hon tog en bild, visade mig den och sa att min storlek fanns och att jag skulle köpa den nästa dag. Det gjorde jag.

I går hade jag den på mig för första gången och särskilt som det dröjt ett tag sedan Sture biblioteks Instagram-konto uppdaterades var det läge att ta fram påsen med rävmasken för att ta en bild. Själva Instagram-bilden blev den uppe till vänster (med informationen att alla – besökare, personal, rävar – gärna får fika i biblioteket), men innan vi kom så långt dök två studiebesökande bibliotekarier från Västernorrland upp. De var redan hängivna Sture-fans efter ett tidigare besök och vi stod och pratade en stund och förklarade varför vi höll på att vifta med en rävmask. Det slutade med att en av dem tog ett porträtt av oss två – jag med rävmask och Nike med igelkottmasken som låg i samma påse – stående bakom informationsdisken. De norrländska bibliotekarierna avlöstes sedan av vår kollega Lisbeth, som också ville leka med djurmasker. Därav bilden på Lisbeth och mig bakom barnbokstrågen.

Arbetsdagens sista tre timmar tillbringade jag på Slussens bibliotek, där jag avlöste Annika i informationsdisken. En av kvällens frågor kom från en ung kille, runt 25 kanske, som hade hört att svanar är fridlysta eftersom vi åt upp de flesta kring andra världskriget och han undrade om det var sant. Jag föreslog att han skulle prata med Naturhistoriskas ”jourhavande biolog”, som jag fått för mig brukar svara på frågor om svensk fauna, och medan jag slog upp kontaktuppgifterna sa han att jag hade en snygg klänning. Självklart halade jag upp mobilen och visade att vi haft en photo session tidigare under dagen.

Rävklänningen är för övrigt lite obekvämt tajt i midjan, har för bylsig överdel, är svår att knäppa igen med hakar i nacken samtidigt som hakarna gärna hakar av sig själva, men nu är den mitt favoritplagg.