När jag såg danskompaniet DV8:s föreställning nyligen var ett av de mer spektakulära inslagen den äldre kvinnan som håller en monolog sittande på en ung man – hans rygg, ben, händer, beroende på hur han vänder sig i olika positioner på golvet och lyckas flytta runt henne över sig, medan hon till synes oberörd balanserar både sig själv och en tekopp med fat. Budskapet fanns i monologen (om ett livs människorättskamp) och kunde fördjupas med hjälp av tolkningar av själva rörelserna och deras symbolik, men om man ville kunde man strunta i budskap och betydelser helt och hållet och bara sitta och gapa åt det ovanliga och imponerande akrobatiknumret.

På samma sätt kan man se kinesiske Liu Bolins bilder på Fotografiska. Utställningen öppnade officiellt i dag och i går var det vernissage med besök av fotografen och fullt med Fotografiska-medlemmar i lokalen. Alla bilder föreställer Liu Bolin själv med kläder och hud målade exakt som bakgrunden. Står han mot blommor ser han ut som blommor, står han mot en mur ser han ut som en mur. Att han började experimentet att kamouflera sig som sin bakgrund har en allvarlig grund (en protest mot myndigheters rivning av ett konstnärskollektiv), men det går lika bra att betrakta bilderna som humoristiska utmaningar, utmaningar som fotografen och hans assistenter hittat på och antagit och ibland en liten utmaning för den som står framför bilden – var är Liu någonstans? Utställningen heter The Invisible Man.