Varför ser man med jämna mellanrum lantliga bilder på sniglar i gröngräset, smultron i snåren och stämningsfulla skogsmiljöer i den här bloggen? För att jag är så olantlig att dylika företeelser, när jag väl ägnar mig åt dem, måste basuneras ut.
I morse, till exempel, plockade jag äpplen från föräldrarnas äppelträd innan jag gick till jobbet.
Och anledningen till att jag vaknade hemma hos föräldrarna var att jag skulle få en chans att umgås lite snabbt i går kväll och i morse med brorsbarnen, som varit hos sina farföräldrar några dagar, och brorsan och svägerskan, som kom hem från London runt midnatt.
Brorsonen läste gamla Bamse-tidningar från min tid som entusiastisk prenumerant …
… och hade bakat äppelmuffins med sin lillasyster och farmor.
– åt kycklinglasagne, ett av mammas paradnummer, och drottningsmulpaj.
– fyllde i ESTA-formulär inför deras USA-resa.
– tittade på bilderna från pappas vistelse hos ungdomsvännen Sune häromhelgen, då de under fisketuren drog upp summa en abborre (som de sedan åt upp).
– pratade tills klockan var mycket varpå jag tog mig hem i natten.
I dag firar mamma och pappa 39-årig förlovningsdag. Tänk att mormor och morfar gick med på att det här var en lämplig kille för deras äldsta dotter. Tur för mig!
Att det finns en sandstrand här på min ö – Smedsuddsbadet – har jag alltid tyckt är lite läckert. Tipptopp är den inte precis, den kunde gärna städas lite bättre och gräset ovanför sanden är rätt glest och tråkigt, och dessutom är jag ju ingen badare, men det är ändå trevligt att ha den där. Vattnet är klart, bryggan är fin och det växer frodiga träd runtomkring.
I går kom mamma med det förträffliga förslaget att vi i dag skulle ta oss dit och ha frukostpicknick. Eftersom jag även hade annat på schemat för dagen blev det en ganska tidig utflykt och vi var nästan ensamma till en början, innan det kom en del föräldrar med barn och enstaka pensionärer.
Mamma tog ett dopp i det uppvärmda vattnet, jag nöjde mig med att hålla upp kjolen och vada omkring, och sedan åt vi frukost i solstolar med en badrumspall med bricka på mellan oss. Mamma hade tagit med lyxiga smörgåsar och te, jag yoghurt och juice. (Vid önskan om socker i teet fanns vaniljsmakande sockersmulor som jag köpt till mamma på en Tysklandsresa.)
Under sommaren har mina bibliotek söndagsstängt, så en jobbhelg betyder lördagsjobb. Det var ovanligt få besökare på Sturebibblan i dag, men gott om övriga arbetsuppgifter, som att läsa in sig på och beställa från den kommande höstutgivningen, och det känns väldigt, väldigt bra att nu kunna lägga den sex dagar långa arbetsveckan bakom sig.
Och de senaste två helgerna var faktiskt både soliga och lediga. Vad jag gjorde under helgen för två veckor sedan, undrar ni? Jo, hängde med syskonbarnen, deras föräldrar och mina föräldrar. Värt en rapport!
I Hågelbyparken, inte långt från föräldrarnas Storvreten, finns lekpark och fika och när vi kom dit upptäckte vi också dagens bakluckeloppis, fullsmockad av kunder och försäljare. Brorsan köpte årets julpussel, jag en engelsk porslinsskål med lock och två små fat.
Särskilt för brorsonen blev det en rolighetsspäckad dag. Efter parkbesöket var han, brorsan och mamma på en egen utflykt och åkte trampbåt och när de kom hem hade de köpt sommarens knasigaste leksak. Tillåt oss presentera Splash Rocket Sprinkler!
Under kvällen, efter smultronplockning, mat, sötsaker samt skräckupplevelsen att vända sig om på glasverandan och se ett spöke (vet inte ens varför mamma plötsligt gick runt i regncape) gick jag och brorsan en skogspromenad där vi i ytterkanterna skymtade områdets variationer, olika sorters bebyggelse, en återvinningsstation, kolonilotter. Att mamma och pappa har skog precis bakom huset är inte så dumt när en stadsråtta som jag behöver omväxling, men när vi gick runt i elljusspåret och pratade om Vikbolandet, där vi delvis växte upp, bleknade den Stockholmsnära skogen en aning i jämförelse. Den var inte särskilt vidsträckt ändå, och på Vikbolandet hade man kommit ut mellan träden till en åker, en kohage eller möjligen en gård, inte till sopcontainrar. När vi kom tillbaka, och det snart var dags för mig att åka hem till stan, tände svägerskan ljusen i kronan på glasverandan så att vi skulle hinna ha ”expressmys” med blåbärspaj.
Dagen därpå, efter gudstjänsten, mötte jag upp familjen vid Tantobadet där folk låg och solade närapå filt mot filt och ungarna badade med färgglada simpuffar på armarna. När vi var små hade vi det klassiska vita bältet med gula luftbehållare på ryggen, som ingen kom på att pryda med Hello Kitty eller ens sälja i fler färger, vad jag vet. Det fanns ett flythjälpmedel för barn, det var i hårdplast och gick i vitt och gult. Punkt.
Brorsdottern frös så hon skakade men ville gärna styra kosan mot vattnet ändå, och brorsonen har nog inte långt kvar till att bli simkunnig på riktigt. Själv var jag inte ens i närheten av strandkanten. Vet inte riktigt när jag slutade vara baddjur, men det är länge sedan.
När jag fick höra talas om namnsdagsfirande med tårta följde jag med till Storvreten en sväng till. Här ses brorsonen och pappa lösa sudoku tills Margaretatårtan – fransk chokladtårta – kom på bordet, ett utmärkt sätt att uppmärksamma mammas, brorsdotterns och min andranamnsnamnsdag.
Som höstmänniska har jag lite dålig koll, men jag tror att det är sådana här saker folk gör på sommaren.
Äntligen sken solen på stockholmarna och jag misstänkte att mamma inte skulle vara den enda som fått idén att tillbringa kvällen på Ersta Terrass, men när vi kom dit, för att äta min födelsedagsmiddag en dag i efterskott, kunde vi välja mellan hur många bord som helst med utsikt över Saltsjön och Djurgården. Ett tips till den som söker uteservering.
Ett besök hos föräldrarna med några olika syften. Åt sen frukost med övernattande morbror Åke och Åsa, som sedan hastade iväg mot Arlanda för att flyga till Aten. Hade Facebook-kurs med mamma och hjälpte pappa med att reda ut ESTA-ansökan och incheckningsfrågor inför deras långa USA-semester i höst. Grävde upp mina två balkongbuskar som tillbringat vintern i jorden bakom huset. Åt lunch i solen. Pappa bar en kampanj-t-shirt för Orange County-politikern Harry Sidhu, som de kommer att bo hos ett antal nätter i höst.
Nu står båda buskarna i krukor på balkongen, den ena tillsammans med en tuva förgätmigej som råkade följa med från backen.
I söndags morse klev jag och Lena av Finlandsfärjan, centralt och bra vid Stadsgården, och jag blev direkt upplockad av föräldrarna för vidare färd mot Örebro. Jag hade beställt presentpapper, som mamma tagit med i bilen, tillsammans med snöre, men tejp och sax fanns inte. I alla fall inte tejp, sax fanns, menade pappa, som har en i sin lilla nyckelringsfällkniv. Så jag klippte några millimeter i sänder och knåpade ihop två paket, ett till brorsan, med tre par randiga strumpor och Marianne med kaffesmak (direkt från Helsingfors, förstås), och ett till brorsdottern, som skulle få en Pettson och Findus-bok. (Parallellt med inslagningen facebookade jag med en kollega, som var på semester i Belgrad, och med belgradsbon Daniela, som kunde påminna mig om namnet på det där lilla kulturhuset vi var på under en bro, vilket jag vidarebefordrade till kollegan. Praktiskt när ens kontakter i Europa råkar vara online samtidigt.)
Brorsdottern skulle fylla två år några dagar senare och firades med presenter, särskilt från farmor.
Och det var liv i luckan.
Under parkbesöket träffade vi Findus, som brorsonen sa att den vita katten heter, och som brukar komma när de är där med förskolan. Den lät sig klappas av alla närvarande och kunde inte få nog av sällskap.
Tårta, förstås, och hemgjorda dammsugare. Och ändå fick värdarna för sig att skämmas över att tårtans marängbotten var köpt.
Boken gjorde succé. I marginalen finns saker att leta efter i uppslagets bild, hönor och äpplen och annat. Två dagar senare skickade svägerskan en film där brorsdottern tittar i boken, pekar och ropar: ”Häe öna! Häe öna!” (”Här är en höna!”, alltså.)
När vi kom till Örebro mötte vi upp familjen i kyrkan, där vi hann vara med på kyrkkaffet, och där brorsonen högtidligt överlämnade varsin liten rosa plastkruka till mamma och mig, där han planterat frön i söndagsskolan. Mamma fick tagetes, jag fick tomat. Vi var förstås stolta och glada över att just vi förärades dessa små krukor. Desto viktigare att den här fastern, som saknar gröna fingrar, sköter om den blivande plantan, och faktiskt, i dag har det börjat spira någonting!
Nu är det påsk! Att klä ut sig till påskkärring är faktiskt roligare när man är vuxen än när man var barn. Och påskgodis är minst lika gott.
Man kan tro att påskfirandet äger rum långt ifrån civilisationen. Så är inte fallet. Storvreten ligger tryggt inom SL-området och rymmer allt från tallskog och vilda blommor till vattenfall och grodor, vissa väldigt stora, andra väldigt små.
Till traditionerna hör att pappa visar upp sina barnsligaste sidor, till exempel genom att arrangera bio för chokladdjur, och att mamma plockar fram några småsaker som man skulle ha fått i julas, den här gången tre lakritsstänger.
Theomis 