I söndags morse klev jag och Lena av Finlandsfärjan, centralt och bra vid Stadsgården, och jag blev direkt upplockad av föräldrarna för vidare färd mot Örebro. Jag hade beställt presentpapper, som mamma tagit med i bilen, tillsammans med snöre, men tejp och sax fanns inte. I alla fall inte tejp, sax fanns, menade pappa, som har en i sin lilla nyckelringsfällkniv. Så jag klippte några millimeter i sänder och knåpade ihop två paket, ett till brorsan, med tre par randiga strumpor och Marianne med kaffesmak (direkt från Helsingfors, förstås), och ett till brorsdottern, som skulle få en Pettson och Findus-bok. (Parallellt med inslagningen facebookade jag med en kollega, som var på semester i Belgrad, och med belgradsbon Daniela, som kunde påminna mig om namnet på det där lilla kulturhuset vi var på under en bro, vilket jag vidarebefordrade till kollegan. Praktiskt när ens kontakter i Europa råkar vara online samtidigt.)

Brorsdottern skulle fylla två år några dagar senare och firades med presenter, särskilt från farmor.

Och det var liv i luckan.

Under parkbesöket träffade vi Findus, som brorsonen sa att den vita katten heter, och som brukar komma när de är där med förskolan. Den lät sig klappas av alla närvarande och kunde inte få nog av sällskap.

Tårta, förstås, och hemgjorda dammsugare. Och ändå fick värdarna för sig att skämmas över att tårtans marängbotten var köpt.

Boken gjorde succé. I marginalen finns saker att leta efter i uppslagets bild, hönor och äpplen och annat. Två dagar senare skickade svägerskan en film där brorsdottern tittar i boken, pekar och ropar: ”Häe öna! Häe öna!” (”Här är en höna!”, alltså.)

När vi kom till Örebro mötte vi upp familjen i kyrkan, där vi hann vara med på kyrkkaffet, och där brorsonen högtidligt överlämnade varsin liten rosa plastkruka till mamma och mig, där han planterat frön i söndagsskolan. Mamma fick tagetes, jag fick tomat. Vi var förstås stolta och glada över att just vi förärades dessa små krukor. Desto viktigare att den här fastern, som saknar gröna fingrar, sköter om den blivande plantan, och faktiskt, i dag har det börjat spira någonting!