Stället heter bara Kaffe, tror jag, och ligger på Sankt Paulsgatan 17. Jag har passerat många gånger, ofta efter stängning, men nu när jag hade lite tid efter ett ganska smärtsamt tandläkarbesök och tänkte belöna mig med caféfrukost före jobbet var det ett självklart val, fyra minuters promenad från nya arbetsplatsen.

Det var stimmigt till tusen, jag trängde mig fram till disken och undrade hur jag skulle få någon av de två herrarnas uppmärksamhet. Jag gastade min beställning över en stackars man som satt och läste tidningen och tog i samma veva upp plånboken och kortet jag tänkt betala med, men nej, sa han som höll på att fixa min varma choklad, de tog bara kontanter. ”Jaha, är det Götgatan man får gå till då?” frågade jag, som alltså behövde en bankomat. ”Nä, fika först, du!”

Sagt och gjort. Jag slog mig ner på en barstol, och för att smälta in bland de silvriga Mac-locken hivade jag i brist på annat fram båda mina iPhones. Mannen bakom disken gjorde stammisen som satt bredvid mig uppmärksam på att jag hade två mobiler. ”Hon har två, du kan ju be att få en!” Och till mig: ”Han har glömt sin hemma.” ”Vad bra! Jag kan ju ta din jobbmobil, så slipper du ha den, hö hö …” hakade stammisen på. Stämningen var påtagligt familjär, en efter en kom in och hälsade med ett ”god morgon!” och fick sin standardbeställning på fem röda.

Det kunde nästan inte bli mer som på film. Klart jag kommer att gå tillbaka.