Yes, det lönade sig! Som det ju ofta gör. Biblioteket i P1, som jag lyssnade på på hemvägen i går kväll, handlade bland annat om Hjalmar Bergmans Farmor och vår herre och Clownen Jac. Och självklart kom det fram en dam till informationsdisken på Östermalms bibliotek i eftermiddag och frågade efter just dem. ”Clownen Jac”, sa hon, ”var det hans första roman?” ”Nej, det var nog snarare hans sista”, sa jag, för jag ville minnas att det sas så i programmet. Och bara så där växte en av våra låntagares förtroende för mig som yrkesperson.
Etikettarkiv: Bibliotek
DLVIII Bemötande
Dagens bemötandekurs började med att vi fick stå utanför Medeltidsmuseets stängda dörr och trampa i kylan.
Sedan blev det bättre. Pedagogiskt nog var ledarnas första fråga till oss i Östermalmsenhetens personalgrupp vad vi tycker är roligast på jobbet, och så här svarade vi:
Att arrangera program. Att vända en jobbig situation så att en låntagare som varit sur och tvär lämnar biblioteket med ett leende (det svaret var vanligast förekommande när vi gick laget runt). Att lyckas lista ut vad en besökare vill läsa och ge bra boktips. Att våra arbetsuppgifter har stor bredd och variation.
Jag ska tänka på dagens entusiasm när jag i morgon sitter i disken på Östermalms bibliotek och tar emot besökare och svarar i telefon och tar emot paket och sparkar igång publika datorer.
DLVI Unga biblioteksbesökare i grupp
Dricker te i arbetsrummet på Gamla stans bibliotek efter att ha haft besök av 15 tolvåringar vars lärare hade beställt en enkel visning. Jag tog med dem in i den lilla avskilda del där barn- och ungdomslitteraturen finns och de drog genast fram de pyttesmå stolarna och satte sig på. Populärast på visningen var mangahyllorna.
Jag får flashbacks till mina hundår på Stadsbibliotekets barn- och ungdomsavdelning, på den tiden då jag var ung och grön och inte ens hade en examen.
DL Strindbergscirklar
Då är det bestämt, Sture bibliotek kommer att bjuda in hugade läsglada stockholmare till först en läsecirkel om August Strindbergs En dåres försvarstal tisdagen 6/3 och därefter en om Lena Einhorns Siri torsdagen 29/3. (Men först en föreläsning om Strindbergs eget bibliotek måndagen 6/2, för att kicka igång vårt Strindbergstema så här under början av Strindbergsåret.)
Och ingen har väl missat att En dåres försvarstal är årets ”Stockholm läser”-bok? Finns i ny, fin pocketutgåva.
DXLIX Biblioteksvardag
En tisdag på Sture bibliotek. Tempot var lite högre än vanligt, men blandningen ganska representativ. Vi hade en kvinna som klappade händerna av förtjusning över att kopiatorn även fungerar som scanner, en man i övre medelåldern som behövde hjälp med att kontakta telefonbanken men inte trodde mig när jag påstod att det går att det går att göra knappval med mobiltelefon, en typisk tant i beige kappa och marinblå basker som berättade om de fantastiska recept hon hittat i Elin Eks tanthyllningsbok Supertanten, en lång rad besökare som blev upprörda över att våra publika internetdatorer fungerade osedvanligt dåligt i dag, en tonårskille som fick en liten chock när jag sa att boken om Zlatan hade 300 reservanter, men som blev väldigt intresserad och nyfiken när jag introducerade alternativet e-bok, en grupp entusiastiska danskar på oanmält studiebesök, en ung tjej som tydligen blev imponerad av mina udda, improviserade boktips och undrade om jag läser jättemycket, en anonym person som såg en negativ kommentar i vår uppslagna ”tyckbok” och kontrade med att ge biblioteket fina komplimanger, en man som bredde ut sig om det löfte han trott sig fått om att vi skulle köpa in den fina nya boken om Stadshuset och tycktes bli ganska besviken över att det exemplar han reserverat blivit ditskickat från ett annat bibliotek, ett äldre par som sökte en resehandbok om Sri Lanka och fick de nedslående beskeden att vi inte hade någon alls och att alla exemplar var utlånade på alla andra bibliotek, men att ett beräknades komma med en sändning till Östermalms bibliotek om ett par dagar, varpå de tackade och gick och pratade med varandra i trappan ner om att vi erbjöd så bra service. Med flera besökare, naturligtvis, som ville ställa undan böcker, sitta och plugga, ta en kopp kaffe, skaffa lånekort …
DXXXII Min arbetsplats i Gamla stan
Under studieåren i Uppsala, då jag besökte Stockholm ganska frekvent, blev jag Gamla stan-romantiker av stora mått. Jag skrämde slag på min mor när jag glatt berättade att jag brukade promenera i dess gränder sena kvällar. Det var ju så mysigt där. När jag sedan började jobba inom Stockholms stadsbibliotek drömde jag ibland, trots att jag hamnat på det stora och populära Stadsbiblioteket på Sveavägen, om att jobba på Gamla stans bibliotek. I dag blev det verklighet. Min första arbetsdag i Gamla stan. Prästgatan leder till mitt jobb. På lunchen blev jag fotograferad av en rysk turist i Mårten Trotzigs gränd.
Under åtminstone några månader framåt kommer jag att vara där minst en dag i veckan och bemanna tillsammans med en kollega, samtidigt som jag fått det enormt roliga och kniviga uppdraget att projektleda förnyelsen av biblioteket, nämligen profileringen mot Stockholm och Stockholms historia och en allmän upprustning, helt utan pengar, men med en grupp kompetenta medarbetare, som flera av oss är vana vid att koka soppa på en spik.
DXXIII Avskedspraliner
Kollegan Anna-Lena har varit nere på Pralinhuset och köpt avskedspraliner. Det är vår sista torsdag ihop på Sturebibblan. Nästa vecka börjar mitt nya schema, med dagar fördelade på Östermalms bibliotek, Gamla stans bibliotek och Sture bibliotek, och, inte minst, projektledarskapet för profileringen av Gamla stans bibliotek. Visste du inte att det fanns ett bibliotek där? Då är du inte ensam. Men i april, då ni, då nyinviger vi!
DXVI Ljudnivå på biblioteket – erkänn att du har en åsikt
Veckans fråga på Vårt Kungsholmens webbplats (hittas en bit ner på till höger på min Kungsholmsbloggs sida). Rösta, vettja! Vi får många synpunkter kring detta på biblioteken. Alla tycker olika, men de som säger till tillhör oftast kategorin som drömmer sig tillbaka till hyssjande bibliotekarier (men som säkert inte gillade dem när de fanns).
DII Dan före dan på Sture bibliotek
Man skulle kunna tro att den 23 december, med öppettiden 12-16, skulle vara en fridfull dag på Sturebibblan, men så blev det inte alls. Dagen rivstartade med vikarieintroduktion, farbror som behövde omplåstring, ett antal reservationsärenden i snabb takt och övriga generella frågor av besökarna som kom upp för trappan i en stadig ström. Studenterna lyste med sin frånvaro, men annars var det full aktivitet.
När biblioteket väl stängt fick jag på olika sätt mota bort sex personer som inte gillade att vi stängde så tidigt och försökte ta sig in ändå. Det är när biblioteksservicen inte erbjuds som det blir som tydligast hur efterfrågad den är.
Men för mig var de två extra timmarna betydelsefulla, jag kunde snabbt ta mig iväg till Storvreten, där nu julen börjat storstilat, med första Sickan Carlsson-filmen sedd, pusslet påbörjat och skinkan provsmakad.
CDLXXXVI Nobelhelgen på Sture
I dag var det stillsam postnobelstämning på Sture bibliotek. Vi bjöd på choklad som var över från gårdagens evenemang – Torsten Wahlund var återigen på plats och läste Tranströmer, den här gången en serie dikter, både äldre och nyare. Programmet blev totalt en timme långt med bensträckare i mitten, och under pausen var Torstens headset på, vilket innebar att hans: ”Hej hej! Tack för senast!” när han såg mig hördes i hela lokalen. Uppläsningen var riktigt, riktigt bra, och Torsten var fullständigt oberörd av skrikande barn utanför biblioteket, klamp i trappan, förbipasserande låntagare.
Början på dikten Allegro var finast: ”Jag spelar Haydn efter en svart dag och känner en enkel värme i händerna.” Vad jag gillar? Att man kan styra över sin attityd till livet och världen och omständigheter. En dag då allt gått åt skogen eller man fått tråkiga besked är bara jobbig. En ”svart dag” är något starkt, djupt melankoliskt, något man oundvikligen måste gå igenom, en prövning. Och vid den dagens slut kan man slötitta på TV och äta chips för att skingra tankarna, eller också kan man spela Haydn, eller något annat man gillar, lägga dagen bakom sig och låta livsglädjen komma sipprande tillbaka. (Det här är mina högst personliga associationer, Tranströmer får ursäkta.)
Theomis 