Gårdagens ros gick tveklöst till de två väktarna från Bevakningstjänst som kom till Sturebibblan då vi hade problem med två gravt berusade personer som låst in sig på toaletten. När de ockuperat toaletten en bra stund och inte var särskilt samarbetsvilliga när vi pratade med dem ringde vi vaktbolaget, och när väktarna kom hade de varit där inne en timme. Med mycket milda metoder försökte väktarna lirka ut mannen och kvinnan (jag tror att mannen somnat vid det laget). Eftersom de fortfarande inte ville gå och väktarna inte hade befogenheter att tvinga dem ringdes polisen, men utryckningen kunde avblåsas då paret kvicknat till och gick med på att lämna biblioteket. Hela övertalningsproceduren tog nog nästan en timme och det var snart dags att stänga när det var över. Så skönt att slippa stå där, jag och min kollega, och få ut de här svårkommunicerade personerna vid stängningsdags, och så bra jobbat av de tålmodiga väktarna som höll stämningen lugn.
Etikettarkiv: Bibliotek
CMLXVIII Varmt välkommen på litterär salong i Gamla stan!
CMLXVI Stadsbiblioteket i Hangzhou
I höstas var kollegan Salomon på en studieresa till Hangzhou i Kina (vilket rapporterades här) och i morse hade han en presentation för oss i personalen på Östermalms bibliotek. Det var mycket som imponerade – en kinesisk storstad, sannolikt okänd för de allra flesta svenskar, med modern och skyhög bebyggelse och ett gigantiskt stadsbibliotek med en avdelning för e-bokläsning på stora skärmar, en avdelning för hemlån av läsplattor, en fiffig återlämningsautomat utanför biblioteket och även en automat för boklån då biblioteket är stängt, stora lek- och läsytor för barn, flera aulor, ett musikrum … Jag förstår att de två bibliotekarierna från Hangzhou som besökte Stockholm några månader tidigare blev förvånade över våra anspråkslösa bibliotekslokaler och enkla verksamhet.
Bland de märkligare inslagen i presentationen var förteckningen över de mest lånande biblioteksbesökarna föregående månad. Där kunde alla förbipasserande se dessa låntagares namn, delar av personnumret och antal lånade böcker. I Sverige är uppgifter om låntagare och lån så sekretessbelagda att vi inte får yppa en stavelse ens om polisen kommer och frågar.
Men vi visar gärna upp våra mest lånade böcker – se gårdagens inlägg.
CMLXV För den som undrar: De mest utlånade vuxenböckerna inom Stockholms stadsbibliotek 2012
CMLIX Nobelpåsar
I dag gjorde jag två nya blandningar till Sturebibblans vägg med påsar som innehåller tre böcker vardera, alla av Nobelprisbelönade författare. Det är kanske ingen rusning efter Nobelpåsarna, men det går åt någon då och då. Det gläder mig stort varje gång vi lyckas övertyga låntagarna om att de där gamla böckerna, ofta med rätt trista omslag, fortfarande är läsvärda.
CMXXII Nytt marknadsföringsgrepp
Strax efter det att Sturebibblan öppnade i dag kom det in en man som gärna ville dela med sig av sina åsikter om och idéer kring biblioteket och dess verksamhet. Sådant är alltid intressant, och det kan gå hur som helst beroende på vem man har framför sig. Det finns positiva, engagerade biblioteksanvändare vars genomtänkta önskemål man gärna tar till sig, knasbollar som på fullt allvar anser att biblioteket borde vara öppet dygnet runt samt ha ett biljardbord, kolleger från andra delar av landet eller världen som vill bolla idéer – och, inte minst, talföra personer med imponerande självtillit som gärna i detalj talar om hur biblioteket borde förändras och förbättras.
Dagens tyckare tillhörde den sistnämnda kategorin. Han hade inga dåliga eller konstiga idéer, tvärtom. Två saker ville han föra fram. Det första var att biblioteket borde synliggöras mer, så att förbipasserande på tunnelbanestationen lättare lägger märke till det, och det andra att vi borde satsa på enbart ny litteratur och vara det bibliotek dit man beger sig för att hitta de senaste böckerna som man på de lokala stadsdelsbiblioteken i allmänhet får lov att reservera för att få tag på. Förslagens förträfflighet beskrevs utförligt med hjälp av olika exempel från andra verksamheter.
I ett sådant läge får jag verkligen anstränga mig för att hålla mig i styr. Den första synpunkten har vi stött och blött sedan bibliotekets invigning i maj 2009. Den andra är Sture biblioteks själva idé, som hela vårt dagliga arbete handlar om att upprätthålla. I mina svar till honom, som jag hoppas inte lät så snipiga som min inre, djupt provocerade bibliotekarie skulle ha uttalat dem, uttryckte jag förstås att det han sa var något som jag verkligen höll med om och att vi aktivt jobbar med just de här områdena. Den här kategorin tyckare är dock mycket bättre på att prata på än att lyssna. Av den anledningen tror jag tyvärr inte att min ton lät lika tillmötesgående genom hela samtalet, men efter en stund skärpte jag mig för att som slutkläm uppmuntra mannen att skriva ner sina tankar i synpunktsformuläret på Stockholms stadsbiblioteks webbplats. Personalen tycker som den här besökaren, och det är även bra att svart på vitt kunna visa att besökare tycker som personalen. Men att göra sig det omaket lät han inte så intresserad av.
Hur som helst – påminnelsen om vårt dolda läge på tunnelbanestationen ledde till en mycket konkret åtgärd. Det främsta och mest svårlösta problemet är att biblioteket ligger en trappa upp i förhållande till frisersalongen, blomsteraffären, bokhandeln, lunchstället och alla andra butiker på båda sidor om gången mellan spärrar och uppgångar till gatan. Medan man vid de övrigas inbjudande entréer ser utställda blombuketter och pockettravar ser man vid bibliotekets mörka lilla ingång en trappa bakom glasdörrar. Om man tittar ordentligt. Därför riggade vi i dag upp en hylla med utrangerade böcker utanför dörrarna, med uppmaningen att komma upp till biblioteket och betala. Det kändes riktigt lyckat. Några böcker såldes och ganska många förbipasserande stannade till och tittade och bläddrade, vilket man kunde se om man spejade ut genom bibliotekets fönster ner mot tunnelbanegången.
Vi får se om det här blir ett återkommande inslag, men i vilket fall som helst sätter vi ut hyllan i morgon igen. Kom och köp!
CMVI Läsecirkel: Drömbokhandeln
Det är sannerligen inte ofta man hör mig säga det här, det är nog faktiskt första gången: Vilken tråkig läsecirkel vi hade på Sturebibblan i kväll! För att förtydliga – stämningen var god, det var en blandning mellan stammisar, andragångsdeltagare och förstagångsdeltagare, det fikades och pratades. Det tråkiga var att jag var så taggad att diskutera Drömbokhandeln på detaljnivå, och så visade det sig att ingen riktigt gillat den, att de tyckte den var slätstruken och för lång och i övrigt inte hade så mycket att säga om den. Det var inte så att jag satt där och propsade på att den var briljant, för det tyckte jag inte, men jag hade verkligen uppskattat läsningen och tyckte de – jo – ganska många bristerna åtminstone var intressanta som föremål för diskussion. Den enda som tyckte ungefär som jag var kollegan Annika, men som samtalsledare kunde vi inte gärna uppta en massa utrymme med vår egen privata linje.
Min vana trogen framhåller jag gärna min egen förträfflighet och tänkte härmed snusförnuftigt påpeka att jag nog hade läst boken mer noggrant än de flesta. Tyvärr slog det – som alltid – tillbaka på mig själv, även om det är en vana som jag aldrig kommer att ge upp (har man inte gjort sitt bästa för att fånga upp de små subtiliteterna kan man inte påstå att man läst boken, därmed punkt). Medan resten av gruppen var osäkra på hur jagberättaren dykt upp i historien kunde jag ange sidan där jaget först nämndes. När någon uttryckte hur hon så småningom började inse att olyckligt gifta Francesca hade romantiska känslor för Ivan satt jag och tänkte på passagen precis i början där detta avslöjas rakt ut. Den diskreta formuleringen som på ett tidigt stadium förebådar en kommande katastrof iddes jag inte ens fråga om någon annan uppmärksammat.
Den som har läst Drömbokhandeln och tycker att den är värd lite stötande och blötande ombedes höra av sig.
DCCCXCVII Medicinsk bensin
Vad man gör när en uppsättning låneböcker råkat få bibliotekets etikett ditsatt rakt över baksidestexten istället för på bakpärmens insida? Rotar fram den gamla flaskan med medicinsk bensin (”Använd före 2002-09”) längst ner i garderoben här hemma och tar med till jobbet. Det är nämligen inte så enkelt att etiketterna går att ta loss och flyttas till sin rätta plats, utan de måste klösas bort i små strimlor, medan allt klister sitter kvar och drar åt sig damm och smuts inom sekunder. Det är där den medicinska bensinen kommer in. Helt lätt är det inte, man får ta i med armstycka och naglar och hålla andan i ångorna, men resultatet blir bra.
DCCCXCIV Nordiska museets bibliotek
I förrgår var hela personalstyrkan i Östermalmsenheten på studiebesök på Nordiska museets bibliotek. Jag hade varit på ett liknande besök med min förra enhet, men det gjorde inget alls, repetition är bra (särskilt som det jag minns bäst från förra gången är att en av medarbetarna berättade att han utnyttjat takhöjden över kontorslandskapet som luftrum att flyga runt sin leksakshelikopter i). Här syns först bibliotekarien Kajsa, en gammal kursare till mig, sedan två exempel ur samlingarna, nämligen en frisörtidning från 1984 och en Ellos-katalog från 1973, och kollegan Ulla som studerar utbudet.
Kläder och inredning ur Ellos-katalogen. Man kan säkert hitta likadana lampor på Myrorna i dag till ungefär likadana priser.
Och så finns det förstås äldre material, inom kulturhistoria, dräkthistoria, konsthantverk, mat och dryck … Bara roliga grejer. Utöver forskare med uppdrag av mer seriös karaktär kommer besökare som vill få recept på gammelmormors gröt eller hitta mönster till en tjugotalsklänning att gifta sig i. Webben i all ära, men vad skulle man göra utan bibliotek?
DCCCXC Snabb digital biblioteksservice
Bibblan svarar är en fenomenal tjänst! Vi har börjat spåna så smått på en kommande läsecirkelserie på Gamla stans och Sture bibliotek och tänker oss tema ”80-talets Stockholm”. Jag och Salomon tittade lite på olika titlar, men såg inte så många klockrena kandidater vid en första genomgång – så varför inte höra med Bibblan svarar? Det bör ju inte vara förbjudet för bibliotekarier att använda en bibliotekarieservice (fast jag höll mig anonym). Svar kom på mindre än en och en halv timme.
Särskilt uppmaningen längst ner gillas.
(Jag skrev visst lite snabbt och slarvigt och stavade fel i frågan, men ser det som att jag minskar risken att bli avslöjad som bibliotekarie.)
Theomis 