CM Philip Yancey om nåd och förlåtelse

20121114-230449.jpg
Hemma och sjuk. Det är det värsta jag vet, jag har ett obehagligt tryck i hela huvudet och halsen värker och svider så det gör ont att äta, prata, andas – känner alla sig så här döende av en vanlig förkylning? Nej, det måste vara värst för mig av alla i hela världen. Men det som är ännu värre är att jag missar saker. Hela schemat sätts ur spel. I dag har jag, bland mycket annat, missat hemgruppssamlingen.

Men jag har sett filmen för dagen i Philip Yanceys serie ”What’s so amazing about grace?”, studiematerialet som bygger på boken med samma namn. När man har kommit över att Philip Yancey är pudelklippt kan man ta till sig en hel del intressanta aspekter på nåd och förlåtelse.

Ett av bibelställena som togs upp i det här avsnittet var det om att ”kasta första stenen”. Några skriftlärda förde alltså fram en kvinna till Jesus, sa att hon begått äktenskapsbrott och enligt Mose lag borde stenas och frågade vad Jesus ansåg om saken. Syftet var att ställa honom inför ett dilemma som var omöjligt att ta sig ur. Han kunde ha sagt att Mose lag ska följas och att kvinnan därmed skulle stenas, ett straff som judarna enligt de styrande inte hade rätt att verkställa. (Detta la Philip Yancey till. Som i så många andra sammanhang framgår inte alla för tiden självklara fakta i texten.) Jesus kunde också ha valt att säga att de skulle ha överseende med den stackars kvinnan och låta henne gå, och därmed förringa en moraliskt förkastlig och brottslig handling.

Vi vet hur det slutar. För de skriftlärda var situationen glasklar. Här fanns en synderska och ett påbjudet straff och Jesus hade att välja mellan ja och nej. Med sitt svar – uppmaningen att den som var utan synd skulle kasta första stenen – påminde Jesus de skriftlärda om att det i praktiken inte finns någon uppdelning mellan syndare och syndfria. Alla är beroende av nåd.

En annan av avsnittets poänger var att man inte ska förväxla förlåtelse med tolerans. Att förlåta någon som gjort mig illa är inte att acceptera personens felaktiga handling. Om handlingen inte var felaktig behövs ingen förlåtelse. I fallet med kvinnan som begått äktenskapsbrott ser Jesus till att hon bemöts med nåd (även om det är lätt att se framför sig en ilsket morrande grupp skriftlärda som motvilligt lämnade kvinnan och gick därifrån), men han säger inte att det hon gjort var okej. Tvärtom. Här är hela bibelstället.

Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?” Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp och sade till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?” Hon svarade: ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”

Johannesevangeliet 8:2-11

DCCXXXVIII The Exodus case – påbörjad läsning

The Exodus case ställer frågan: Kan Andra Mosebokens redogörelse för israeliternas uttåg ur Egypten betraktas som historiskt korrekt? Om hypotesen för forskningen kring de här händelserna är att Andra Moseboken är ett tillförlitligt verklighetsskildrande dokument – håller den för granskning? Vad säger arkeologerna, vad säger andra historiska källor?

Bokens författare Lennart Möller går igenom bevismaterialet i minsta detalj och ja, det är snårig läsning, men entusiasm är smittsam även när den uttrycks i släktträd, ortnamnsforskning och kemiska formler. För säkert mer än tio år sedan hörde jag Lennart Möller föreläsa i Uppsala och jag minns bara fragment av allt han berättade – det handlade om vagnshjul på havets botten och myndigheter i de aktuella länderna som la uppfunna hinder i vägen för undersökningarna – men ämnet var ruskigt spännande, forskningsresultaten var häpnadsväckande och jag köpte boken på stört.

Men inte blev den läst. Den var massiv och informationstät och hängde med i ett par flyttar utan att ens bläddras i mer än en gång. Men för något drygt halvår sedan kom jag överens med Gospelcenter-Jonas att ha den som läsprojekt. Jag skänkte till och med bort mitt exemplar och köpte senaste upplagan, ännu tjockare och med ännu fler foton och tabeller.

I kväll var första läsecirkelträffen och själva uttåget ur Egypten har vi inte ens kommit i närheten av. Hittills – fram till sidan 57 – har det bland annat handlat om källor som belägger var Moseböckernas Ur låg (traditionellt har man sagt nuvarande Irak, men källorna pekar på Turkiet) och laboratorieundersökningar som visar att det osannolikt nog verkar ha regnat brinnande svavel över Sodom och Gomorra någon gång för länge sedan.

Jag har maxat mitt Exodus-intag genom att på sista tiden ha läst just de här bibeltexterna, sett en gammal film om Moses liv och verk och lyssnat på bibelstudiepodcasts från Saddleback Church som tar upp vad Andra Moseboken, kapitel för kapitel, kan ge oss för praktiska lärdomar, hur utmaningarna som de gammaltestamentliga personerna mötte kan jämföras med våra egna.

På Wikipedia läste jag nyss att det ”finns inga arkeologiska belägg för att Uttåget ur Egypten är en historisk händelse”. Jag har en känsla av att The Exodus case kommer att motbevisa Wikipedia med råge.

DLXVI Josef – drömmarnas konung

Någon gång för länge sedan såg jag Prinsen av Egypten och minns den som välgjord. Nu hade jag lust att se om den, men Lovefilm hade den inte, däremot uppföljaren Josef – drömmarnas konung. Inte jättefantastisk, musiken är ihopslarvad och karaktärerna lite stela, men historien går inte av för hackor. Kärlek och illvilja, triumfatorisk framgång och bitter motgång, äventyr, svek, humor, hämnd och förlåtelse. Nu ser jag fram emot att komma till berättelsen om Josef i min bibelgenomläsning – från pärm till pärm under det här året är mitt mål – men jag är en bit ifrån än så länge. Sodom och Gomorra har precis förstörts och Rebecka har bevisat att hon är en schyst tjej genom att oombedd ösa upp vatten åt tio törstiga kameler.

CDLXXX Bibelspelet

imageBibelspelet – som TP fast med jättesvåra bibelcitat – hemma hos mig i kväll. Sara briljerade med många och skiftande kunskaper, medan vi övriga i hemgruppen var mer eller mindre mediokra. Någonstans nära nästa termins slut får vi planera in en kväll då vi tar revansch på oss själva, för man blev ruskigt taggad att plugga. (Fast att kunna mer behöver inte nödvändigtvis betyda att man har roligare – flera av oss skrattade så att vi grät.)

CDLXXIII Bibeln i världsperspektiv

Bibeln i världsperspektiv av Erland Wendel-Hansen. Ja, den ser oerhört torr ut. Nej, den är inte särskilt inspirerande skriven. Men själva innehållet! Här pratar vi eldsjälar som upplever sig kallade att översätta Bibeln till ett främmande språk, lär sig språket, konstaterar att det inte finns något alfabet, skapar ett alfabet och sätter igång att översätta, för att sedan kasta sig över nästa främmande språk. Ett av de alfabet som kommit till av bibelöversättningsskäl är det kyrilliska. Helt nytt för mig.

Hela bibelspridningshistorien från början fram till 1980-talet finns med i boken, som skrivits av innehavaren av en bibelsamling som tydligen är något alldeles extra. Här finns också, bland mycket annat, olika rön kring Nya testamentets ursprungsspråk, frågan om protestantiska respektive katolska bibelöversättningar och detaljerade beskrivningar av vilka språk och folkgrupper som tidigt fick tillgång till hela eller delar av Bibeln och vilka som fått vänta fram till vår tid. Till exempel fanns evangelierna översatta till kinesiska år 640, medan hela Bibeln på ryska kom först 1876.

Boken råkade bli vald till diskussionsbok och har lästs och avhandlats av mig och Jonas på Espresso House på Sveavägen vid två tillfällen, det andra och sista i kväll. Trots, eller snarare på grund av, den opedagogiska formen är jag väldigt glad att boken fick det här forumet, för utan deadlines hade jag med allra största sannolikhet inte läst mer i den än de första raderna och missat hela historien om hur budskapet spridits över världen i 2000 år.

LXIV En bibel för män

Ny bibel – för och om män. Dagen om en ny ”temabibel” med ”livsberättelser om och för män”. Min första tanke är YES! och det av två skäl. Det första har med jämställdhetssträvan att göra – gör man en Kvinnobibel är det väl självklart att göra en bibel för män (den märkliga signalen är annars, som vanligt, att en kvinnobibel vänder sig till kvinnor, medan Bibeln vänder sig till män, precis som kvinnomedicin är för kvinnor och all övrig medicinsk verksamhet måste vara för män, eftersom man inte pratar om ”mansmedicin”). Den andra, viktigare, tanken är att behovet lär finnas. Alla behöver berättelser att identifiera sig och känna igen sig i. Och till syvende och sist är det värt att testa varenda vinkel man kommer på, om man så bara når ytterligare en person med historiens bästa och viktigaste budskap.