Etikettarkiv: Sötsaker

CMLVI Amerikansk godisbuffé

20130101-231224.jpg
Före långpromenaden från Kungsholmen till Söder laddade jag och Lena W med lite extra kalorier. På något sätt måste ju allt julgodis från New York gå åt. När vi hade ätit ordentligt från alla fat gick vi till Gamla stan och slottet, där vakterna skrek högt och barskt åt två stackars utländska turister som förirrat sig förbi någon helt omarkerad gräns. Hur skulle de kunna veta att man inte fick stå just där och fotografera, när det var fullt tillåtet att röra sig några meter därifrån, och hur skulle de kunna veta vad ett argt ”HALT!” skriket av två stillastående vakter betydde? Mycket oväsen för litet hot mot rikets säkerhet.

Vi fortsatte söderut och skildes åt på Folkungagatan. 1 januari ska man väl hålla extra koll på sådant där som godisätande och hälsosamma promenader, men jag nöjer mig för närvarande med att konstatera att jag även 2013 ägnar mig åt bådadera.

CMXXXII Julgodisprovning

Allt som allt, inklusive några barn, kom 30 gäster på julgodisprovningen jag bjöd på i förrgår. De tre glada vännerna längst ner är Mireia (till höger) och hennes kompisar från Barcelona. De två hitresta hade lite problem med engelskan och höll sig gärna för sig själva, men när jag gick och satte mig hos dem och försökte fråga vad de gjort under sina dagar i Stockholm sa killen att det bästa nog var att vara här. ”Jaha, bara att vara här i Stockholm?” ”Nej, här. Det är mysigt här.” Det var en stor ära att höra att öppet-hus-bjudningen i en trång lägenhet där det inte bjöds på något annat än sötsaker och te var höjdpunkten hittills på deras vistelse.

IMG_3158
IMG_3159-001

Men jag förstår vad de menar. Höjdpunkten för mig och Jenny i Barcelona i våras var nog att vi fick bo hemma hos Mireia, äta typisk katalansk mat, klappa katten Lola och titta ut från balkongen på alla andras balkonger.

CMXIX Pralindag

De första, Pralinhuset-praliner, för att hjälpa mig genom Balzac-romanen, de andra, Flickorna Kanold-praliner, med Anna, när hon kom över för att leverera en julklapp. En julklapp från mig till en familjemedlem. Mer kan jag inte säga.

Flickorna Kanold slår Pralinhuset överlag, men Pralinhusets valnötspralin med marsipan är fin.

20121130-232041.jpg

DCCCLXIII Chokladfestivalen 2012 – ett effektivt besök

Min enda chans att besöka Chokladfestivalen på Nordiska museet under dess tre dagar var den här eftermiddagen efter gudstjänsten, då jag dessutom var med i kyrkkaffegruppen, vilket innebär att man är bland de sista som lämnar stället, och sedan var tvungen att gå hem emellan och byta skorna som blivit sjöblöta i regnet.


Nåväl. Jag kom fram med en skramlade gammal spårvagn – de bästa! – strax efter fyra och hade alltså möjlighet att ta del av festivalens två allra sista timmar, men var effektiv och klar på en och en halv. Jag tror att i alla fall något av mina inköp gjordes till rabatterat slutet-av-festivalen-pris.


Annars kunde man inte direkt ana att festivalen var på upphällningen. Det var gott om folk och trångt framför de utställare som var bra på att hålla fram brickor med smakprover och de som sålde praliner och chokladkakor till särskilt bra pris.


Efter en första köprunda i vänstra delen av hallen gick jag över till den högra och hittade Ellinor vid Amedeis bord. Där var de saliga över att just ha vunnit tävlingen där besökarna röstar fram godaste chokladen, vilket blev deras ”Trinidad”. Jag fick en liten smakruta som jag ännu inte ätit, den ligger på en hedersplats bland min övriga chokladshopping, men jag räknar med att gilla den. Sedan fick jag pralinsmakprov och köpte flera små askar, varav en blev kompisfylld med ett par extra praliner. Man ska känna folk i chokladbranschen. Ellinor lärde mig också hur jag ska hälsa på folk i Sydafrika, dit jag planerar att åka om några månader, men jag har redan glömt vad det var man skulle säga. Innan Ellinor själv åker dit igen strax efter årsskiftet ska jag be om en liten språk- och kulturkurs.


Jag hann till och med se lite av museets utställningar en trappa upp, och när jag hade tittat klart gick jag till en av kortsidorna där på galleriet varifrån man hade bra utsikt över hela festivalhallen. Jag tog en bild, som jag Instagramade och gav taggen #chokladfestivalen. En sökning direkt efter uppladdningen visade att någon tagit i princip en likadan bild från samma plats och med samma taggning och laddat upp den 20 sekunder tidigare.  Ibland är man inte så unik som man kanske tror.


Ingen kan i alla fall anklaga mig för att snåla. Påsarna vägde tungt när jag gick från festivalen. Allt ser ut att vara alldeles delikat, en del märken var nya för mig, andra gamla favoriter, som göteborgska Flickorna Kanolds snygga praliner. Och då besinnade jag mig ändå flera gånger och hoppade över några tryfflar och läckra chokladbollar.