MMCDXCIV Inför Vietnam 4: Fantastiska Kim Thúy

En flicka flyr kommunismens Vietnam med sin familj, hamnar via ett malaysiskt flyktingläger i Kanada där hon växer upp och in i ett nytt liv. Hon börjar skriva små anteckningar för att hålla sig vaken i bilen under långa rödljus, får tid att skriva vidare under några veckor när hon nyligen stängt sin restaurang, en tillbakadragen stamgäst visar sig vara en film- och TV-höjdare, han ber att få se anteckningarna, de hamnar hos en förläggare och blir en halvt självbiografisk bok, Ru (som jag skrev om här). Boken blir en succé och följs av flera och nu reser Kim Thúy, den före detta flyktingflickan, runt i världen för att prata om den senaste, Vi. Fast som den sprudlande, berättarglada människa hon är blir det prat om allt annat än den senaste boken. På Kulturhuset i kväll fick vi höra om hur en vietnamesisk familj äter middag, hur hon fick in en charmig italienare i ett katolskt biktbås, den osannolika historien om sin väg till författarskapet och en väldig massa annat under stora leenden och skratt, samtidigt som hon emellanåt stannade upp och frågade intervjuaren, som inte sagt ett knyst på en lång stund: ”Why am I telling this story?”

Det var inte utan nervositet jag ställde mig i signeringskön med Jenny H. Vi rörde oss långsamt framåt med varsitt exemplar av Vi i händerna, medan andra ur publiken pratade med författaren och tog bilder tillsammans med henne, sedan var det vår tur, och jag har nog sällan mött en mer lättpratad författare. Det var ju egentligen ingen överraskning. Förutom hälsningar i våra böcker fick vi tips på saker att upptäcka i Ho Chi Minh City om tre månader.

CCXCI Ru – minnen av krig och kulturkrockar

Dagens bok blev Ru av Kim Thúy (ja, den gick faktiskt att läsa på en dag). Det är en melankolisk skildring av en kvinna (kanske författaren själv, kanske bara delvis) som flyr från Vietnam som tioåring med sin familj, kommer till ett flyktingläger i Malaysia och därefter hamnar i Kanada. Här blandas ruskiga återgivelser av hur konflikterna i landet påverkade familjen med komiska berättelser om kulturkrockar mellan vietnameser och kanadensare och tillbakablickar på livet före flykten, de många släktingarna och deras vardag med både fina relationer och missförhållanden.

Bitarna som handlar om hur soldaterna beter sig, de inhemska och de amerikanska, och om prostitution och annat elände som uppstår i fattigdomen är besvärande rättframma. Hellre lägger jag brödrosten på minnet – vänliga kanadensare hjälper den nyanlända vietnamesiska familjen att köpa husgeråd och annat till sin nya bostad och överst på listan står en brödrost. Den som köps får sedan följa med i ett antal flyttar, medan familjen äter vietnamesisk soppfrukost varje morgon.

Särskilt effektfull är beskrivningen av hur berättarjaget som liten och ny i landet får följa med en insektsexpert på en utflykt och studera hur insekterna surrar. Det här är inget nytt för henne. Hon behöver bara blunda för att komma ihåg ljudet från flugsvärmarna i det malaysiska flyktinglägret, i synnerhet vid latrinerna. Trots välvilja från båda håll är det inte så lätt att mötas och förstå varandra. Men ibland är det lätt ändå, trots språkförbistringar. Berättarjaget får flera vänner som hon är helt tyst med. Det går det också. Hon blir glad av minnet av dessa människor och läsaren blir glad av skildringarna.