CCXLVIII Saturnus

image

image

Det är drygt två år sedan nu, men jag förknippar fortfarande Saturnus med den leende mannen som avhyste först ett äldre par och sedan mig och Jenny F i dörren första gången jag skulle gå dit och fika. Det var en hel del fikande gäster i lokalen och stället skulle ha öppet en timme till. Men, förklarade mannen med leendet, de brukar stänga en timme tidigare på fredagar, sju istället för åtta. Absolut, inga problem, stäng sju på fredagar – men då ska det stå sju och inte åtta på dörren. En tid på dörren och en i verkligheten blir nämligen väldigt opraktiskt när man stämt träff för att precis hinna fika före filmen på Sturebiografen där i närheten. För att inte tala om hur fräckt det är att inte släppa in gäster på ett uppenbart öppet café.

Efter den upplevelsen skrev jag en sågning på cafekartan.se, men nu ett antal trevliga besök senare är jag beredd att äntligen ändra uppfattning. Omeletten jag åt med AnnCharlotte (som sitter djupt försjunken i väntan på varm choklad här ovan) var fylld med getost och sparris och hur god som helst, med mörkbruna bitar fruktbröd till.

CCXXII Nya Espresso House

Nya Espresso House på Sveavägen har loggan i den nya, mildare färgskalan, uteborden är mer Paris än New York och insidan har något slags ranch/jaktstuga/safarilodge-tema, med jordfärger och en gigantisk buffel utstickande från väggen. Musiken var lite för hög för att det skulle gå att koncentrera sig på 50-talspoesin jag hade med mig, men som tur var kom det lite sena grattis-sms och andra meddelanden, så jag hade hela tiden alternativ sysselsättning.

CLXXXVIII Kaffeverket

Det känns ”lite som att sitta och fika i ett badrum” enligt en recensent på Cafékartan, men jag tyckte det kunde vara värt att testa. Trevligt, tyckte jag, lite badrumskänsla kanske, men stilrent vitt och grått, mittemellan vilsamt och kliniskt. Den grillade mackan var god, bra utbud av varma och kalla drycker, trevliga fönster mot en fin gård. Men kakelklädd miljö har sina baksidor. Tio meter från mig satt en man som hostade så det ekade och i rummet bredvid ett barn som om och om igen hävde upp ett skärande illtjut. Som tur var satt de flesta med lurar i öronen och smartphone eller surfplatta på bordet, som sig bör på ett hippt café på Sankt Eriksgatan.



CLXXX Stora Henriksvik revisited

image

Klart det går att besöka ett typiskt sommarfik även en regnvädersdag. Jag och Emma E, som jag känner från den tid då hon jobbade på nu hädangångna förlaget Sellin och jag korrekturläste för detsamma, fikade nästan ensamma på caféet och uppdaterade oss på varandras jobb och övriga liv. Vi gillar båda att jobba med text, men konkurrensen är stor, oavsett om man vill skriva eller redigera, vilket har gjort att Emma nu har gjort ett avsteg från förlagsbranschen medan jag får möjlighet att skriva om jag gör det gratis.

Fikat är gott och miljön är charmig på Stora Henriksvik på Långholmen, och tjejen som sköter stället är språksam och trevlig. Högt betyg överlag.

XCVII Vetekatten

image

Jag har något slags ogenomtänkta fördomar om Vetekatten, att det ligger lite för nära Centralen (turistfälleområde) för att hålla tillräckligt bra kvalité till tillräckligt bra pris. Men de har ju faktiskt väldigt bra fika. Jag böjer mig och sällar mig till fansen. Nu är jag en Vetekatt.