Veckans hemgruppssamling var hemma hos mig, jag hade beräknat fikat märkligt snålt och kom i sista stund på att toalettpapperet var slut, så jag fick låna av grannen, men i övrigt var det lyckat.

Det var min tur att välja ett ämne ur Nya testamentet talar, och jag valde att berätta lite om teatrar och amfiteatrar på Jesu tid. Ett trevligt ämne, kan man tycka, tidens kultur- och nöjesliv, men åtminstone om man ska tro mina källor var utbudet allt från lågt och billigt till brutalt blodtörstigt. De sofistikerade grekiska dramerna, som ju spelas än i dag, kom till ungefär 400 år tidigare, men den sortens kulturell kvalitet var man tydligen inte intresserad av, utan den ”romerska teatern urartade snabbt och var en direkt orsak till folkets dåliga moral”. Handlingen var ”rå” och säkert kan den jämföras med en del av den lågkvalitetsunderhållning som produceras i dag. Och betydligt värre var det på amfiteatern, där gladiatorspelen krävde människoliv inför storpublik.

Gladiatorspel mellan män – ofta slavar eller brottslingar, men också vissa professionella – och mellan män och djur är ju inte okända, men de så kallade ”kristologiska pjäserna” är inget jag minns att jag stött på förrän nu. Det var ett oerhört utstuderat sätt att ta livet av kristna. I Johannes Jellineks Ordet och orterna från 1967, som tar upp bakgrunden till kyrkoårets evangelietexter, beskrivs arenorna där man uppförde ”de grymma ‘lustspel’ som skulle förlöjliga den kristna tron och det allvarliga kristna levnadssättet. De kristna, som hade gripits efter angivelser eller efter razzior, tvangs att själva uppträda i rollkarikatyrer som vidskepliga dumbommar och konfronterades med hedniska skådespelare. Oftast ingick i teaterpjäsen bitande dialoger som slutade med prygelscener. Den halvt ihjälslagne martyren skulle då utropa: ‘Jag vill dö som kristen!’, och under de tiotusende åskådarnas jubel dödades han eller hon på öppen scen.” Det hände vid några tillfällen att motspelarna blev så tagna av de kristnas lidande att de valde att ställa sig på deras sida, vilket innebar att också de led martyrdöden.

Den kristna tron hade ett högt pris. På flera håll i världen betalar kristna fortfarande med sina liv.

Och vi då, vi kristna i Sverige omkring 1700 år senare? Pjäser som slutar med mord utsätts vi inte för. Vi har till och med full rätt att träffas i våra hem och be, något som inte alltid varit självklart i det här landet. Men något vi återkommer till i hemgruppen då och då är hur den kristna tron får hånas och förlöjligas i media, till skillnad från andra trosinriktningar, och att vi kristna, till skillnad från andra troende, låter det ske utan några större protester. Vad det beror på och vad vi borde göra istället är svårt att säga.

Men hur förhindrar vi förtalet? Bibeln har ett recept som uttrycks på olika sätt. I Första Petrusbrevet står det: ”Uppför er väl bland hedningarna, så att de, när de anklagar er som förbrytare, ser alla goda gärningar ni gör och prisar Gud den dag han uppsöker dem.” Och: ”Ty det är Guds vilja att ni genom att göra gott ska tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor.” De här verserna mailade en av hemgruppsmedlemmarna till oss andra efter samlingen som en påminnelse. Att tysta motståndare genom en schyst livsstil kanske inte är så spektakulärt som högljudda protester, men det är Guds ords rekommendation, och den är inte så dum.