CMXXXIX Anna Karenina i Brooklyn i kväll
CMXXXVIII Koreansk mat
Koreanskt kan man förstås äta i New Yorks Korea Town, eller också kan ens koreanska sällskap – Jennys före detta kollega Ji-Yeun – ta med en till sin favoritrestaurang Cho Dang Gol några gator därifrån. Bättre än de andra, och ojämförligt bättre än de koreanska restauranger man kan hitta i Stockholm, menade Ji-Yeun. För oss var det mesta nytt och främmande, både smakerna och sättet att äta, vad som hör ihop med vad, hur man äter potatispannkakor med pinnar, hur mycket chilipasta man rör ner i maten utan att det blir plågsamt starkt, varför servitören hällde vatten i risgrytan och vad alla inkluderade smårätter var för något.
Gott var det, särskilt glasnudlarna blandade med köttbitar, bitar av ”rice cake” och förmodligen en massa andra saker, som åts med restaurangens egen tofu och ”sticky rice”.
CMXXXVII På balett
Min och Jenny F:s första heldag i New York efter att ha anlänt sent i går kväll med två försenade flyg och en midnattstur från JFK in till Manhattan med en trevlig taxichaufför.
Det finns så mycket att säga om frukostpannkakorna, gudstjänsten i Times Square Church med en supersöt film där barn berättar ”the Christmas story”, ljuvligt Starbucks-fika, karibisk middag, balettföreställning i Brooklyn, en kvällspromenad till julgranen vid Rockefeller Center och en ännu senare promenad till en dygnetruntöppen Dunkin’ Donuts när en allvarlig craving satte in – och så lite tid att formulera det.
Här är jag och min nya Plezuro-klänning utanför den stora tjusiga salongen där vi såg The Nutcracker i kväll.
CMXXXVI Jullunch för hemlösa
Min insats var bara två timmar lång den här gången (bar mat, la upp julskinka, organiserade klädutdelningen), men vilken fröjd det var att vara med.
Även gästerna verkade vara på extra bra humör, det lilla jag hann se av dem. Vi hade inte satt upp hit-men-inte-längre-stolarna i korridoren utanför Linnésalen under tiden vi förberedde maten, så när den första gästen slank in, i god tid innan serveringen skulle börja, gick han in i salen, tog en stol, bar med sig den till rätt plats i korridoren, ställde ner den och satte sig mot den, med ryggen mot ingången till salen. Bättre hit-men-inte-längre-markering kunde vi inte få. De gäster som inte valde att gå in i kyrksalen på andakt samlades i en kö som började med mannen på stolen, och det var det sista jag såg innan jag var tvungen att gå för dagen. Hade förstås varit roligast att vara med på själva serveringen också, men det överlät jag i andra kompetenta händer.
CMXXXV Fynd långt inne i garderoben (och jag står förstås för det än)
CMXXXIV Stockholms bästa luciafiranden
En halvtimmes köande för biljetter i måndags och en halvtimmes köande i morse, från strax före sex, för att se Kungsholms kyrkas första luciakonsert av tre under dagen, den som börjar halv sju. Jag gick med Mireia, som fick uppleva sitt livs första luciafirande. Det var självklart värt det, lika vackert som tidigare år.
Stadsbibliotekets firande är också obligatoriskt. Tur att jag var ledig i dag.
Någon mer än jag som missat de svävande luciatågen över Sveavägen? Jag såg dem först i eftermiddag. Tydligen fanns de där förra året också.
CMXXXIII Moleskine travel journal
Nike (som jag hade sagt till på skarpen att hon inte fick ordna med någon present bara för att jag gav henne en blomma i dag) lämnade någon gång under eftermiddagen den här vid min arbetsplats. Den har flygplatsskyltmönster. Jag älskar den.
CMXXXII Julgodisprovning
Allt som allt, inklusive några barn, kom 30 gäster på julgodisprovningen jag bjöd på i förrgår. De tre glada vännerna längst ner är Mireia (till höger) och hennes kompisar från Barcelona. De två hitresta hade lite problem med engelskan och höll sig gärna för sig själva, men när jag gick och satte mig hos dem och försökte fråga vad de gjort under sina dagar i Stockholm sa killen att det bästa nog var att vara här. ”Jaha, bara att vara här i Stockholm?” ”Nej, här. Det är mysigt här.” Det var en stor ära att höra att öppet-hus-bjudningen i en trång lägenhet där det inte bjöds på något annat än sötsaker och te var höjdpunkten hittills på deras vistelse.
Men jag förstår vad de menar. Höjdpunkten för mig och Jenny i Barcelona i våras var nog att vi fick bo hemma hos Mireia, äta typisk katalansk mat, klappa katten Lola och titta ut från balkongen på alla andras balkonger.
CMXXXI Samuel Ljungblahd och Ole Børud på Nalen i kväll
Julsoul. Det svängde.
I sin kortrecension kallar Svenskan ”Someday at Christmas” årets julskiva. Jag har betalat för ett exemplar på Gospelcenter, men skivan är tydligen slut hos leverantören och jag hoppas nu på att få den före jul.
Theomis 