Eftermiddagsfika vid skrivbordet. Privatimporterade Milky Way Midnight.
För den som inte redan har stenkoll på chokladbitar över världen: ”The American version of the Milky Way bar is made of chocolate-malt nougat topped with caramel and covered with milk chocolate and is very similar to the Mars bar sold in other countries. The non-US Milky Way bar, on the other hand, is not topped with caramel and is therefore similar to the American 3 Musketeers bar.” Detta enligt Wikipedia.
SvD:s sida om Stockholm – uteslutande olyckor och brott. Absolut ingenting annat. Snälla ni!
Är vrålhungrig och det är lunchtid, men hur ska man få ro att lämna datorn när det är så mycket – roligt! – som ska göras? En deltagare i webbkursen Delning (mitt skötebarn) behöver Twitter-hjälp, en biblioteksassistent i Västerås vill bli handledare på kursen och underlag till nästa månadsrapport ska samlas in från diverse bibliotek i landet. Den som inte har arbetat med att minska den digitala klyftan har inte levt!
Lunch med grafiska Mad Men. Och där hemma har jag en härligt osedd skiva med de sista avsnitten av andra säsongen. Hittills har jag alltid hävdat att jag inte är jätteförtjust i Mad Men, jag vet inte om jag kan fortsätta med det med någon vidare trovärdighet.
Sent påskgodis från modern.
Hur lätt det är att sätta upp hyllor på väggarna i ett hus från 1927? Det är omöjligt! Är väggarna skeva kan inte hyllorna bli raka, och är innanmätet i väggarna mjöl är det inte lätt att få skruv att fästa. Men nu sitter de faktiskt där, högt upp under taket i hallen. Inte särskilt snyggt, men compact living kräver oortodoxa lösningar.
Mutade föräldrarna med hamburgare, innan vi började mäta, borra och skruva, med giftigt lila Grape Kool-Aid till.
2:an snirklar runt på Norrmalm för att undvika 1 majtåg. Jag hade visserligen kommit fortare från Korskyrkan till Stureplan om jag promenerat, men busschauffören underhåller på vägen och tanterna ombord fnittrar.
Kungsträdgården har ett blandat program. Den här lördagen kunde man fira körsbärsblommans dag, kommer man nästa lördag får man se radiostyrda monstertruckar.
Mina föräldrar ringde från firandet av kungens 65-årsdag utanför slottet och föreslog att vi skulle titta på körsbärsblommorna när kungen var färdigfirad. De hade fått bra platser, berättade de, förutom att beridna högvakten kommit och parkerat sig rakt framför dem (eller, enligt pappa, ”hästorkestern”).
Konstigt men roligt nog var det mängder av ungdomar i Kungsan som var japanskt sminkade och klädda. Vissa av dem var nog rentav japaner. På tunnelbanan på väg dit mötte jag även Pokémon (tonårstjej i helgul overall med Pokémon-huva).
Men den stora behållningen var ju faktiskt körsbärsträden, som bildade ett ljusrosa tak över folksamlingen. Senast jag beundrade körsbärsblom var i Brooklyn Botanic Garden för två veckor sedan, under deras japanska månad, ”Hanami”. (Den som är riktigt angelägen om att se den botaniska trädgårdens utbud av körsbärsblom kan före besöket titta på hemsidans ”CherryWatch Blossom Status Map.)
I kväll ägde ett F’n’F rum här hemma, en fin tradition som snart kan fira sexårsjubileum. F’n’F står för film och fudge och går ut på att jag och Lena W ser på film och gör fudge. Kvällens filmer var The social network, som väl borde vara obligatorisk om man som jag lär ut sociala medier, och israeliska Polisorkestern som kom bort, en lågmäld komedi som jag har hört gott om, och jag måste nog säga att den var mer minnesvärd än Facebook-filmen. Och kvällens fudge var mint (med nedsmälta opera mints) samt chokladlakrits (med nedsmälta lakrits-Plopp).
Wow. Efterfrågan på olja och vinäger måste vara omättlig.
