I dag har jag fått hälsa en ny medlem välkommen i sociala medier-kursen Delnings webbsupportgrupp, en helt frivilligt anmäld sådan, från biblioteket i Sätra i Gävletrakten. Det är så kul när folk engagerar sig. Under några månaders tid har jag också haft kontakt med två eldsjälar på Katrineholms bibliotek, Linda och Victoria, flitiga på Twitter och med mycket åsikter om sociala medier ur biblioteksperspektiv, och häromdagen fick jag åka dit och träffa dem och hela personalgruppen. Jag såg fram emot det, att få ansikten på mina Twitter-bekanta och att peppa övriga personalen, som tydligen inte alla var lika intresserade av en sociala medier-kurs. Men inte hade jag förväntat mig den kompakta tystnad som slog emot mig och två av Katrineholmsbibliotekarierna, när vi hastade in i mötesrummet efter att ha kommit med samma försenade tåg. Jag ombads starta min presentation med en gång, så jag började glatt sälja in kursen, förklara hur bra det är att ha gått den och berätta lite om vilken respons vi fått från kursdeltagare och de bibliotek som är delaktiga i projektet. Sedan gick jag, Linda och Victoria ut ur rummet och jag fick en rundtur i ett luftigt och prydligt bibliotek, som sitter ihop med andra verksamheter i Kulturhuset Ängeln.

Tystnaden, fick jag veta, hängde ihop med en tuff fråga som diskuterats precis innan vi klev in och som de fortsatte diskutera efteråt. Vad det gällde har jag ingen aning om, men det var ett spännande socialt experiment att bli inkastad i den atmosfären. Jag överlevde utan men, men sällan har jag blivit så glad över att en åhörare hör av sig, via kurssajten, direkt efteråt för att tala om hur sporrad hon blivit.