DCLXXV Återassimilering 2: Jazzbrunch




Andra steget för att komma i mina vanliga gängor var att tillbringa tid med vänner i gamla bekanta miljöer. Under söndagseftermiddagen jazzbrunchade jag, Jenny H, Sofia och Kristina på Mosebacke, en sen födelsedagspresent till Jenny. Ett par bord bort satt ett sällskap bestående av enbart män, i lite varierande åldrar. Vi försökte gissa hur de kände varandra. Var de kolleger? Bodde de i Stockholm eller var det här sista dagen på en tjänsteresa? Eller utövade de någon sport tillsammans? Eller – vilket Sofia trodde – var de båtägare som alla tillhörde samma båtförening? Kristina gick till slut bort och frågade och de hakade villigt på: ”Om vi var en båtförening, vem av oss skulle vara ordförande?”

Men ingen av våra gissningar var korrekt – det var en svensexa. När man sedan passerade dem på väg till dessertbordet fick man räkna med blickar och leenden.

Glass på Nytorget på det.


DCLXXIV Återassimilering 1: Gudstjänst i Korskyrkan


Efter 17 dagar på tågluff har jag nu varit hemma en vecka. Återassimileringen till stockholmsvardag har skett genom olika faser, där den första var att gå upp på söndagsmorgonen, efter att ha kommit hem på lördagskvällen, och gå på gudstjänst.

Det var första besöket i Korskyrkan efter tre veckors uppehåll, och det gjorde gott att höra pastor Andrew predika med sin vanliga glöd, ta nattvarden och efter gudstjänstens slut prata med föräldrarna och vännerna, som alla tycktes ha koll på att jag varit ute och tågluffat oavsett om jag berättat det eller ej, förmodligen på grund av mina täta Facebook-uppdateringar. Månadens lunch för hemlösa hade ägt rum dagen innan – om jag skulle göra en lista på allt roligt och viktigt som jag missat under resan skulle den bli lång och förfärande – och jag fick berättat för mig om en ovanligt lugn och städad lunchservering, där det till och med blev mycket mat över.

Korskyrkan tycks ha klarat sig bra utan mig i tre veckor. Men det blev tydligt när jag kom in i lokalen att jag själv har saknat Korskyrkan, eller över huvud taget ett sammanhang där man upphöjer Gud tillsammans, mer än jag trott.

CDLXIX Nya frestande bokblandningar

Till på fredag, då Sture bibliotek fyller tre år, ska vi ha bytt ut de nuvarande bokblandningspåsarnas teman mot nya. Vi kommer att spexa till det med olika sorters mat som får representera olika litterära genrer. Själva formgivningen av påsetiketterna står Amanda på Stockholms stadsbiblioteks marknadsavdelning för, en sådan där fantastisk person som man kan slänga iväg några rader till och så dyker resultatet upp inom kort – superdupersnygga affischer, bokmärken, bilder till bibliotekets informationsskärmar eller vad man nu efterfrågat. Man blir aldrig besviken.

CDLXVI Fast i Breclav

Förseningar är det värsta som finns. Två extra timmar på tågstationen i tjeckiska Breclav stod inte på vår önskelista. Men som tur var fanns där en liten jourbutik med ett helt okej sortiment och där man kunde betala med euro.

20120505-012831.jpg

CDLXIV Manikyr

På tågluffens sista anhalt, Belgrad, hittade vi äntligen en manikyrist, på Eurotanning, Strahinjića Bana 72a. En manikyr vore trevligt, har vi tänkt på flera av resmålen, men antingen har vi inte haft tid eller inte hittat något lämpligt ställe i det område där vi varit. Men så i dag gick vi förbi ett öppet fönster en halvtrappa upp, där en frisör stod och fönade någons hår. På skylten stod att salongen, Eurotanning, erbjöd manikyr. En kvinna passerade på trottoaren, såg att vi kikade in och började prata med oss på serbiska – det enda vi förstod var att stället var ”super”. Hon gastade något till tjejen, som stängde av hårtorken och kom till fönstret. Manikyristen skulle komma vid ett, fick vi veta. Vid ett gick vi förbi igen, bokade genom fönstret in varsin manikyr senare under eftermiddagen och är nu mycket nöjda med resultatet.