MMCDLXII Inför Vietnam 2: Good morning, Vietnam

Good_Morning,_VietnamÄven om flera delar av Good morning, Vietnam var bekanta tror jag faktiskt att jag hittills inte hade sett den i sin helhet, men nu gick den på TV och jag passade på, som en del av Vietnam-laddningen.

Det som slog mig mest var visserligen den osympatiska kärlekshistorien. Den nyrekryterade DJ:en till den amerikanska militära radiostationen, Adrian Cronauer, anländer till Saigon och börjar genast spana på vietnamesiska tjejer, som han tycker är vackra, men så lika att han inte ser skillnad på dem. Så väljer han slumpmässigt ut en söt tjej han får syn på i myllret på gatan, hon avvisar honom, men han förföljer henne. Resten av filmen gör han stora ansträngningar för att få umgås med denna omkring femton år yngre kvinna och hon börjar acceptera hans närvaro, trots att hennes acceptans är ett kulturellt tvivelaktigt beteende i Vietnam. Han vet att de inte har någon framtid tillsammans men vill träffa henne ändå, hon vet också att de inte har någon framtid tillsammans och talar efter några möten om för honom, med hjälp av den lilla engelska hon kan, att hon därför tycker att det är en dålig idé att träffas, även om han är en trevlig kille. Hjälten blir så ledsen att ögonen tåras, men det enda han mister är en vacker, exotisk, närapå identitetslös docka.

I övrigt – lite daterat, men visst, Robin Williams är, eller var, sorgligt nog, ett humorproffs. En viss del av den charmiga interaktionen med de lokala Sagionborna, på goddag-yxskaft-engelska, kan man undra om den inte är improviserad.

Men det allt överskuggande är förstås kriget, unga amerikanska soldater bussas iväg och man vet att alla inte kommer att återvända, risbönderna på fältet vänder sig om och ser sin by brinna, bomber och minor exploderar, vietnamesiskt och amerikanskt blod flyter.

Eftersom jag planerar att se mer om Vietnamkriget var det här ändå en light-introduktion. I de flesta skildringar kommer det inte att finnas en rapp amerikansk komiker i huvudrollen.

MMCDXXXIV Inför Vietnam 1 (och inför Rumänien)

I kväll hade JH och jag vår tredje inför-resan-träff, varav en var en oplanerad bonus.

Redan när vi bokade vår vinterresa till Vietnam i mitten av maj var vår plan att ha ett antal träffar för att sporra oss till research om det för oss väldigt främmande landet. Den första träffen ägde rum för en månad sedan, det var då precis ett halvår innan vi åker, och förutom rätt oseriös språkträning med hjälp av Google Translate såg vi den vietnamesiska filmen ”När solen står som högst” från 2000, om tre systrar och deras komplicerade familjeliv. Inte särskilt praktiskt informativ, kanske, men väldigt snygg. I kväll såg vi en tidigare film av samma regissör, ”Doften av grön papaya” från 1993, ett slags Askungesaga som om möjligt var ännu snyggare, och kompletterade med en Youtube-video där en kille åker runt en dag i Ho Chi Minh City och testar maträtter. Förr eller senare kommer vi att vilja, eller framför allt behöva, se något om Vietnamkriget, ett kapitel som inte går att bortse ifrån.

Eftersom det dessutom äntligen blivit bestämt att vi tillbringar en vecka i Rumänien i höst hade vi också häromsistens en rumänsk filmkväll, då vi såg ”Gadjo dilo” eller ”Främlingen” från 1997, en ganska vulgär film i flera avseenden, och en skildring av romskt byliv som vi hade behövt få verifierad av någon insatt. Kanske gav det isolerade, grovhuggna och till synes planlösa men ofta glada vardagslivet en representativ bild, kanske var det överdrivet, gammalmodigt, sällsynt, kanske på pricken, vi vet inte. Konflikten mellan romerna och de icke-romska rumänerna i samma trakt blev nog i filmen ovanligt dramatisk, men är, vad vi förstått, sorgligt utbredd.

Fler förhandsinblickar i rumänska stads- och landsbygdsförhållanden skulle absolut inte skada, men eftersom vi reser med biståndsorganisationen Hjärta till hjärta tror jag att vi kan räkna med att få relevant information på vägen, och själva tanken är också att vi informerar oss på plats, under besöken vid diverse stödjande projekt. I Vietnam kommer vi att vara våra egna ciceroner.

På bilden syns omslaget till ”När solen står som högst”, kiwibitar och moccafudge från Holland.

MMCDXI Vietnamesisk kanel

När man planerar en resa – jajamän, det blir Vietnam i slutet av året – ser man sitt resmål överallt. Till exempel la jag märke till att örtteet som någon kollega lämnat bland de allmänna teerna i Stadsbibblans lunchrum innehåller indisk, indonesisk och vietnamesisk kanel. Mina otränade smaklökar kan omöjligt avgöra om det är sant eller ej – jag skulle bli djupt imponerad om det över huvud taget finns någon med den förmågan – men härmed har jag fått upp ögonen för ”Saigon cinnamon”. Den är tydligen dyr.