MXXIX Spansk mat

20130302-091721.jpg
När Mireia från Barcelona säger att Boquerias tapasrätter är bra så är de bra. Annorlunda och betydligt mindre än dem man får på barcelonska tapasbarer, men välsmakande och snygga. Servicen var dessutom mycket trevlig mitt i fredagsstimmet (där vi satt och var glada över vårt sedan länge tingade bord) och efterrätterna fem hack över förväntan.

För att inte tala om den barcelonska begivenheten förra veckan. Mireia hade besök av två vänner hemifrån, Antuan och Victor, och bjöd in till knytis i sin lilla lägenhet. Vi var sex personer som pratade, pratade, pratade och åt av en härlig kompott på svenskt fikabröd och katalanska delikatesser, som Mireias mamma skickat med grabbarna. En fantastisk kväll som jag skulle vilja återuppleva många gånger.

20130302-142120.jpg

20130302-142154.jpg

DCCCXCVI Barcelona Tapas Bar

Plus: Det ligger väldigt centralt. Ett par skådisar – säkert från grannen Stadsteatern – syntes till.

Mittemellan: Tapasrätterna var inte särskilt raffinerade, men fullt ätbara. Stället tar in mycket folk och det blev sorligt på ett inte alltför påfrestande sätt. Vissa i personalen log vänligt och såg ut att gilla sitt jobb, medan andra svarade på tilltal med stressad, kort ton.

Minus, eller vår middagsupplevelse i sammandrag: Vi blev tillfrågade ett par minuter efter att vi satt oss om vi ville beställa, men svarade att vi behövde lite betänketid, fick mycket betänketid, och därefter en ännu längre väntan på maten. Drycken kom efter att maten anlänt. När jag noterade att två tapas saknades och frågade efter dem fick jag höra ett lite snäsigt: ”De är på väg.” Det var de inte. Vi åt av det vi fått och när vi kommit ganska långt frågade vi efter dem igen. Ingen reaktion. Sedan, när vi ätit upp, frågade vi efter dem ytterligare en gång, och de kom äntligen ut. Lång väntan på dessertmenyn följde. Vi bad om vatten, en visserligen glad och trevlig servitris kom med en kanna och hällde upp i våra glas så att kannan tog slut, varpå hon ställde ner den tomma kannan mitt på vårt lilla bord. Beställning och servering av dessert i maklig takt. När det var dags att betala och vi suttit med framlagda kontanter och kort ett bra tag gav vi upp och gick bort till disken. Kontanter gick bra och det första kontokortet likaså, men ett andra kontokort kunde man av någon obegriplig anledning inte betala med om man inte sagt till om detta i förväg.

Så långt våra omdömen om Barcelona Tapas Bar.

Med en barcelonska i sällskapet, samt en svenska med vissa spanskakunskaper, pratade vi engelska med inslag av spanska, svenska och lite katalanska. En bordsgranne passade på att ge sig in i en kort spansk konversation, som mitt i övergick till franska när man konstaterade att sådana kunskaper också fanns representerade.

Vi hade inte setts på ett tag i den här konstellationen – jag, Mireia, Jenny F och Jenny H – så vi uppdaterade oss på varandras förehavanden och tramsade och skrattade som om vi känt varandra länge, vilket faktiskt bara stämmer för mig och Jenny F. I övrigt är vi en kvartett med kopplingar som skulle kräva en helt egen bloggpost för att reda ut, och tre av oss ses igen om en knapp vecka på en fest som kräver blå klädsel.

DCCCXXX Stimmigt på La Cucaracha

Åt tapas med Lena W på La Cucaracha på Bondegatan i gårkväll. De får in många bord och gäster på liten yta, det blev enormt högljutt av allt prat under lågt tak, och så musik på det, men stämningen var god.

Tapasrätterna var långt ifrån små munsbitar. Vi beställde fem stycken, fick bröd och aioli till det och jag vet inte hur Lena fick i sig så mycket av sin crema catalana ovanpå alla patatas bravas.

20120915-082639.jpg

DCCLXXXIX Tapaskväll


Under ganska lång tid hade gårdagens datum hägrat i kalendern – tapaskväll med Jenny F (som jag varit med i Barcelona två gånger), Jenny H (som bott i Barcelona i två år) och Mireia (som kommer från Barcelona). Förstahandsvalet för tapas är Sardin på Skånegatan och det var gott och trevligt som vanligt – gott, men inte som hemma, tyckte Mireia, när jag bad henne om ett ärligt omdöme om maten, men inte desto mindre trevligt.


Efteråt tog vi tunnelbanan – där man inte har roligare än man gör sig – till Gamla stan och gick bort till Riddarholmskajen för att höra Samuel Ljungblahd, Per-Erik Hallin med flera gospelsångare på Stockholms Gospelkörfestivals konsert. Bekanta ansikten både här och där, som det plägar vara i lilla Gospelstockholm. Fin kväll.

CCCLXXXI Gott, charmigt, gott, spanskt, gott

image

Här är en mörk och kornig bild från när jag presenterade Sardin för Sofia i förrgår. Vi delade på fem tapasrätter – lammbullar, små vegetariska pajbitar, hummus, quesadillatrianglar och favoriten, de goda potatisklyftorna – och tryckte i oss tryffel på det. Det var precis så där halvskumt och stimmigt som det ska vara när man låtsas att man sitter i en tapasbar i Madrid, och servicen var extratrevlig. Plus i kanten för rosa parasoller i våra juiceglas.

CCXXIX Sardin

image

Är du ute efter en spanskinspirerad tapasmeny? Eller bara ett trevligt litet ställe att äta på på Söder? Svaret är Sardin! Innan jag, Carolinn och AnnCharlotte åkte till Madrid i höstas åt vi här och i går var vi på återbesök. Chèvre chaud, potatis med aioli och salsa brava … Enkelt och gott. Kan vara hopplöst att få bord, men trägen vinner.