Nu börjar det bli ordning på torpet.

Efter en längre period av tom svart utställningsvägg – ett ovanligt förhållande på Sture bibliotek, där det i allmänhet är lång kö för att få ställa ut – tog jag saken i egna händer och tapetserade hela ytan med bilder från Sydafrika, Swaziland och Moçambique, i linje med Afrika-temat på höstens litterära salonger.

Och höstutgivningen börjar ramla in. I år har vi börjat med en ny förhandsbeställningsmodell, med Svensk Bokhandels kataloger som utgångspunkt. Tillfredsställelsen är stor när böckerna dyker upp i fysisk form.

Svensk Bokhandels höstkatalog var för övrigt inte alldeles korrekturläst, eller så ville den som skrev om ”utländsk skönlitteratur” skoja till det, eller så finns det en helt ny hittills okänd litterär genre …

Sist men inte minst – för att hålla personalen på gott humör krävs ibland diskfika (fika i informationsdisken) av hög kvalitet. Här praliner från Östermalmshallen och te från Tehuset Java på Humlegårdsgatan.

Välkommen till Sturebibblan!

Tada! Jag och Helena har stylat i timmar! Och, ja, ett tränat öga bör kunna se skillnad, i alla fall. Det mesta från 2011 har sorterats ut, så att vi håller oss till policyn ”de tre senaste årens litteratur” (plus några väl valda klassiker), poesin har fått en ny placering, romanernas alfabetiska ordning löper i nya sektioner i hyllorna och skyltningen är tillpiffad, genomtänkt och bitvis tematisk.

Kom och låna!

Det var en hel del som inte fungerade i dag, första öppetdagen på Sturebibblan efter fyra stängda sommarveckor. Sändningen – alla böcker som återlämnats på andra bibliotek de senaste veckorna – kom inte, vilket gjorde att många inte fick sina reserverade böcker. Den automatiska entrédörren var felinställd och öppnade sig inte för besökare, något vi får leva med åtminstone fram till onsdag. Och i bibliotekskatalogen står det fortfarande att vi har stängt.

Men vi hade gott om låntagare (som kom in genom den manuellt uppställda entrén), mycket återlämning och många nyanlända tidskrifter och inköpta böcker att ta hand om. Jag jobbade över någon timme (men har en del minustid sedan tidigare, så det är inget synd om mig alls) och var ändå tvungen att lämna flera påbörjade uppgifter till morgondagens bemannare, och finliret, som att skylta om, fick prioriteras bort helt och hållet till förmån för mail och telefonsamtal för att försöka ställa alla konstiga fel tillrätta.

Att diverse uppstartsproblem skulle komma i dagen var jag nästan hundra procent säker på, men jag har förstås sett fram emot att Sture ska öppna. Helst skulle vi ju inte stänga alls. Det slog mig på nytt hur hemma man kan känna sig på en tunnelbanestation.