Etikettarkiv: Resor

MMCDLXXXI Som ritat av Ingrid Vang Nyman

Pauleasca, en romsk by i närheten av staden Pitesti, består av en lerig och skräpig väg kantad av bostäder av varierande slag, nybyggda eller halvbyggda rejäla hus vid sidan av små krypin med enkla eldstäder. En bit därifrån stannade vi till hos en korgmakare på den här sagomässiga lilla gården. Sannolikt är familjens levnadsstandard oansenlig, men färg piggar alltid upp.

MMCDLXXVIII Möten med vårdtagare i Bukarest

Första dagen i Bukarest på studieresan med biståndsorganisationen Hjärta till Hjärta. Efter ett besök på ett äldreboende fortsatte vi till ett vårdhem för funktionshindrade, där vi bland annat träffade en rullstolsburen kvinna som saknade armar och ben. Fråga mig inte hur, men hennes uppgift var att ta hand om blommorna på framsidan och på innergården, och det verkade hon sköta med den äran.

MMCDLXXIV Inför Vietnam 3: Vietnam Garden

Det är inte alla som vet det men i fredags, 2 september, var det Vietnams nationaldag, vilket JH och jag uppmärksammade med en middag på Vietnam Garden på Upplandsgatan. Vi började med vårrullarna ovan.

Den här kycklingnudelsoppan presenterades som nationalrätt.

Den här blandningen var ”husets special”.

Avslutningsvis sött vietnamesiskt kaffe med kondenserad mjölk respektive en liten kanna grönt te med två småkakor.

Festligheterna var begränsade till vårt bord.


Efteråt stod vi ute i gatan och tog massor av bilder av oss själva och restaurangens skylt, varav de flesta ser ut så här.

Självporträtt framför fönstret var lättare.

MMCDLXII Inför Vietnam 2: Good morning, Vietnam

Good_Morning,_VietnamÄven om flera delar av Good morning, Vietnam var bekanta tror jag faktiskt att jag hittills inte hade sett den i sin helhet, men nu gick den på TV och jag passade på, som en del av Vietnam-laddningen.

Det som slog mig mest var visserligen den osympatiska kärlekshistorien. Den nyrekryterade DJ:en till den amerikanska militära radiostationen, Adrian Cronauer, anländer till Saigon och börjar genast spana på vietnamesiska tjejer, som han tycker är vackra, men så lika att han inte ser skillnad på dem. Så väljer han slumpmässigt ut en söt tjej han får syn på i myllret på gatan, hon avvisar honom, men han förföljer henne. Resten av filmen gör han stora ansträngningar för att få umgås med denna omkring femton år yngre kvinna och hon börjar acceptera hans närvaro, trots att hennes acceptans är ett kulturellt tvivelaktigt beteende i Vietnam. Han vet att de inte har någon framtid tillsammans men vill träffa henne ändå, hon vet också att de inte har någon framtid tillsammans och talar efter några möten om för honom, med hjälp av den lilla engelska hon kan, att hon därför tycker att det är en dålig idé att träffas, även om han är en trevlig kille. Hjälten blir så ledsen att ögonen tåras, men det enda han mister är en vacker, exotisk, närapå identitetslös docka.

I övrigt – lite daterat, men visst, Robin Williams är, eller var, sorgligt nog, ett humorproffs. En viss del av den charmiga interaktionen med de lokala Sagionborna, på goddag-yxskaft-engelska, kan man undra om den inte är improviserad.

Men det allt överskuggande är förstås kriget, unga amerikanska soldater bussas iväg och man vet att alla inte kommer att återvända, risbönderna på fältet vänder sig om och ser sin by brinna, bomber och minor exploderar, vietnamesiskt och amerikanskt blod flyter.

Eftersom jag planerar att se mer om Vietnamkriget var det här ändå en light-introduktion. I de flesta skildringar kommer det inte att finnas en rapp amerikansk komiker i huvudrollen.

MMCDXXXIV Inför Vietnam 1 (och inför Rumänien)

I kväll hade JH och jag vår tredje inför-resan-träff, varav en var en oplanerad bonus.

Redan när vi bokade vår vinterresa till Vietnam i mitten av maj var vår plan att ha ett antal träffar för att sporra oss till research om det för oss väldigt främmande landet. Den första träffen ägde rum för en månad sedan, det var då precis ett halvår innan vi åker, och förutom rätt oseriös språkträning med hjälp av Google Translate såg vi den vietnamesiska filmen ”När solen står som högst” från 2000, om tre systrar och deras komplicerade familjeliv. Inte särskilt praktiskt informativ, kanske, men väldigt snygg. I kväll såg vi en tidigare film av samma regissör, ”Doften av grön papaya” från 1993, ett slags Askungesaga som om möjligt var ännu snyggare, och kompletterade med en Youtube-video där en kille åker runt en dag i Ho Chi Minh City och testar maträtter. Förr eller senare kommer vi att vilja, eller framför allt behöva, se något om Vietnamkriget, ett kapitel som inte går att bortse ifrån.

Eftersom det dessutom äntligen blivit bestämt att vi tillbringar en vecka i Rumänien i höst hade vi också häromsistens en rumänsk filmkväll, då vi såg ”Gadjo dilo” eller ”Främlingen” från 1997, en ganska vulgär film i flera avseenden, och en skildring av romskt byliv som vi hade behövt få verifierad av någon insatt. Kanske gav det isolerade, grovhuggna och till synes planlösa men ofta glada vardagslivet en representativ bild, kanske var det överdrivet, gammalmodigt, sällsynt, kanske på pricken, vi vet inte. Konflikten mellan romerna och de icke-romska rumänerna i samma trakt blev nog i filmen ovanligt dramatisk, men är, vad vi förstått, sorgligt utbredd.

Fler förhandsinblickar i rumänska stads- och landsbygdsförhållanden skulle absolut inte skada, men eftersom vi reser med biståndsorganisationen Hjärta till hjärta tror jag att vi kan räkna med att få relevant information på vägen, och själva tanken är också att vi informerar oss på plats, under besöken vid diverse stödjande projekt. I Vietnam kommer vi att vara våra egna ciceroner.

På bilden syns omslaget till ”När solen står som högst”, kiwibitar och moccafudge från Holland.

MMCDXXXI Flygkaos i Zürich

Att passagerarna som ska med ett plan delas upp i två grupper, de som får åka med och de som inte får åka med, utan att gatepersonalen informerar om detta, och att gränsen mellan grupperna går mellan mig och mitt ressällskap – det var en på alla sätt ny, oväntad och kaotisk upplevelse, tydligen orsakad av för liten besättning ombord. Och det var jag som var i gruppen som skickades in i planet, medan den andra stod kvar vid gaten, fick övernatta och ta ett förmiddagsplan.

Kaoset uppstod i går på flygplatsen i Zürich där vi hade en mellanlandning, som i alla fall blev välutnyttjad på så sätt att vi hann in en sväng till stan.