Efter några dagar på färjan kändes Stockholm och vardag och jobb riktigt avlägset och nu, efter en arbetsdag, känns kryssningslivet långt borta, trots att jag och Jenny kom tillbaka till Frihamnen så sent som i går kväll, men för att riktigt bryta med resans miljöer tog vi 1:an till Sveavägen och åt varsin tikka masala-rätt på Mandira innan vi skildes åt.

Kryssningen mellan lördag kväll och tisdag kväll i korthet:

Båten: Klassisk färja, heltäckningsmatta, speglar och gulddetaljer, sliten här och var, men okej. Gott om fina solstolar.

Vädret: Väldigt vackert första kvällen, då vi satt ute och såg Stockholms skärgård glida förbi i skymningen, varmt och soligt i Tallinn, grådisigt i Sankt Petersburg, blandat under hemresan.

Musiken: Techno, 80-talshits och 90-talshits i färjans högtalarsystem och melodifestivallåtar skrålande live från någon av restaurangerna.

Maten: I det rabatterade kryssningspaketet vi kommit över ingick alla måltider i bufférestaurangen. Man lärde sig så småningom – kycklingen var torr men ätbar, svartvinbärsgelén stod framme ibland och då passade man på att ta av den, klyftpotatisen var godare än de ungsbakade potatishalvorna och köttbullarna smakade bättre än väntat. På frukostbuffén var omeletten helt okej medan äggröran smakade industriell biprodukt.

Kösystemet: Alla på en gång vid varje på- och avstigning och långsamt, trångt, rörigt och oförutsägbart köande till varje passkontroll. Och vid buffén.

Tallinn-dagen: Somrigt och fint bland pastellhusen i den gamla stadskärnan. Höjdpunkterna var tårtfikat på Café Josephine och den lilla utflykten till Kadriorg-parken. För ganska många år sedan var jag och kursaren Erica på en vinterkryssning till Tallinn då vi åkte skridskor på Kadriorg-parkens svandamm, där det nu istället var en fontän och i alla fall en svan, vad vi kunde se. Övriga parken var också väldigt fin, med massor av kastanjer, ett par tjusiga hus och perfekta planteringar.

Sankt Petersburg-dagen: Efter viss kamp för korrekt information visste vi hur vi skulle ta oss till och från centrum, nämligen med en vit minibuss, obligatoriskt för oss visumlösa. Medan vi åkte längs enormt breda gator mellan gigantiska byggnader var det en engelsktalande guide som berättade för en handfull av passagerarna om stadens historia och de platser vi passerade, och vi försökte höra vad han sa trots att han bara med nöd och näppe överröstade radions ryska version av Living next door to Alice. Den här dagens höjdpunkter blev besöket på Coffehouse Company (en rysk variant av Espresso House som fanns i vartannat gathörn), en sväng på bokhandeln ”Böckernas hus”, beskådande av de superryska, färggranna lökkupolerna på Uppståndelsekyrkan och en märklig rundvandring i ett kvarter som intogs av husockupanter på 80-talet och nu blivit små jättekonstiga konst-, hantverks- och musikbutiker i förfallen, bohemisk miljö. När vi skyndade längs huvudgatan Nevskij Prospekt för att komma med sista bussen tillbaka bestämde vi oss för att köpa en kartong med bakverk från konditoriet Sever. Kön var som vanligt långsam och orättvis och vi stod och trampade nervöst hur länge som helst, men till slut var det vår tur och tjejen före oss kunde engelska och hjälpte till med beställningen. Så med kakaskrosetten i nypan halvsprang jag och Jenny bort till Vinterpalatset, där bussen faktiskt plockade upp oss på utsatt tid.

Hemkomsten: Vi gladde oss enormt åt att börja se den svenska skärgården när vi kom upp från badavdelningen på fönsterlösa däck 2 vid tvåtiden på eftermiddagen, och de återstående fyra timmarna kunde vi speja ut på öarna. Vi var bland de sista som pressade oss ut från färjan när vi äntligen lagt till, och väl vid passkontrollen stod vi i en av köerna en stund innan Jenny märkte att luckan för EU-medborgare var helt köfri (det var över huvud taget få svenskar på kryssningen). Så vi gick dit, passkontrollanten önskade oss välkomna hem och vi funderade på om just den här passkontrollen kanske var det bästa på hela resan. Fast nä, det står mellan Café Josephine och Uppståndelsekyrkan.

Gamla stan, Tallinn.

Estnisk bankomat.

Kjell-Bjarne, Jennys motsvarighet till Amelies trädgårdstomte, är alltid med.

Chai latte på Café Josephine.

Vy från solstolen.

Vinterpalatset.

Stort och öppet. Här gillar man rymd.

Stieg Larsson på ”Böckernas hus”.

Uppståndelsekyrkan.

Lada.

Rödbetssoppa på Abrikosoff.

Kakor från Sever.

Jenny har plockat fram sina hjärtsjukdomsmindmaps i hytten. Restiden ska utnyttjas.