Etikettarkiv: Lunch för hemlösa

MDCLXXXI September är underklädesmånad

IMG_7237.JPG

Så var klädinsamlingen igång till Korskyrkans luncher för hemlösa. Olika månader samlar vi in olika plagg, de slags plagg vi vet att våra gäster har störst behov av, och novemberlunchen blir första utdelningstillfället. Vi börjar nu i september med underkläder, vilket kungjordes på dagens gudstjänst. Mötesledaren berättade om luncherna och insamlingen och sa: ”Så om ni har underkläder hemma …” Hjälp! Vad säger killen! Använda jackor och vantar tar vi gärna emot, men inte second hand-underkläder! ”… behåll dem och gå och köp nya och lämna här i kyrkan.” Puh!

Kampanjen marknadsförs med en bild på vintriga kläder, och som vanligt får sådant här ideellt arbete förläggas till sena kvällar och nätter, så nära midnatt häromsistens la jag en hög kläder på badrumsgolvet, orkade inte ta fram systemkameran, höll upp mobilen med höger hand för att fota och jobbmobilen med vänster hand som spotlight.

Nu peppras kyrkan och församlingsmedlemmar med flyers och Facebook med diverse information och påminnelser. Ingen ska missa att Korskyrkan tar emot kläder till hemlösa i höst!

MDXVI Man får välja att se hungern bakom attityden

20140412-231652.jpg
Dagens line-up på Korskyrkans lunch för hemlösa. Säckvis av pyttipanna serverades. Fullt av gäster på neder- och övervåning. Gamla trevliga, nya trevliga, och så damen som alltid är arg. Det var hon i dag också, men åtminstone just jag lyckades parera ilskan ovanligt bra, bland annat genom att hålla kontakttagandet till ett ytterst diskret leende när vi möttes. (”Vad skönt med människor som håller tyst!” sa hon högt efter att ha passerat mig.) Och när jag såg henne sitta med ett tomt glas och frågade om jag skulle hälla upp saft svarade hon: ”Ja ……… tack.” Detta efter att vid förra tillfället ha måttat ett slag mot mig, utan att skrida till verket, men ändå.

Till skillnad från andra ställen på Östermalm har vi nämligen inga bouncers. Alla är välkomna. Ju större ens behov är, till ande, kropp eller själ, desto mer välkommen är man. Sedan är vi glada om vi slipper slagsmål.

MCDXL Ibland är det bättre att baka bröd än att sitta på en stol

20140209-013508.jpg
Just nu pågår en inspirationshelg för sociala initiativ i Immanuelskyrkan. Jag skulle bara ha möjlighet att vara med på fredagskvällen så jag mailade och frågade om det gick bra att bara komma vid programpunkten vid sju, ”Brödkyrkan i Liverpool”, lyssna på de gästande talarna så länge de skulle prata och sedan smita därifrån? ”Ta med dig bakförkläde, vid är klara senast vid 22!” var svaret.

Det var med andra ord inte fråga om lite soft lyssnande på intressant prat – vi skulle jobba. Jag hamnade vid ett bakbord med personer från Immanuelskyrkan och en kyrka i Skärholmen och en vid Brommaplan. Jennys bord syns nere till höger, hon hamnade med folk som var hitresta från Örebro.

20140209-101139.jpg
När så brödet stod i ugnen presenterade de tre gästerna från Liverpool sin verksamhet, där gudstjänster och andakter varvas med brödbak. Många hemlösa och på andra sätt utsatta personer vänder sig till den kyrkan, som inte bygger på medlemskap lika mycket som andra församlingar, utan är en annan typ av gemenskap, där de får chans att umgås och baka bröd, kanske gå en kurs i kökshygien och naturligtvis hittar den andliga dimensionen – tillfälle att vara inför Gud.

20140209-101152.jpg
Brödet blev sedan till ostmackor vid dagens lunch för hemlösa i Korskyrkan. Utöver de volontärer som anmält sig kom kanske tio personer från inspirationshelgen och besökte lunchen. På något sätt absorberades de i miljön, så jag antar att de satt med gästerna och åt eller hittade uppgifter att ta sig an – när jag och Jenny funderade på att vi kunde be ett par av dem att vara i entrén för att snacka med gästerna och hälsa dem välkomna hittade vi tre stycken örebroare som redan tagit på sig just det.

Vi hade problem att få såsen klar i tid och morotskakorna tog slut alldeles för fort, men det mesta avlöpte väl. Som vanligt.

MCCCLXXXV Årets jullunch för hemlösa

20131218-143306.jpg
I lördags serverades årets jullunch för hemlösa i Korskyrkan. Fram till förrförra året har jag gjort ganska stora insatser på julluncherna, förra året var jag med två timmar innan jag skulle hasta iväg till Arlanda och i år blev det en halvtimme innan jag gick till jobbet. Olycklig tajming, helt enkelt.

Med risk för att låta enormt självisk fick jag ändå med mig den rätta känslan därifrån. Som vanligt hade jag varit ansvarig för kontakten med volontärerna inför lunchen och det var väldigt glädjande att se alla entusiastiska människor som dykt upp. Under halvtimmen på plats gick jag runt och kollade och pratade och förvissade mig om att allt var uppstyrt. Som om det var nödvändigt … Men jag inbillar mig att det är bra om en extra hjärna, med viss hemlösluncherfarenhet, ser över läget och påminner om sådant som ska tänkas på.

20131218-150752.jpg
I eftermiddag uppdaterade jag Slussens biblioteks Instagram-konto med boktipset Raines dagbok av Raine Gustafsson, som gick bort för en tid sedan. När jag slog upp boken hamnade jag rakt på dagbokstexten från 26 december 2000 som lyder i sin helhet:

Den här julen var det inte lika mycket som hände på stan för oss bostadslösa som förra julen. På julafton var jag förbi både Stadsmissionen och Ny Gemenskap och åt julmat. Stämningen var faktiskt trevligare på Ny Gemenskap. Annars kan det kännas lite störigare där ibland. Juldagen tog jag det lugnt hela dagen och i dag bestämde jag mig för att gå till Ny Gemenskap och äta. Det kändes bra en stund tills jag höll på att hamna i slagsmål med en kille som först var dum mot mig, men som jag insåg mådde dåligt. Så slutade det julbordet. Kunde inte vara kvar där längre.

Själv har jag mycket begränsad erfarenhet av störighet och stökighet på hemlösluncher, och jag tror inte jag varit med om någon incident alls, eller ens dålig stämning, på julluncherna. Men saker och ting är ju olika på olika ställen, förändringar sker över åren och som medhjälpare uppfattar man inte allt som försiggår vid borden. Roligt nog har Korskyrkans luncher ett mycket gott rykte och Jul i Gemenskap, som Ny Gemenskap med flera arrangerat de senaste åren, har också varit lyckosamt, såvitt jag har hört. Så jag hoppas att många bostadslösa och andra utan kylskåp fullt med julmat har fått eller kommer att få trevliga måltider i gott sällskap nu under december runtom i Stockholm.

MCLXXXIV Kalkonansvar

Potatissallad, kalkon (eller sojakorv), rostad lök, ananas, grönsaker, ostsmörgås, hallonpaj, vaniljsås. Pärondricka, kaffe, te.

Mitt ansvarsområde under dagens lunch för hemlösa var kalkonskivorna, både att lägga upp på serveringsfat och sedan lägga upp på gästernas tallrikar. Det var hög men hyfsat kontrollerad stämning, åtminstone så länge jag var kvar. Majoriteten av gästerna var på gott humör som vanligt, en av dem trillade av sin stol med buller och bång och en var våldsamt missnöjd med det vegetariska alternativet, men i övrigt glada miner.

MCLXV Hemlöslunchplanering över en kopp choklad

20130611-000120.jpg
Det var inte sista gången jag beställde varm choklad på Non Solo Bar. Jag är ganska säker på att jag gjort det förut och inte blivit lika imponerad, men den här gången var det en dröm, smälta chokladbitar i mjölk och rikligt med chokladpudrad grädde.

Efter ett möte på Korskyrkans expedition kring luncherna för hemlösa fortsatte jag och Jenny H att fundera igenom vad som sagts och började skissa på en plan för en bättre organisation. Över fikat på Non Solo Bar spaltade vi upp ansvarsområden som inte får falla mellan stolar och försökte tänka så praktiskt som möjligt, på allt från möten med samarbetspartner till vikten av att utse en dörrvakt för dagen.

Vill du vara med och bidra? Fyll i formuläret på Korskyrkans hemsida för att anmäla dig eller för att ställa frågor. Luncherna är över för säsongen, så nästa tillfälle är först 14 september. Men det går självklart bra att anmäla sig redan nu.

MCLXI Insatser för utsatta

20130607-214120.jpg
I lördags var jag, Jenny H och Anette på studiebesök på Filadelfiakyrkans ”Lunch i gemenskap” (i princip detsamma som vi i Korskyrkan har valt att kalla ”Lunch för hemlösa”). Det sägs att gästerna ofta pratar om Korskyrkan som favoritstället att äta lördagslunch på, vilket vi glatt oss åt, men efter det här besöket undrar vi hur det kan vara möjligt. En ljus och fräsch lokal, som inte går att jämföra med vår fönsterlösa kyrkkaffesal, och en dukning värdig ett bröllop. Långborden på bilden ovan pyntades med blommor innan gästerna kom.

Det var väldigt intressant att iaktta serveringen och hämta inspiration till Korskyrkans arbete, men vi kunde inte hålla oss passiva särskilt länge. I linje med våra respektive starka sidor satsade Jenny på att prata med flera av de många bekanta gästerna, Anette tog snart på sig en uppgift vid kaffebordet och jag djupintervjuade killen som var ansvarig för dagen.

I går blev jag inbjuden att göra ett annat förstagångsbesök, på Kafé Ny Gemenskap, verksamheten som besöks av ungefär samma gäster, fast på vardagsförmiddagar, på Korskyrkans övre våning. Jag har hört mycket om kaféet, bakat muffins och rulltårtor till det, men aldrig varit där. Trots att det var nationaldag höll de öppet och jag fick en pratstund med Magnus Helmner som är ansvarig för verksamheten och hade mycket att berätta om nya planer för hur utsatta personer i Stockholm kan erbjudas stöd och samvaro.

Det är lätt att överväldigas av statistik över hemlöshet, fattigdom och missbruk och av de livsöden man direkt eller indirekt får höra om, men den senaste tiden har jag definitivt blivit mer uppmuntrad av människors goda vilja än nedslagen av eländesrapporter. Både inom och utanför kyrkan erbjuds mat, värme, samtal och gemenskap där den behövs som mest. Den satsning jag senast fått nys om är ”Sven-Harrys frukostkök”, ett samarbete mellan Sven-Harrys konstmuseum och Gustaf Vasa församling.

Sedan måste man komma ihåg att hjälp av det här slaget är tänkt som akutinsatser. Att samma individer går runt bland många av verksamheterna år efter år är ett sorgligt faktum, och en lunchservering bemannad av volontärer är trots allt bara en lunchservering, men särskilt när det är en kyrka som står bakom serveringen bör strävan alltid vara att erbjuda något mer än mat, en halvtimmes andakt och sporadisk klädutdelning. Jag är inte ensam om att fundera mycket på det här. Vi borde kunna utveckla det vi gör i dag till något djupare och bättre.

MXCII Hemlöslunch med blomansvar

20130422-122146.jpg
Kort rapport från lördagens lunch för hemlösa i Korskyrkan.

1. Smörgåsberedning pågår. Efterrättsbordet där bakom är också på gång.
2. Kyrksalen är nedsläckt, men på avsatsen högst upp pågår halv tolv-andakten, som de av gästerna som vill kan gå på en halvtimme före lunchserveringen. Kända, gamla psalmer är populärast.
3. Min mor fanns inte på plats den här gången och dagens köksboss ansåg att blomansvar går i arv, så det var bara för mig att sticka över till Hemköp och kolla vad de hade på sin lilla blomsteravdelning. Rosor hade de, och i kyrkans cafédel hittade jag mängder av små vaser med vissna ranunkler (som såg riktigt trötta ut redan i onsdags kväll när vi satt där på församlingsforum). Några stycken av blommorna kunde räddas.
4. Jag vet inte om jag nådde upp till mammas standard, men det blev ganska sött och räckte till alla bord på nedervåningen och några på övervåningen.

Stämningen var god som vanligt, och särskilt lugn på övervåningen där jag höll till den här gången. Kom gärna och hjälp till nästa gång! Lördagen 18 maj behövs volontärer 9.00-16.00. Anmäl dig här på Korskyrkans hemsida.

CMXXXVI Jullunch för hemlösa

Min insats var bara två timmar lång den här gången (bar mat, la upp julskinka, organiserade klädutdelningen), men vilken fröjd det var att vara med.

Även gästerna verkade vara på extra bra humör, det lilla jag hann se av dem. Vi hade inte satt upp hit-men-inte-längre-stolarna i korridoren utanför Linnésalen under tiden vi förberedde maten, så när den första gästen slank in, i god tid innan serveringen skulle börja, gick han in i salen, tog en stol, bar med sig den till rätt plats i korridoren, ställde ner den och satte sig mot den, med ryggen mot ingången till salen. Bättre hit-men-inte-längre-markering kunde vi inte få. De gäster som inte valde att gå in i kyrksalen på andakt samlades i en kö som började med mannen på stolen, och det var det sista jag såg innan jag var tvungen att gå för dagen. Hade förstås varit roligast att vara med på själva serveringen också, men det överlät jag i andra kompetenta händer.

20121216-070712.jpg

20121216-070757.jpg