På tåget till Köpenhamn. Älskar långa tågresor, särskilt efter tågluffarna för elva respektive nio år sedan, då det hände något med tidsuppfattningen och en fyratimmarsresa var på tok för kort för att hinna skriva ett vykort.

Så nu har jag tid att reflektera över de tre stadsvandringar jag hann med på årets Kulturfestival. Den första var som sagt ”City i förändring”, då vi rörde oss den korta sträckan från Kulturhuset till den bortersta Hötorgsskrapan och fick höra mest om vilka gubbar som ritade vad under cityomvandlingen, men också lite om mycket annat. Detta hade jag inte tänkt på tidigare: 1. Eftersom hälften av tågtrafiken på Centralen är pendeltågtrafik och det kommer att förändras i och med Citybanan påverkas tågtrafiken i hela Sverige, i och med att Stockholm hittills utgjort en getingmidja. 2. Hötorgsskrapan närmast Konserthuset står liksom de andra på pelare på Sveavägen, men har till skillnad från de andra röd mosaik på sina pelare. 3. Att Plattans svartvita mönster från början var tänkt att bestå av svart granit och vit marmor visste jag, men inte att det är de materialen man hittar i plattorna i den inglasade gången mellan Sergelgatan och Sveavägen, där Grodan ligger.

I går klockan tre gick jag och Lena W vandringen ”Spåren av Norge”, som började vid Gustav Adolfs torg och skulle sluta på Riddarholmen, men när vi var i Gamla stan sa guiden att klockan hade blivit så mycket att vi nog fick avsluta där vi var. Gruppen protesterade – ingen brydde sig om vad klockan var, vi ville till Riddarholmen, och så blev det. Det började effektfullt med att orkestern som övade på scenen på Gustav Adolfs torg spelade norska nationalsången i bakgrunden. När de gick vidare i potpurriet och kom till ”Take on me” med A-Ha blev det svårt att koncentrera sig på vad guiden sa, och vi fortsatte till slottet.

Norgekopplingarna var inte alltid helt självklara, men vi fick en störtskön genomgång av gamla tiders kungar, helgon, pestepidemier och relationsdramer och fick också veta hur det gick till när Långholmen förvandlades från en grå stenbumling till ”den gröna ön”. (Massor av dy, plantor från Bergianska trädgården och Långholmsfångars arbetskraft behövdes.)

Slutligen vandringen som började en och en halv timme efter Norgevandringens slut – ”Brottsplats Stockholm”. Den handlade om de delar av Röda armé-fraktionen (Baader-Meinhof-ligan) som fanns i Stockholm under 70-talet, och i synnerhet Norbert Kröcher som planerade kidnappningen av Anna-Greta Leijon. Turen leddes av polisen som efter långt spaningsarbete hittade och grep Kröcher. Hur spännande som helst. Vi började på Mosebacke och fortsatte söderut och stannade på några adresser för att sedan komma tillbaka till där vi började, och vid varje stopp fick vi en cliffhanger som motiverade en snabb promenad till nästa adress.

Vid Mosebacke fick vi höra bakgrunden till Röda armé-fraktionen och andra stadsgerillor och därefter gick vi till huset vid Nytorget där spaningen började, hos en av de misstänktas flickvän. Pojkvännen fick ett telefonsamtal nästan varje kväll där någon av siffrorna ett, två eller tre fanns med i konversationen varje gång. Polisen, som avlyssnade samtalen, listade ut att siffrorna motsvarade olika telefonkiosker där samtalen sedan fortsatte. Vi gick också till Bondegatan 46, där det bodde en man som sålde dynamit till terroristligan och till Katarina Bangata, där de hade inrett ”Folkets fängelse”, ett par isolerade rum varav ett skulle användas till Anna-Greta Leijon. För varje dag ligan inte fick igenom sina krav, under tiden de höll Anna-Greta Leijon som gisslan, skulle de utföra olika bombdåd i Stockholm. Kröcher greps några veckor innan planen skulle genomföras. Han brukade gå till en pub nära Mosebacke torg på kvällarna, där poliser satt och höll honom under uppsikt. De hade bestämt att den dag han gick ut och var på väg till bussen hem utan sällskap och det inte var några andra människor i närheten skulle han gripas. Polisens kodnamn på Kröcher var Ebba, och den signal man använde den kväll då villkoren för gripandet uppfylldes var ”Ebba är grön”. Japp, därifrån kommer Ebba Grön.

Var han bodde? På Polhemsgatan 21, två kvarter från mig, mittemot Säpo.