Tova började engagera sig i luncherna för hemlösa för några år sedan, fick med sig kollegan Anna-Karin som nu också är återkommande sedan länge. Anna-Karin har några gånger tagit med sig sin dotter som nu har tagit med sig sin pojkvän. De två sistnämnda ses här, Christoffer och Camilla, ansvariga för att hålla koll på övervåningen, inklusive utdelning av blåbärspaj. Om vilken en gäst sa: ”Den här blåbärspajen var så mäktig att hela munnen sprängdes av glädje!” Vi tog det som beröm.
I eftermiddag var Korskyrkans medlemmar, och vem som helst, antar jag, inbjudna till öppet hus hos mc-klubben Christian Crusaders i Tullinge. Klart man passade på, efter att ha hört så mycket om dem, men aldrig kommit närmare än att se emblemvästarna på de klubbmedlemmar som går på Korskyrkans gudstjänster. Fick med mig föräldrarna också.
På kvällens ledarsamling i Korskyrkan pratade vi om de tjänstegåvor som nämns i Efesierbrevet. Vi kan som kristna vara apostlar (pionjärer), herdar (gemenskapsinriktade), profeter (de som kommer med gudsinspirerade specifika budskap till individer eller församlingen), evangelister (förkunnare av frälsningsbudskapet) eller lärare (de som kan undervisa utifrån Guds ord).
Vi gjorde allihop ett snabbt och enkelt test (av Veckorevyn-karaktär, enligt pastor Roger). Själv blev jag mest lärare och nästan lika mycket herde. Jag gillar att tala om för folk hur saker och ting ligger till. Och så gillar jag som tur är också när folk trivs och har det bra. När jag tänker efter är det rätt centrala delar i bibliotekarieyrket också.
Det här, röd pappersduk och stora mängder traditionella (men ej hemlagade) sötsaker, är vad jag med sköna julvibbar ser framför mig när jag tänker på Korskyrkans julluncher för hemlösa. I år hade vi 50 volontärer. Nej, det är inte en felskrivning. Och 274 gäster räknades i dörren. Det var ohyggligt trångt, men jag tror att de flesta var nöjda med mat och stämning. Före lunchserveringen var det andakt för de gäster som ville i vanlig ordning, två timmar in i lunchen var det ett luciatåg, som jag missade, och det fanns också en plats att gå till för den som ville ha förbön. Tillsammans med den omfattande klädutdelningen – plagg skänkta av församlingsmedlemmar, vänner och bekanta till församlingsmedlemmar, som mina kolleger, och förbipasserande främlingar – kunde vi alltså erbjuda både näring och värme för både kropp och själ.
Om det någon gång behövts volontärsamordning så var det under de här timmarna och Jenny H bar ansvaret. Vi har inte pratats vid efter lunchen, men i ett sms har hon sagt att antalet arbetsuppgifter var välsignat – alla behövdes. Vår farhåga var annars att vi den här gången skulle drabbas av överbelastningens motsats, nämligen volontärer som inte skulle känna sig behövda, men så verkar det inte ha blivit, och som nöjdhetstecken har två anmälningar redan ramlat in till februarilunchen, båda från volontärer som är nya hos oss.
Från halv elva serverades glögg och pepparkakor i entrén och under gudstjänsten sjöng den för advent ihopsatta kören – en Korskyrketradition – precis rätt sånger. Och så visades terminens sista klädinsamlingstema, vantar och sockar. På luciadagens jullunch för hemlösa kommer kläderna att delas ut.
Min servicegrupp har fikaansvar den här veckan.
Efter en oväntat lång renoveringsperiod kan vi äntligen ha gudstjänst i stora salen igen. Bön pågår.
Just den här söndagen – jag tror det är den första varje månad – har vi nattvard. Gläder mig åt att liljorna ändå ser ganska maffiga ut, med tanke på att det var de enda vettiga blommor jag kunde hitta på Hemköp tvärsöver gatan. Och då var ändå två av blommorna avbrutna och fick kastas bort.
Önskar att jag kunde återge predikan också, men då satt jag och var foajévakt. Tur att man kan lyssna i efterhand.
Så var klädinsamlingen igång till Korskyrkans luncher för hemlösa. Olika månader samlar vi in olika plagg, de slags plagg vi vet att våra gäster har störst behov av, och novemberlunchen blir första utdelningstillfället. Vi börjar nu i september med underkläder, vilket kungjordes på dagens gudstjänst. Mötesledaren berättade om luncherna och insamlingen och sa: ”Så om ni har underkläder hemma …” Hjälp! Vad säger killen! Använda jackor och vantar tar vi gärna emot, men inte second hand-underkläder! ”… behåll dem och gå och köp nya och lämna här i kyrkan.” Puh!
Kampanjen marknadsförs med en bild på vintriga kläder, och som vanligt får sådant här ideellt arbete förläggas till sena kvällar och nätter, så nära midnatt häromsistens la jag en hög kläder på badrumsgolvet, orkade inte ta fram systemkameran, höll upp mobilen med höger hand för att fota och jobbmobilen med vänster hand som spotlight.
Nu peppras kyrkan och församlingsmedlemmar med flyers och Facebook med diverse information och påminnelser. Ingen ska missa att Korskyrkan tar emot kläder till hemlösa i höst!
Med många ur servicegruppen på plats och flera oanvända ytor i kyrkan går det snabbt att städa de delar som ska städas. Men varför låta det hindra en från att skryta inför omvärlden med sin arbetsinsats? Lånade Anna som modell till en uppdatering av Korskyrkans Facebook-sida.
Dagens line-up på Korskyrkans lunch för hemlösa. Säckvis av pyttipanna serverades. Fullt av gäster på neder- och övervåning. Gamla trevliga, nya trevliga, och så damen som alltid är arg. Det var hon i dag också, men åtminstone just jag lyckades parera ilskan ovanligt bra, bland annat genom att hålla kontakttagandet till ett ytterst diskret leende när vi möttes. (”Vad skönt med människor som håller tyst!” sa hon högt efter att ha passerat mig.) Och när jag såg henne sitta med ett tomt glas och frågade om jag skulle hälla upp saft svarade hon: ”Ja ……… tack.” Detta efter att vid förra tillfället ha måttat ett slag mot mig, utan att skrida till verket, men ändå.
Till skillnad från andra ställen på Östermalm har vi nämligen inga bouncers. Alla är välkomna. Ju större ens behov är, till ande, kropp eller själ, desto mer välkommen är man. Sedan är vi glada om vi slipper slagsmål.
Härligt att förbereda kyrkkaffet dagen efter årets stora kyrkstädning (även om jag själv pysslade mest med altarblommorna, som jag brukar). Mycket folk var det också, vilket nog hade att göra med att kyrkkaffet slogs ihop med pastorsavtackning med tårta.
Theomis 