Årets inslagningstema ”winter forest” har jag valt att tolka som vitt, silver och grått (i kontrast till de verkliga färgerna den här så kallade vintern). Här är de julklappar jag hann slå in hemma innan jag tog pendeln och fyra kollin hit till Storvreten.
Lena såg det inte och mitt bildbevis här är oskarpt, så har det då ens hänt? Ja! Vi flög över Manhattan by night med klar sikt! Jag såg snyggaste skrapan – Chrysler Building, förstås – med sin dekorativa spets alldeles tydligt och översta delen av Empire State Building var upplyst i juliga färger. Kvarteren, gatorna och ljusen från hus och trafik såg ut som ett modellandskap. Magiskt, och över alldeles för fort, när vi plötsligt gick igenom ett molnskikt som gjorde sikten dimmig samtidigt som vi var på väg bort över Manhattans övre del.
Norr är för övrigt snett ner åt vänster i bild och Manhattans södra spets med sina höga skyskrapor syns längst ut till höger.
Jag har packat upp, tvättat och packat om för julhelg hos föräldrarna – och gått och blivit förkyld. Det var på gång redan under flygresan. Typiskt. Men jag brukar inte låta sjukdom sätta käppar i hjulet mer än nödvändigt.
Sitter på bussen på väg mot Newark Airport. Lena sitter på nästa. Jag har vår gemensamma biljett. Det går ganska långsamt och enligt uppgift står Lenas buss under en bro på Manhattan sedan tio minuter medan föraren är ute någonstans. Min buss har kommit lite längre.
Ett litet spänningsmoment så här i slutet av resan. Tur att flygbussarna har wifi.
Planen för den här New York-veckan har varit att i den mån det går lägga de förhandsbokade aktiviteterna de första dagarna och därefter ha ett mer öppet program med färre tider att passa. Vi har pratat om ”måsten” som ska betas av och att vi ”knappt har något inbokat” de senare dagarna, trots att bådadera ger helt fel intryck – det vi förhandsbokat är ju sådant vi väldigt gärna vill göra och nu när vi inte längre har så många specifika klockslag på schemat har vi ändå massor kvar som vi vill se och köpa och äta och allt vad det är.
Hur som helst har vi nu avverkat fika och kattklappning på Koneko Cat Cafe, visning på Brooklyn Museum, mat på Building on Bond, en stund på åhörarbänk på Night Court, det vill säga Criminal Court på kvällstid (fast dit vill vi tillbaka), julsångsandakt – carol sing – med allsång och liten brassensemble tillsammans med Lenas Frälsningsarmékolleger på Church Center for the United Nations med påföljande besök på International Social Justice Commission, som arbetar med mänskliga rättigheter inom olika områden och representerar Frälsningsarmén och dess arbete med sådana frågor i FN, food tour på Lower East Side med immigranthistoria och provsmakning av mat och sötsaker och, det sista vi gjorde i går kväll, story slam arrangerat av The Moth på Housing Works Bookstore Cafe.
På food touren frågade vi guiden om hon hade några favoritfrukostställen och det hade hon. Nu ska vi ge oss av i nordvästlig riktning över Manhattan och leta upp ett av dem.
I lördags hade vi det årliga julbordet för hemlösa i Korskyrkan, värt en liten rapport, trots att jag bara var med de tre första timmarna. Passar på här på hotellrummet på 39th Street mellan två aktiviteter ute på stan, medan julmusiken spelar från datorn för stämningens skull.
Vi var kanske hälften så många volontärer som förra året, vilket märktes, sa de som var med hela dagen, men allt gick bra ändå. Själv stod jag och skar paprika, för att det skulle bli ett grönsaksinslag på julbordet, sedan rödlök och sedan två rejäla block vit Castello. När jag stod och arrangerade några hundra skivor prickig korv hade jag som tur var handskar på mig, så att det inte blev som året då jag var laxig om händerna i ett par dagar efter att ha hanterat ett oändligt antal gravlaxskivor.
Nu när vi vid varje tillfälle har volontärer som inte tillhör församlingen, varav vissa riktigt hunnit bo in sig i köket, är det extra roligt att iaktta rollerna. “Vi gör som vi alltid har gjort”, säger Anders, som var med från starten för kanske femton år sedan och då drev hela verksamheten, och som nu gör gästspel på julluncherna. “Vi gör som vi alltid har gjort”, säger volontärerna som varit med varje gång i något års tid. Självklart menar de helt olika saker. Så länge ingen blir stött eller osams är det väldigt positivt att personer som i mina, och Anders, ögon är nya känner ett självklart ägandeskap vid spisen eller i serveringslinjen eller var man nu hittat sin plats.
Julstämningen var uppskruvad på max vid tolvrycket, då jag skulle gå. Dignande bord, dämpad belysning, festligt dukat vid gästernas platser på neder- och övervåning. Dörrarna skulle just öppna. Jag hade redan varit och växlat några ord med de julbordssugna som väntade i korridoren, några av dem sedan ett par timmar, och en annan grupp stod på trottoaren utanför kyrkans huvudentré i väntan på att foajédörrarna vid samma klockslag skulle slås upp för klädutdelning. Jenny H och jag stod och gladdes åt det välfyllda underklädesbordet. Att känna sådan glädje inför ett bord täckt av prydligt vikta underkläder för damer och herrar kändes lite ovanligt, men helt relevant i sammanhanget.
Efter gårdagens monunentalfrukost på Bloom’s Delicatessen – vår närmaste trivsamma diner – tar vi svensk måttlig frukost på en liten Fika-filial nära Grand Central i dag. Visserligen kompenserade vi dinerflottet med långpromenad i Central Park och gissningsvis blir det en del promenerande i dag också i New Yorks decembervärme.
Theomis 