På pensionatet i Stejărișu kommer all mat från den egna gården.
MMCDLXXXII Tittut!
MMCDLXXXI Som ritat av Ingrid Vang Nyman
Pauleasca, en romsk by i närheten av staden Pitesti, består av en lerig och skräpig väg kantad av bostäder av varierande slag, nybyggda eller halvbyggda rejäla hus vid sidan av små krypin med enkla eldstäder. En bit därifrån stannade vi till hos en korgmakare på den här sagomässiga lilla gården. Sannolikt är familjens levnadsstandard oansenlig, men färg piggar alltid upp.
MMCDLXXX Häst och vagn!
MMCDLXXIX Papanasi
MMCDLXXVIII Möten med vårdtagare i Bukarest
Första dagen i Bukarest på studieresan med biståndsorganisationen Hjärta till Hjärta. Efter ett besök på ett äldreboende fortsatte vi till ett vårdhem för funktionshindrade, där vi bland annat träffade en rullstolsburen kvinna som saknade armar och ben. Fråga mig inte hur, men hennes uppgift var att ta hand om blommorna på framsidan och på innergården, och det verkade hon sköta med den äran.
MMCDLXXVII Fläckigt färdbevis
MMCDLXXVI Englandskvartetten
MMCDLXXV Raoul Wallenbergs död
Raoul Wallenbergs försvinnande är inte längre ett mysterium. Han dog 1947 i Lubjankafängelset i Moskva, inte av en hjärtattack, som Sovjet påstod, utan bevis finns på en avrättning. Detta hävdar den brittiska grävande journalisten Nigel Bance i The Liquidation of Raoul Wallenberg, som han presenterade på The English Bookshop i kväll. Av oss som satt på de uppfällda stolarna i butiken – ett sammanhang som brukar innebära bokprat av ett helt annat och mysigare slag – var det två personer som visst också forskat i fallet. Jag vet inte om boken fått något seriöst genomslag, men de båda männen i publiken och journalisten verkade hyfsat överens om antagandena, så kanske är gåtan faktiskt löst.
MMCDLXXIV Inför Vietnam 3: Vietnam Garden
Det är inte alla som vet det men i fredags, 2 september, var det Vietnams nationaldag, vilket JH och jag uppmärksammade med en middag på Vietnam Garden på Upplandsgatan. Vi började med vårrullarna ovan.
Den här kycklingnudelsoppan presenterades som nationalrätt.
Den här blandningen var ”husets special”.
Avslutningsvis sött vietnamesiskt kaffe med kondenserad mjölk respektive en liten kanna grönt te med två småkakor.
Festligheterna var begränsade till vårt bord.
Efteråt stod vi ute i gatan och tog massor av bilder av oss själva och restaurangens skylt, varav de flesta ser ut så här.
Självporträtt framför fönstret var lättare.















