Det hade man ju hört talas om och nu är det bevisat – hästkärrorna finns här som ett charmigt inslag i den i övrigt motoriserade trafiken.
MMCDLXXIX Papanasi
Okej, bilden är inte fantastisk, men det här är papanasi, en traditionell rumänsk dessert, bestående av ett doughnutliknande bakverk med sylt och något crème fraîcheaktigt ovanpå. Gott och mäktigt.
MMCDLXXVIII Möten med vårdtagare i Bukarest
Första dagen i Bukarest på studieresan med biståndsorganisationen Hjärta till Hjärta. Efter ett besök på ett äldreboende fortsatte vi till ett vårdhem för funktionshindrade, där vi bland annat träffade en rullstolsburen kvinna som saknade armar och ben. Fråga mig inte hur, men hennes uppgift var att ta hand om blommorna på framsidan och på innergården, och det verkade hon sköta med den äran.
MMCDLXXVII Fläckigt färdbevis
Rumänienresans första äventyr inträffade redan på Skavsta, när Kerstin uppräckte att hennes båda boardingkort var borta och de efter mycket letande dök upp bland barens sopor.
MMCDLXXVI Englandskvartetten
Det började med en Englandsresa, som följdes upp med en återträff, som sedan gjordes i repris. Nu har den här konstellationen träffats igen, på Kulturhusets tak, och vi kan nog kalla det tradition.
MMCDLXXV Raoul Wallenbergs död
Raoul Wallenbergs försvinnande är inte längre ett mysterium. Han dog 1947 i Lubjankafängelset i Moskva, inte av en hjärtattack, som Sovjet påstod, utan bevis finns på en avrättning. Detta hävdar den brittiska grävande journalisten Nigel Bance i The Liquidation of Raoul Wallenberg, som han presenterade på The English Bookshop i kväll. Av oss som satt på de uppfällda stolarna i butiken – ett sammanhang som brukar innebära bokprat av ett helt annat och mysigare slag – var det två personer som visst också forskat i fallet. Jag vet inte om boken fått något seriöst genomslag, men de båda männen i publiken och journalisten verkade hyfsat överens om antagandena, så kanske är gåtan faktiskt löst.
MMCDLXXIV Inför Vietnam 3: Vietnam Garden
Det är inte alla som vet det men i fredags, 2 september, var det Vietnams nationaldag, vilket JH och jag uppmärksammade med en middag på Vietnam Garden på Upplandsgatan. Vi började med vårrullarna ovan.
Den här kycklingnudelsoppan presenterades som nationalrätt.
Den här blandningen var ”husets special”.
Avslutningsvis sött vietnamesiskt kaffe med kondenserad mjölk respektive en liten kanna grönt te med två småkakor.
Festligheterna var begränsade till vårt bord.
Efteråt stod vi ute i gatan och tog massor av bilder av oss själva och restaurangens skylt, varav de flesta ser ut så här.
Självporträtt framför fönstret var lättare.
MMCDLXXIII Ab Fab från början
Den som kan sitt Ab Fab, alltså Absolutely Fabulous, alltså Helt hysteriskt, känner igen vinjetten. Nu visas serien från början på 7:an, lagom till att långfilmen kommit till svenska biografer. Det är långt ifrån min favorit, men jag kan samtidigt inte värja mig. Det är brittiskt. Det är 90-tal. Det är mer hysteriskt än fabulous. Jag måste titta.
MMCDLXXII Limbo i Grünewaldsalen
Vill man höra klassiskt swingig jazz i Stockholm är Stockholm Swing All Stars det bästa tipset. En höstkonsert i Grünewaldsalen i Konserthuset tycks vara tradition, det här var andra tillfället för mig, men framför allt var det en födelsedagspresent till pappa, och mamma hakade också på. Den limbouppvisning som musikerna bjöd på under en låt hade min mor bevisligen kunnat vara med i.
MMCDLXXI Utölördag
Eftersom Lotta och jag har så mycket att prata om när vi ses borde väl en tur till Utö på ett antal timmar få oss att nå fram till punkt. Jag vet inte om det hjälpte, vi kan ha lika mycket att säga nästa gång också, men det var trevligt att komma till Utö.
På båten pratade vi om bullar och hur ovanligt det är med chokladfyllning. Naturligtvis fanns en sådan variant på Utö Bakgård.
Att gå omkring och beundra vacker ljung får mig av någon anledning att känna mig lite extra tantig, men jag säger det ändå – det växte väldigt vacker ljung på klipporna som vette ut mot öppet hav.
Och så kom regnet. Vi lämnade klipporna med havsutsikt, men det var inte värre än att vi kunde ta en ganska rejäl skogspromenad. Och prata och prata och prata. Om livet och döden och våra favoritparaplyer.
Det var oerhört lummigt.
Och höstigt.
Så småningom kom vi fram till värdshuset, och medan vi åt dagens lunch vid deras bästa bord – det med mest bäst utsikt mot glipan som visade vattnet och en flikig strandkant – kom solen fram. Vi hann med en kort solig promenad kring Gruvbryggan …
… innan båten dök upp och det var dags att åka hem.
Vi hade moln, regn och sol. I bilen mellan Årsta brygga och Kungsholmen såg Lotta en blixt i fjärran och kort därefter uppenbarade sig en regnbåge mot en dramatisk bakgrund. Det är klart att traditionellt vackert väder hade varit trevligt och praktiskt under en skärgårdsdag, men man får det man får och vi fick allt.
Theomis 