MMCDLXXXV Möjliga svar på omöjliga bibeltexter

I min lista över pedagogiska bibelutläggare hamnar nu Leif Carlsson, religionslärare och pastor. I kväll var det ett bibelstudium i Filadelfiakyrkan om ”möjliga svar på omöjliga bibeltexter”, närmare bestämt sådana som står i Tredje Moseboken. Som många gånger tidigare förundras jag över att helknasiga budskap i både Gamla och Nya testamentet kan öppna upp sig, i alla fall till en del, om två förutsättningar uppfylls, nämligen att man besitter relevanta kunskaper om tiden och sammanhanget texten skrevs i och – inte minst – att man har en genuin önskan att förstå. Om man inte har det är det väldigt, väldigt lätt att uppröras över att kvinnor som har mens betraktades som orena och att helt förkasta konstiga regler om att en fisk med fenor och fjäll får ätas, men inte en ål eller en krabba. I det förstnämnda fallet utelämnar den upprörda i allmänhet att judarnas orenhetsregler även gällde män, och tar man i beaktande att kroppsvätskor i sexuella sammanhang hade ett slags mirakulös status – de var inblandade i skapandet av nya människor, ett lika mirakulöst fenomen nu som då – får orenheten en annan innebörd, som aldrig hade med synd eller något skamligt att göra.

Reglerna kring mat är ännu knivigare. Leif Carlsson tog upp en rad teorier som framförts – att förbjuden mat hade med hälsosam kosthållning att göra, att förbuden var ett moraliskt prov i linje med den förbjudna frukten i Edens lustgård eller att uppräkningen av djur är allegorisk och att djuren symboliserar goda och onda karaktärsdrag – och den han själv lutar åt är matregler som identitetsmarkör. Guds utvalda folk fick en rad moraliska rättesnören som skulle utmärka dem, till exempel de som räknas upp i Tredje Moseboken 19, om att behandla invandrare väl, att inte fuska och luras, att inte göra skillnad på fattiga och rika och så vidare, och en avvikande kost var ytterligare ett sätt att visa att de var ett speciellt folk. Dessutom var en poäng med reglerna som rörde vardagslivet förmodligen att judarna därmed ofta behövde tänka på och ta hänsyn till vad Gud ville.

I vilket fall som helst hör regelverket till det gamla förbundet, som i och med Jesus ersattes med det nya. När Jesus botade kvinnan med blödningar brydde han sig inte om att hon, som enligt de strikta skriftlärda var konstant oren, hade rört vid honom och angående mat sa han att det är viktigt att hålla koll på vilka ord som kommer ut ur ens mun och betydligt mindre viktigt vilket slags mat man stoppar in i den. En tid senare gjorde han det slutgiltiga offret som ställde tidigare lagar och dess offerregler på ända. Men Bibeln är en helhet och man vinner mycket på att inte låta sig avskräckas av det svårbegripliga.

MMCDLXXXIV Från Sibiu till Stockholm

Vaknade i går på Pensiunea Casa Frieda i Sibiu, åkte därifrån minibuss med resgruppen till Cluj-Napoca och efter ett kort stopp i stan vidare till flygplatsen …

screen-shot-2016-09-19-at-11-07-52-am

… för att ta ett försenat flyg till Malmö …

screen-shot-2016-09-19-at-11-19-46-am

… som kom fram efter flygbussens avgångstid, så det blev taxi till Centralstationen (jag undrar vad taxichauffören trodde om det spralliga gänget på en 26-åring, två 39-åringar och en 72-åring, innan vi berättade om vårt sammanhang) …

screen-shot-2016-09-19-at-11-24-33-am

… och därifrån tåg till Stockholm.

screen-shot-2016-09-19-at-11-27-14-am

Trots försening kom jag hem med en natts marginal till min jobbsöndag. Men mitt franska paraply, som jag glömde kvar under minibussens framsäte, är fortfarande på äventyr i Rumänien.

MMCDLXXXIII Varm chokladpudding i Cluj-Napoca

Det var en märklig känsla att komma till Cluj-Napoca, en klassisk europeisk storstad, efter våra turer på småorter och landsbygd. På Nuka Bistro beställde jag varm choklad och fick ett slags varm chokladpudding med grädde, smakrik och inte särskilt söt. Att dricka den kunde man glömma, man fick sleva i sig den med sked, med lite sötad grädde till varje munsbit. Ljuvligt.

MMCDLXXXI Som ritat av Ingrid Vang Nyman

Pauleasca, en romsk by i närheten av staden Pitesti, består av en lerig och skräpig väg kantad av bostäder av varierande slag, nybyggda eller halvbyggda rejäla hus vid sidan av små krypin med enkla eldstäder. En bit därifrån stannade vi till hos en korgmakare på den här sagomässiga lilla gården. Sannolikt är familjens levnadsstandard oansenlig, men färg piggar alltid upp.