Varje kväll den här veckan, fram till söndag, går ”Exit through the gift shop” på Zita. Ett hett tips. Jag gillade den verkligen.
Jag hann hem en sväng innan jag skulle iväg till bion häromdagen och hade alltså chansen att byta om. Film om street art-legenden Banksy, vem kommer på den? Blir det jag och ett gäng tonåringar? Bäst att åtminstone byta bort arbetsdagens bibliotekarielook.
Filmen visades i Zitas största salong för nio utspridda personer i mer eller mindre mogen ålder, varav två var riktigt gamla damer, den ena med käpp.
Att det kom så få måste ha haft mycket mer att göra med årstiden än med själva filmen, som fått en del uppmärksamhet och blivit prisbelönt. Man kan säga att den börjar med att visa killarna (och en tjej, lite hastigt) med de stora street art-namnen och hur de går tillväga när de målar eller applicerar sina konstverk på de mest omöjliga ställen i stan. Den som fått tillåtelse att filma den här ljusskygga verksamheten är fransmannen Thierry Guetta. Så småningom går hans dröm i uppfyllelse – han får träffa den största konstnären av dem alla i genren, engelsmannen Banksy, som fortfarande för resten av världen har hemlig identitet. Av olika skäl, synd att avslöja vilka för den som får lust att se filmen, tar Banksy över Thierry Guettas filmprojekt, så filmen blir i slutänden utgiven som regisserad av Banksy och den berättar både street art-konstnärernas historia och, framför allt, Thierry Guettas.
Huruvida händelseförloppet i filmen stämmer överens med verkligheten är oklart. Vissa tror att det är en enda stor effektfull bluff, medan ett par personer som arbetat med filmens tillkomst betygar att de gjort en verklig dokumentär. Hur som helst så är det en sanslös historia, tragikomisk visserligen, och om en olaglig konstform, men med mycket humor. Publiken skrattade ofta högt, särskilt mot slutet, när mer och mer föll på plats.
Efteråt, när vi var på väg ut ur salongen, höll jag upp dörren för de två skröpliga damerna. Den ena var svensk och den andra brittisk. När de långsamt vaggade iväg mot utgången sa den brittiska till den svenska: ”Wasn’t it fascinating?”
En trend på sista tiden – bara i min bekantskapskrets eller över huvud taget vet jag inte – har varit att fira vännernas födelsedagar på fik och restauranger där man helt enkelt droppar in och beställer det man vill ha. Både festligt och arbetsfritt för födelsedagsbarnet, som slipper stå i köket och baka tårta.
Den här veckan friskvårdspromenerade Regionbiblioteket till Lärkstaden med tjusiga Engelbrektskyrkan och brandskadade Arkitekturskolan. Redan från början stack ju betongblocket Arkitekturskolan ut i miljön, och nu, med krossade fönsterrutor och tak på trekvart, ser det ut att ha varit med om minst ett krig. Och återställer man byggnaden blir det återigen samma utstickande betongblock.
